Männen verkade bara ta ett hårda tag om sina vapen och höja dem framför sig.
“Dina små teatertrick funkar inte här” Skrockade den ena men man kunde se osäkerheten växa i ögonen på den andra. De var ju trots allt tre och blivit lovade en ganska god summa om de störde till det lite för henne.

Men de verkade tveka lite då de närmade sig, ingen to…[Read more]

Djan verkade tillsynes oberörd av hennes ord. Det var inte förrän hon ryckte åt sig väskan som hans blick smalnade av och det växte fram ett ilsket ursinne djupt i de lila ögonen. Han la huvudet på sned och ryckningen i ögonlocket var tillbaka. Långsamt flyttade han fram ena foten, nästan som om han tog sats. Han öppnade munnen för att säga någ…[Read more]

Djan stannade upp när Sera tog tag om honom men blicken var fixerad vid väskan. Andningen var tung och häftig, som om han precis sprungit upp för trappor. Han tog ett till steg men hindrades av Sera som höll allt hårdare om honom.
“Sera… det är okej” Rösten var låg och sprucken, svettpärlor glittrade på hans panna.

Så vände han sig mot Sera, ög…[Read more]

Blicken var fortfarande blank, ögonen tomma och stirriga då han såg sig runt i det dunkla rummet. De lågt brinnande vaxljusen fick skuggorna längst hörn och väggar att dansa och krypa närmare. Nästan som om väggarna långsamt kom närmare och mörkret höll en klaustrofobisk känsla över dem.

“Vart är Sasha?” Upprepade han frågan och snörvlade till. H…[Read more]

En kväll med dryck, tärningsspel och skratt gjorde verkligen själen gott. Även om vinden tilltagit i styrka och fått skeppet att gunga en aning i vågorna så kunde ju livet kännas riktigt bra ändå. Det var ju inte så att havet stormade heller, utan mer hårda vindbyar som drog förbi då och då, det sista av en sandstorm som härjat i öknen som fanns…[Read more]

Djan skrattade lågt och höjde ena ögonbrynet åt Sera.
“Va? Ingenting har hänt Sera. Vad är det med dig?” Han skakade på huvudet med det lilla skrockandet kvar. “Du har nog bara varit nykter för länge” Skrockande gick över i ett skratt igen och han gav Sera åter en blick, denna mer lekfull och retsam. Han stannade till vid trappan som ledde ned…[Read more]

Djan nickade långsamt som för att visa att han uppfattat pojkens ord. Genom sina år på resande fot hade han hört viskningar om ett tempel i bergen, men aldrig trott att det var sant.
“Ah, jag förstår… mina föräldrar övergav mig också som barn” Han log något uppmuntrande, hoppades att den lilla halvsanningen skulle kunna stärka Omari’s fört…[Read more]

Männen skrattade hånfullt och en spottade i marken.
“Hur hindrar vi dig? Vi är här för att bistå dig” De kramade sina vapen i händerna och deras blickar var fästa vid Ithias.
“Varför är du så arg för flicka lilla?” Hånade de vidare och skrockade återigen. Om något så kunde man förstå att de troligtvis inte gav blanka fan i Templet eller Ath…[Read more]

Omari’s skratt smittade av sig på Djan som även han skrattade, om än inte av samma anledning. Vad fruktansvärt naivt att lita på en man man nyss träffat ute i öknen. Det passade Djan perfekt och han kände hu en plan började ta form långt bak i hans tankar.
“Du kommer trivas bra i Thel Shaen. Utsikten är minst sagt… förtrollande” Djan log det där…[Read more]

Djan skrattade åt pojkens ord och skakade lite på huvudet åt hans ord.
“Nej, det har du rätt i” Djan sänkte blicken till deras händer och kallade upp kraft djupt inom sig. Han kunde känna hur det där mörka, förfärliga och kraftfulla vaknade till liv och spirade genom hans ådror och kittlade ända ut  i fingerspetsarna. Det hettade till som glöd…[Read more]

“Försvårar situationen?” Spottade den man som såg lite skarpare ut. “Du är väl här för att föra bort henne? Hon hör inte hemma här. Det är en häxa” Männen närmade sig långsamt, likt gamar cirkulerade de närmare Ithia med vaksamma steg. De var nog inte från byn, deras ansikten var ärrade från bråk och väder, ögonen små och illvilliga.

“Vart är…[Read more]

Djan skruvade lite på sig där han satt när han drog sig till minnes de viskningar som hade hörts i snart två decennier i Iselem. Oäktingen. Bortlämnad eller undangömd. Ormdrottningens stora skam. Djan lyfte långsamt tekoppen till sina läppar men drack inte. Han log åt Omaris rakhet och hur pojken tycktes obrydd vid tanken om rövare. En ny nyfikenh…[Read more]

Djan studerade med ett svalt intresse halsbandet som mannen fingrade på. Familjen Tenir’s orm runt ett spjut. Något inom honom rörde sig rastlöst vid åsynen av den heraldiska symbolen. Blicken vandrade instinktivt mot bergen som knappt kunde skymtas i mörkret när mannen förklarade och pekade. Hans intresse blev genast mycket starka och han vände å…[Read more]

Djan log belåtet när han i ögonvrån kunde se hur någon trädde in i lågornas sken. Långsamt höjde han blicken från koppen, leendet kvar på hans läppar. Han synade den unge mannen från topp till tå då han återigen ställde ifrån sig koppen. Ögonen glimmade till i skenet från elden. Visst fann han något bekant över denna man, även om han inte kund…[Read more]

Blicken sökte fundersamt mörkret bortom lägereldens sken. Det var ju knappast som att han skulle se någonting utan det var mer instinktivt. Djan hummade lågt och trummade fingrarna mot koppen han hade i sina händer. Utan att vända bort blicken från skuggorna så drack han av teet. Den lite bittra eftersmaken fick honom att smacka med tungan o…[Read more]

Kheezai smalnade av ögonen i misstro åt hennes ord men denna gång kanske var bäst att ge sin tillit till människan. Hon hade ju trots allt varit god mot henne såhär långt. Snabbt norpade hon åt sig sin mask och rörde sig kvickt genom hyddan till den lilla lucka hon använde för att kasta ut aska, avfall och kiss. Knappast ett värdigt litet hål at…[Read more]

Kheezai reste sig hastigt från att ha suttit på huk. Det snurrade till i huvudet och hon stannade upp och blinkade hårt mot yrseln. Hon hade hållit uppe sin illusion nu ganska länge och det tärde på energin. Beslutsamt nickade hon medan hon gnuggade ena tinningen.
“Det kommer inte sluta komma folk hit. Det är dags, jag har dröjt här för länge” Hon…[Read more]

Kheezai tuggade oroligt på sin underläpp och blicken gick fram och tillbaka på bråten inne i hyddan. Man kunde knappt tro att hon ens hörde vad Ithia sa. Så tillslut stannade hon upp och sänkte de spända axlarna. Blicken fästes på Ithia, en hård och beslutsam blick. Hon hällde ut teet direkt på det stampade jordgolvet.

“Aldiea?” Frågande hon…[Read more]

Blicken vandrade vidare i hyddan, över bråte längst väggarna och över spindelväven. Det var svårt att avgöra om hon ens hörde Ithias ord då hon verkade ha tankarna på någonting helt annat. Men hon begrundade det som sas och hennes puls gick upp. Hon hade ingen aning om några lagar eller regler för magiker men hon visste att sådana som henne råka…[Read more]