Katarina var nog den enda som kände sig likt en vinnare i hela situationen. Trots det var det ändå med en skavande oro i bröstet som hon och hennes familj banade väg mot kungafamiljens privata trädgård den morgonen. Nilla hade knappt sagt ett ord till henne sedan gårdagen, hennes man verkade ha tankarna någon helt annanstans och även Alma var…[Read more]

Elwydd hade lämnat rummet efter en stund och bett Ithia kalla på honom om det fanns något han kunde göra för henne. Därefter var rummet stilla och timmarna gick långsamt genom kvällen och natten. Brasan som sprakade i eldstaden sjönk långsamt ned och in på småtimmarna var det bara en röd glöd. Huset var alldeles tyst förutom på några enstaka k…[Read more]

Ethirion besvarade hennes tack med en kort och lite nonchalant gest innan han lämnade rummet. Uppenbart var att någonting han fann intressantare väntade och man kunde höra de dova fotstegen upp för trappan.

Alvpojken Elwydd hade återigen ställt sig lite avsides i rummet, händerna knäppta bakom ryggen och blicken på ingenting särskilt. Han tvekad…[Read more]

Ethirion räta på sig i fåtöljen då han tänkt resa sig men satt kvar vid hennes fråga. Även om det kanske inte syntes i hans ansikte så kändes det i hans aura att han misstyckte med att frågan ställts.
“Jag är en handelsman paladin. Iselem är en viktig del i mina varuflöden” han höll ut händerna en aning  som om det var en självklarhet “Jag…[Read more]

Ethirion rörde inte en min vid hennes svar. Sedan knappast förvånade nog svaret honom, han var troligtvis så van vid att folk gjorde som han bad att motstånd inte fanns i hans värld.
“Jag vill att ni far hem.” orden dröjde kvar i luften och en medveten konstpaus följde dem. “Till Iselem”

För ett ögonblick var han stilla, innan han trummade…[Read more]

Ethirion var stilla för ett ögonblick innan han drack av den höjda koppen. Långsamt sänkte han den igen, nästan provocerande långsamt.
“Ni har ett intressant förflutet paladin”  han gjorde en gest med ena handen som om han nästan blivit förnärmad och att detta bara var småprat. Så för första gången sedan de mötts kröktes hans mungipor i vad man…[Read more]

Ethirions gråa blick vilade på Ithia utan att avslöja någon annan känsla än den likgiltighet högättade normalt brukade ge pöbeln. Han sänkte koppen till sitt knä och skruvade på sig, som för att rätta till hur han satt. Ingen förändring skedde i hans ansikte då hon talade om folket, sin familj och sitt val. Så drog han ett djupt andetag då hon ta…[Read more]

Ethirion ställde ifrån sig sin tekopp med ett kort “Hm” och synade kort sin ena hand. Han verkade pilla bort något osynligt smuts från under naglarna innan sänkte händerna till knät och fäste blicken i Ithia. Det drog lite i hans ena mungipa, som om han visste något ingen annan visste och att den tanken roade honom.

“Nej, ingenting du borde va…[Read more]

Både Katarina och Lucas höjde blickarna till kungen då denna tog till orden. Vad som sedan sas fick Katarina att nästan sätta sitt vin i halsen och till och med Lucas rynkade näsan över sitt leende. Katarinas glädje över att det hela var i hamn skuggades av just hur osmakligt det hela blivit offentligt men hon hann knappt se åt sin man förrän en…[Read more]

Kheezai lyckades få fram ett leende till Ithia, trots den oro som gnagde inom henne. På ostadiga fötter gick hon fram till stolen och satte sig varsamt, blicken fäst vid Ithia som lämnade rummet. Nästan bedjande då Ethirion stängde dörrarna efter dem och hon lämnades ensam i rummet med de tre främmande mörkeralverna.

Ethirion vände sig mot Ithi…[Read more]

Det tog nog en hel minut innan dörren tillslut öppnades av alvpojken Elwydd. Han synade dem båda kort med en nickning.
“Ithia. Kheezai. Välkomna” han höll upp dörren för dem och även denna gång glödde runor till svagt då de klev in över tröskeln. Inne i huset brann stearinljus och oljelampor som kastade dunkla sken och långa skuggor. Det hördes lå…[Read more]

Kheezai vände i en hastig rörelse blicken till Ithia. En storm av olika känslor syntes i hennes ögon och hon såg på sin vän i tystnad under lång stund innan hon slog ned blicken till deras händer.
“Tror du verkligen det är möjligt?” frågade hon lågt, kanske inte just till Ithia, utan även för sig själv. Kheezai sög fundersamt på underläppen innan…[Read more]

Alma rynkade ögonbrynen aningen besvärad över sin systers ord.
“Har du verkligen tänkt igenom det här?” väste hon och lutade sig ännu närmare sin syster “Du har precis träffat honom…Och du tänker lämna din familj?” om det var oro över sin syster eller hennes egna sorg för att eventuellt missta henne var omöjligt att utröna. Dessutom blev…[Read more]

Dagarna fortlöpte med att Kheezai för det mesta vilade eller sov. Flaskan hon fått  kunde hon inte låta bli att missbruka och hade nu funnit ett intresse i att sova, något hon tidigare bävat inför. Det var bara för att få i sig lite mat som hon syntes till. Men så en morgon inte många dagar efter att Wreax gett sig av så anlände ett sändebud till…[Read more]

Alma gömde ett fnitter med en fnysning och såg även åt deras mors håll för att se så hon inte vände sig om för deras viskande. Just nu verkade hon dock ha uppmärksamheten på annat. Alma vände då blicken tillbaka till Nilla och kramade om hennes arm.
“Men Nilla… vill du verkligen åka norrut?” viskade hon lite med en lite melankolisk min som tydde…[Read more]

Lucas visslade till sig sina väpnare, eller ja, hans kusins barnbarn  som dem då var. Den äldre av pojkarna tryckte han hästens tyglar i handen på så han kunde krama om sin dotter med sin oskadda arm. Ett hjärtligt skratt lämnade honom men samtidigt gjorde han en liten grimas då smärtan ilade i vänstra axeln. Lucas höll kvar ena armen kring Nillas…[Read more]

Djans uppmärksamhet hade gått tillbaka till hyenorna som han klappade och ojade sig över. Det var som om det inte fanns någon annan i salen för honom då han lockade med sig djuren tillbaka mot sin stol bakom drottningen. Där slog han sig ned och fick genast ett välfyllt glas vin i handen, blicken bara kort med ett hånflin mot Dastan och Sera som…[Read more]

Kheezai nickade och drog sig undan, blicken mot golvet och lite skamsen över sitt plötsliga agerande. Men det hade känts rätt på något sätt. Hennes blick gick lite skyggt mellan Wreax och Ithia där hon stod och vred händerna i varandra. Hon kunde inte hålla tillbaka ett litet leende över det faktum att Ithia tänkte stanna ett tag. Det kändes bra,…[Read more]

Kheezai betraktade dem båda, armarna lätt omkring sig i en form av självkram och ögonlocken tunga. I ärlighetens namn längtade hon tillbaka till den där goda sömn hon haft i natt. Men hon såg ändå med nyfikenhet på den scen som utspelade sig. Det förvånade henne fortfarande att folk kunde vara så vänliga mot varandra, de hade ju inte ens känt v…[Read more]