Kheezai höjde blicken till Ithia, hennes min outgrundlig.
“Självklart” Sa hon kort och såg sig omkring i den trånga hyddan. “Det är här någonstans” Lögnen hade kommit så lätt för henne, som per automatik. En överlevnadsstrategi från de långa åren i det eviga mörkret. Men inombords var ett virrvarr av tankar och redan planer på hur hon kunde ta sig…[Read more]

Kheezai ryckte lite på axlarna åt hennes fråga och blåste försiktigt på den varma drycken i sin egna träkopp.
“Behövs sällan” Svaret var lika direkt som frågan, för det fanns ju ingen harm med magi? Hon smuttade lite på teét och gjorde en liten grimas då det fortfarande var för varmt. Det fick räcka att värma de frusna fingrarna runt träkoppen i…[Read more]

Hon nickade lite och började rota runt efter något att faktiskt hälla upp drycken i sen. Medan hon rutade runt hummade hon lite, stannade upp och pekade mot några av örterna som hängde från taket.
“De kommer hit med värk och sjukdom, så för det mesta får de lite örtkok av mig.” Rösten var ledig och hon sa det med en lätthet innan hon började rota…[Read more]

Ytterligare en liten fnissning kom från Kheezai om än lite lägre när Ithia själv skrattade till och bökade sig in. Hon själv tog sig smidigt in genom den lilla öppningen. Även om hon inte hade sina forna dagars styrka så kunde hon fortfarande röra sig lätt och ljudlöst nästan vart som helst. Väl inne släppte hon ned trämasken helt sonika på golvet…[Read more]

Människo-män! De måste vara mer odugliga än vanliga män. Kheezai fnös, vad hade hon gjort den där Afselius? Återigen vände hon blicken till gnagarna och strök fingrarna över ekorrens svans.
“Jag måste ta hand om dessa…” Muttrade hon lite lågt men förstod nog att Ithia inte skulle ge sig av om hon inte samarbetade. Så hon suckade tungt och vänd…[Read more]

Kheezai betraktade henne för ett ögonblick, ansiktet uttryckslöst och hon verkade knappt ta notis på pratet om gudar. För henne var ju religionerna i världen endast inövat, inlärt. Det kunde omöjligt finnas någon form av gudomlighet när det fanns en sådan ondska som…  hon rös plötsligt till och vände sig tillbaka mot gnagarna. Aldrig att hon…[Read more]

Kheezai fortsatte vaksamt att passera kvinnan i en halvcirkel och stannade vid det sneda räcket som hon byggt vid hyddan. Där hängde hon upp gnagarna, ansiktet fortfarande halvt vänt mot kvinnan. Hon begrundade kvinnans, Ithia var hennes namn ja, ord för ett ögonblick.
“Ja.” Nej. Jo, det fanns någonting långt bak i hennes minne. Kunskap hon göm…[Read more]

Blotta förskräckelsen av någon med rustning och svärd gav vika för en plötslig ilska och i ett ögonblick var hon nästan på väg att dra sin dolk. Men hon hann knappt flytta handen innanför manteln innan hon insåg att det inte var någon av hennes fördömda systrar, även om det dunkla ljuset i skogen spelat henne ett spratt. Hennes hjärtslag dånad…[Read more]

Kheezai rörde sig tyst genom skogen, ty de minsta ljud, även det hon gjorde själv, kunde få henne att rycka till. Hennes nerver var minst sagt på helspänn alla vakna timmar om dygnet, förutom då hon var i sin hydda. Där kände hon sig säker. Så när skogens tystnad bröts av en röst frös hon till på stället, inte långt från sin hydda men ännu kund…[Read more]

De flesta av byborna var motsträviga och vaga i sina beskrivningar, uppenbart var att de uppskattade denna läkekvinna men verkade rädda för att de skulle missta henne. Det var några yngre mödrar däremot som verkade vara i stor tacksamhetsskuld till läkekvinnan som glatt pratade om “Kessie” och hur hennes örtdrycker räddat deras barn från infl…[Read more]

Afselius skakade hastigt på huvudet, händerna knäppta bakom ryggen och magen högfärdigt i vädret där de gick.
“Det är inte normalt” betonade han “Andra byar har inte alls lika goda skördar eller så få sjuklingar som Vargås” Han grymtade lite för sig själv. “Allting började men den där förbannade halvalven.”

Afselius stannade och vände sig till I…[Read more]

Afselius gillade inte hur hon talade till honom men dolde det väl bakom ett självgott leende.
“Åh, men självklart Paladin Ichia, från mig kommer du bara finna samarbetsvilja ty jag är högst angelägen om att fördriva denna ondska” Iselemkräk. Hans röst var len och han sträckte ut armarna med en bugande gest men de där nedlåtande undertonen fa…[Read more]

Djans blick undvek fortfarande Seras. Så även om hennes hand mjukt tvingade honom att höja hakan så lät han blicken vila på hennes nyckelben. De ljusa ögonen var ofokuserade och frånvarande, precis sådär som när han gått in i sig själv och sina dagdrömmar. Men det var ändå något annorlunda som rörde sig där, något som inte var Djan.

Och viss…[Read more]

Paladin, hon? En otrogen från Iselem? Även han gjorde Athals tecken över hjärtat men den något misstroende minen tydde på att det snarare var för att avvärja ondska än som en gest till henne. Templet måste ha sjunkit långt från sin tro i ren desperation. Det tog ett par sekunder för Fader Afselius att samla sig och han harklade och grymtade lit…[Read more]

Med händerna knäppta bakom ryggen betraktade han med ett auktoritärt leende pöbeln som irrade fram och tillbaka med korgar och små vagnar. De flesta hälsade kort på honom då de passerade och han nickade vänligt mot dem och hälsade med den ena efter den andra versen om Athal. För visst skulle de snart räddas undan från det mörker som lurade i skog…[Read more]

Djan ignorerade aktivt hennes ord om pengar. Ibland glömde han att hon var en prinsessa men vid sådana här tillfällen gjorde det sig påmint. Till skillnad från han själv som växt upp ute i öknen, hans mor som fick kämpa för var dag att hålla mat och vatten på bordet. Hon som lämnade dig. Viskningen kröp som tusentals små spindlar längst hans nac…[Read more]

Även om han försökte så dolde han att han blev tämligen imponerad ganska dåligt över stoets entré. En sådan häst ville han också ha och tankarna gick till hans farmors avskedsord. Blicken gick från det bruna stoet tillbaka till hans något mindre och korthalsade häst från Kaelred. De tre hästarna som kommit med på resan var nog knappt värda att…[Read more]

“Nej! Sera… NEEJ! Vad faaaa-!” Djan spärrade upp ögonen och såg nästan ut som om han tänkte kasta sig över bord efter kronan. Han hostade till och grep hårt tag i tyget över bröstkorgen. “Jag menade inte bokstavligen att du skulle kasta kronan…!” Hans röst var svag efter hostningarna, som om den plötsliga ansträngningen fick honom att få mer…[Read more]

Gormkäfts ord fick Lucas att skratta och han skakade lite på huvudet som om han inte kunde förstå vad han nyss sagt. Vilken liten rackare! Mer än så bekom det honom inte och blicken gick från Catea och upp över vägen. Hennes raka och effektiva sätt fick honom att höja lite förvånat på ögonbrynen men sedan le belåtet då de började gå upp längst väg…[Read more]