Djan nickade entusiastisk och sträckte sig framåt över bordet.

“Det är den bästa idén jag haft!” Han log brett och nickade uppmanande. Alla idéer han fick var ju de bästa han hade. För stunden.

“Hör här, jag hörde några sjömän prata om någon piratskatt.” Det var inte hela sanningen. Knappt en droppe av den. “Vad kan bli roligare?” Hans…[Read more]

Djan såg lite menande mot kronan som fortfarande låg på bordet. Det verkade ju inte som att hon var allt för rädd om den.

“Säljer du den där kan du säkert köpa hela stället här. Det bör ju räcka för att dricka sig tillbaka till första tidsåldern” Djan skrattade åt sig själv och tog en klunk av vinet. Efter veckor på resande fot så kändes vinet re…[Read more]

Djan skrattade och la huvudet lite på sned åt hennes kommentar.
“Planerar du att få mig rejält dimmig och sedan överge mig i någon gränd?” Ett retsamt flin var på hans läppar och han lutade sig tillbaka i stolen med en axelryckning. “Inte mig emot dock, ibland måste man få starta å noll och bli av med det lilla man äger” Han höjde ena fingret o…[Read more]

Det var som dagen efter en lång natt tillbringad i en dryckesstuga, omtöcknade och dimmigt. Bilderna var svaga, ryckiga och Djan visste direkt att de inte var menat för honom att se. Han drog långsamt undan händerna från bordet, masserade ena tinningen som om han fått en plötslig huvudvärk. Det var inte några bagateller han sett, det förstod h…[Read more]

“Jag kan inte lova nått” Skrattade han till och ställde ifrån sig vinglaset för att lägga handen över hennes. Han kramade hennes hand lätt mellan sina och fäste blicken i hennes. Rummet omkring tycktes blekna bort och för ett kort ögonblick skulle hon nog känna igen en kittlande känsla sprida sig upp över hennes arm och känslan av att dras bakå…[Read more]

“Aah, Kaldrland… Kallar tundran på dig?” Han rös till som om han plötsligt frös men log sedan bara något retsamt. Djans tankar var redan ute och vandrade någon annanstans för att känna av att hon blivit något beklämd av hans ord. Han drack ytterligare en klunk av vinet och för en kort stund blev hans blick fjärran och hans ansikte uttryckslös…[Read more]

Djan flinade lätt åt hennes kommentar.
“Hade det varit så skulle jag inte klaga” Han tog ytterligare en klunk av vinet och blundade lätt med en medhållande nickning. Långsamt tog han av sig den lilla tiaran och betraktade den fundersamt när han snurrade den mellan sina fingrar.

“Du skulle varit med ute i världen Sera. Inte är väl du menad att…[Read more]

“Man tackar, man tackar” Djan log tillgjort och drog ena fingret över sin kind då han slog sig ned. Han lät sin väska och rock dimpa ned på golvet bredvid sig. Sasha fräste lite irriterat och smet snabbt ned längst hans sida och in i väskan för att gömma sig. Det var oklart om hans skratt kom på grund av den lilla draken eller av Seras tillrop so…[Read more]

“Alla äventyr startar med vin och musik” Djan skrattade och kände hur Seras entusiasm och energi smittade av sig. Trots flera veckor på resande fot var det som om en andra andning sköljt över honom och han kunde redan känna tonerna från en glad melodi pulsera i blodet.

Han stannade upp vid vinhuset och nickade medhållande.
“Vik hädan alla död…[Read more]

Djan skrattade belåtet och gjorde en dramatisk gest mot sig själv.
“Vad kan jag säga, en skönhet klär i allt” Han log självgott då han ledde ut Sera från théboden, fortfarande med kronan på huvudet. Ett roat skratt lämnade honom och han såg mot Sera  innan han tog emot den välfyllda penningpungen. Han vägde den i handen och höjde ena ögonbrynet,…[Read more]

Djan skrattade roat åt hennes entusiasm. Själv var han väl inte lika kvick och sträckte på sig med ett belåtet leende på läpparna innan han tog sats för att resa sig upp. Något glimrade till i ögonvrån när han plockade upp både Sasha och sin väska i famnen. Nyfiket sträckte han sig ned och plockade upp den finmejslade kronan. Fascinerat stud…[Read more]

Djan skrattade lågt åt hennes pik och gjorde bara en kort gest mot sina grånande tinningar samtidigt som han ryckte på axlarna. Men både hans skratt och leende dog långsamt ut till en frågande min. Han studerade hennes ansikte för en stund innan ett leende sprack upp på hans läppar igen.

“Låter som en bra historia över en kanna vin eller fem”…[Read more]

Djan skrattade åt hennes grimars och lutade sig tillbaka, armarna utsträcka, thékoppen fortfarande i ena handen.
“Du får dricka precis vad du önskar, ers höghet” Ett retsamt flin prydde hans läppar och han drack av théet. “Thé, vin, vatten, mjöd… En arm vandrare som denna nöjer sig med det som bjuds”

Tillbakalutad bland kuddarna betraktade…[Read more]

Djan gjorde en liten förnärmad min och ryckte på axlarna.
“Tsk, klart den är genomtänkt, har tänkt på det en hel minut nu” Han satte sig plötsligt upp, uppenbart exalterad av sin egna idé. “Okej, hör här-” Han ställde ned thékoppen på bordet och lutade armbågarna mot knäna där han satt framåtlutad.

“Vi borde besöka mörkeralvernas sta…[Read more]

Djan skrattade åt hennes skådespel och lutade tillbaka huvudet mot kuddarna. Han pressade inte frågan vidare, hennes svar var till belåtenhet för honom.
“Du må ha växt upp men du har inte förändrats särskilt mycket” Hans nästintill belåtna röst avslöjade att han tyckte det var en bra sak. Den lilla flickan som irrade runt borden passerade dem…[Read more]

Djan öppnade munnen för att säga någonting smart men ångrade sig och log bara. Med en förnöjd min sjönk han ned bland kuddarna i soffan, mer liggandes än sittandes. Sasha smet snabbt ned från hans axlar och gömde sig bland kuddarna i hopp om att få vara ostörd.

“Vart har jag inte varit?” Han skrattade lättsamt och sippade lite på théet. Med en…[Read more]

Djan skrattade hjärtligt och besvarade hennes kram, helt obrydd om att hälften av hans thé spilldes ut eller att han lät sin väska och kappa falla ned på marken. Skrattet stannande kvar på hans läppar i form av ett brett leende och han kikade mot Sasha som belåtet lyfte på huvudet för att låta sig klias under hakan. Han nickade som svar på hen…[Read more]

Fortfarande med en liten rynka mellan ögonbrynen såg han sig omkring, som om han skulle se någon han kände igen. Det var dock ingen idé med skynkena som skärmade av andra gäster och omvärlden. Djan försökte stänga ute närvaron men det var omöjligt, så det var med en djup suck som han slöt ögonen och sökte sig inåt istället.
Närvaro…[Read more]

Sölva, som först inte sett grodan på hans axel, blev först lite förvirrad – talade gammeltrollet till henne? Det var först när hon hörde det kväkande till svar som hon upptäckte grodan och då förstod att det var denne som han talat till. Hon stängde då sin öppna mun och sänkte de förvirrade ögonbrynen då hon själv först tänkt svara på frågan.

När…[Read more]