Djan skrattade åt pojkens ord och skakade lite på huvudet åt hans ord.
“Nej, det har du rätt i” Djan sänkte blicken till deras händer och kallade upp kraft djupt inom sig. Han kunde känna hur det där mörka, förfärliga och kraftfulla vaknade till liv och spirade genom hans ådror och kittlade ända ut  i fingerspetsarna. Det hettade till som glöd…[Read more]

“Försvårar situationen?” Spottade den man som såg lite skarpare ut. “Du är väl här för att föra bort henne? Hon hör inte hemma här. Det är en häxa” Männen närmade sig långsamt, likt gamar cirkulerade de närmare Ithia med vaksamma steg. De var nog inte från byn, deras ansikten var ärrade från bråk och väder, ögonen små och illvilliga.

“Vart är…[Read more]

Djan skruvade lite på sig där han satt när han drog sig till minnes de viskningar som hade hörts i snart två decennier i Iselem. Oäktingen. Bortlämnad eller undangömd. Ormdrottningens stora skam. Djan lyfte långsamt tekoppen till sina läppar men drack inte. Han log åt Omaris rakhet och hur pojken tycktes obrydd vid tanken om rövare. En ny nyfikenh…[Read more]

Djan studerade med ett svalt intresse halsbandet som mannen fingrade på. Familjen Tenir’s orm runt ett spjut. Något inom honom rörde sig rastlöst vid åsynen av den heraldiska symbolen. Blicken vandrade instinktivt mot bergen som knappt kunde skymtas i mörkret när mannen förklarade och pekade. Hans intresse blev genast mycket starka och han vände å…[Read more]

Djan log belåtet när han i ögonvrån kunde se hur någon trädde in i lågornas sken. Långsamt höjde han blicken från koppen, leendet kvar på hans läppar. Han synade den unge mannen från topp till tå då han återigen ställde ifrån sig koppen. Ögonen glimmade till i skenet från elden. Visst fann han något bekant över denna man, även om han inte kund…[Read more]

Blicken sökte fundersamt mörkret bortom lägereldens sken. Det var ju knappast som att han skulle se någonting utan det var mer instinktivt. Djan hummade lågt och trummade fingrarna mot koppen han hade i sina händer. Utan att vända bort blicken från skuggorna så drack han av teet. Den lite bittra eftersmaken fick honom att smacka med tungan o…[Read more]

Kheezai smalnade av ögonen i misstro åt hennes ord men denna gång kanske var bäst att ge sin tillit till människan. Hon hade ju trots allt varit god mot henne såhär långt. Snabbt norpade hon åt sig sin mask och rörde sig kvickt genom hyddan till den lilla lucka hon använde för att kasta ut aska, avfall och kiss. Knappast ett värdigt litet hål at…[Read more]

Kheezai reste sig hastigt från att ha suttit på huk. Det snurrade till i huvudet och hon stannade upp och blinkade hårt mot yrseln. Hon hade hållit uppe sin illusion nu ganska länge och det tärde på energin. Beslutsamt nickade hon medan hon gnuggade ena tinningen.
“Det kommer inte sluta komma folk hit. Det är dags, jag har dröjt här för länge” Hon…[Read more]

Kheezai tuggade oroligt på sin underläpp och blicken gick fram och tillbaka på bråten inne i hyddan. Man kunde knappt tro att hon ens hörde vad Ithia sa. Så tillslut stannade hon upp och sänkte de spända axlarna. Blicken fästes på Ithia, en hård och beslutsam blick. Hon hällde ut teet direkt på det stampade jordgolvet.

“Aldiea?” Frågande hon…[Read more]

Blicken vandrade vidare i hyddan, över bråte längst väggarna och över spindelväven. Det var svårt att avgöra om hon ens hörde Ithias ord då hon verkade ha tankarna på någonting helt annat. Men hon begrundade det som sas och hennes puls gick upp. Hon hade ingen aning om några lagar eller regler för magiker men hon visste att sådana som henne råka…[Read more]

Kheezai höjde blicken till Ithia, hennes min outgrundlig.
“Självklart” Sa hon kort och såg sig omkring i den trånga hyddan. “Det är här någonstans” Lögnen hade kommit så lätt för henne, som per automatik. En överlevnadsstrategi från de långa åren i det eviga mörkret. Men inombords var ett virrvarr av tankar och redan planer på hur hon kunde ta sig…[Read more]

Kheezai ryckte lite på axlarna åt hennes fråga och blåste försiktigt på den varma drycken i sin egna träkopp.
“Behövs sällan” Svaret var lika direkt som frågan, för det fanns ju ingen harm med magi? Hon smuttade lite på teét och gjorde en liten grimas då det fortfarande var för varmt. Det fick räcka att värma de frusna fingrarna runt träkoppen i…[Read more]

Hon nickade lite och började rota runt efter något att faktiskt hälla upp drycken i sen. Medan hon rutade runt hummade hon lite, stannade upp och pekade mot några av örterna som hängde från taket.
“De kommer hit med värk och sjukdom, så för det mesta får de lite örtkok av mig.” Rösten var ledig och hon sa det med en lätthet innan hon började rota…[Read more]

Ytterligare en liten fnissning kom från Kheezai om än lite lägre när Ithia själv skrattade till och bökade sig in. Hon själv tog sig smidigt in genom den lilla öppningen. Även om hon inte hade sina forna dagars styrka så kunde hon fortfarande röra sig lätt och ljudlöst nästan vart som helst. Väl inne släppte hon ned trämasken helt sonika på golvet…[Read more]

Människo-män! De måste vara mer odugliga än vanliga män. Kheezai fnös, vad hade hon gjort den där Afselius? Återigen vände hon blicken till gnagarna och strök fingrarna över ekorrens svans.
“Jag måste ta hand om dessa…” Muttrade hon lite lågt men förstod nog att Ithia inte skulle ge sig av om hon inte samarbetade. Så hon suckade tungt och vänd…[Read more]

Kheezai betraktade henne för ett ögonblick, ansiktet uttryckslöst och hon verkade knappt ta notis på pratet om gudar. För henne var ju religionerna i världen endast inövat, inlärt. Det kunde omöjligt finnas någon form av gudomlighet när det fanns en sådan ondska som…  hon rös plötsligt till och vände sig tillbaka mot gnagarna. Aldrig att hon…[Read more]

Kheezai fortsatte vaksamt att passera kvinnan i en halvcirkel och stannade vid det sneda räcket som hon byggt vid hyddan. Där hängde hon upp gnagarna, ansiktet fortfarande halvt vänt mot kvinnan. Hon begrundade kvinnans, Ithia var hennes namn ja, ord för ett ögonblick.
“Ja.” Nej. Jo, det fanns någonting långt bak i hennes minne. Kunskap hon göm…[Read more]

Blotta förskräckelsen av någon med rustning och svärd gav vika för en plötslig ilska och i ett ögonblick var hon nästan på väg att dra sin dolk. Men hon hann knappt flytta handen innanför manteln innan hon insåg att det inte var någon av hennes fördömda systrar, även om det dunkla ljuset i skogen spelat henne ett spratt. Hennes hjärtslag dånad…[Read more]

Kheezai rörde sig tyst genom skogen, ty de minsta ljud, även det hon gjorde själv, kunde få henne att rycka till. Hennes nerver var minst sagt på helspänn alla vakna timmar om dygnet, förutom då hon var i sin hydda. Där kände hon sig säker. Så när skogens tystnad bröts av en röst frös hon till på stället, inte långt från sin hydda men ännu kund…[Read more]