Irea tittar på brodern med de gula ögonen, några dreads har slingrat sig fram och hänger på sidana av ansiktet.
Hon försöker att inte visa oron hon känner, och ler försiktigt åt brodern.
“Ryktet säger så, är hon galen och maktlysten, så det kan lika gärna stämma. Vem vet vad hon är ute efter. ”
Hon tar en paus och börjar gå.
” Men hon kanske inte kommer upp hit, svårare att ta skogen än allt nedanför”
Irea gör en snabb utbakad fläta uppe på huvudet för att få undan de lösa dreadsen. Hon tittar sig om kring, duggregnet spelar en rogivande melodi på bladen bland träden innan dropparna sakta faller till marken.
“Vad tror du Arki?”