Fasen också, det innebar att denne man också kände till skatten.

”Nåval, slå dig ner. Jag kommer stanna här tills gryningen, du kan värma dig vid elden tills dess”, svarade han. ”Jag heter Benodon förresten”, förkunnade Benodon.

Benodon gick tillbaka till sin sovpläd och började bädda ner sig. Det var en väl använd pläd som han använt ända se…[Read more]

”Ja, det hade nästan varit bättre”, muttrade Benodon och satte sig vid elden där han började lugna sig. ”Nåja, nu är vi här”.

Han sneglade på sin nya kompanjon och kastade ur sig ”vad gör du här i skogen om natten?”. Hans hjärta slog några slag, Benodon hoppades inte att fler hade fått nys om Heimdur.

Benodon vaknade med ett ryck av en skrikande gestalt kastade sig in mot elden. Sedan kom ylandet. Det där isande ylandet som inte går att ta fel på. Vargar. Benodon kastade sig upp på benen och drog fram en av sina dolda dolkar byxbenet och ställde sig med ryggen mot brasan.  Gestalten som hade kommit in i hans läger, flämtade med tunga andetag…[Read more]

Luke hade lutat sig mot en gammal ek medan han observerade Tures försök till att kommunicera med hästen. Hans lillebror var kanske inte den mest klarsynte i släkten, men han var definitivt den mest godhjärtade. Så varken deras far eller Luke själv hade kunnat säga emot när Ture vill ut på ett eget äventyr. Det hade lämnat Luke tämligen sy…[Read more]

Zerah gick in i ett stort rum som var lokaliserat i slottets mitt. Rummet användes ytterst sällan, och då oftast för olika diplomatiska möten men rummet hade alltid fallit Zerah i smaken. Det mjukt välvda taket och dess målningar av de olika profeterna gav henne en lugnande känsla – vilket var precis vad hon behövde nu. Drottningen satt mitt i r…[Read more]

”Ärade Marzban, vår heliga drottning Akila Ténir har anlänt”, flämtade den unga officeraren.

“Jo, de har jag märkt”, svarade Zerah barskt. Som om det kunde ha undgått någon. Men under den känslokalla ytan som hon projicerade utåt doldes en strimma av hopp. Och lättnad. Drottning Akila hade faktiskt kommit hit. Till Marzban Zerahs egna slott. Oc…[Read more]

“Bara hört, inte sett. Det var som om tjutet kom från överallt och ingenstans. Det var ett sådant ljud som fick det att isa inom mig, och det trots att jag hört ett och annat”, svarade Eldel och stirrade tomt ner i sitt ännu tommare ölstop. Kanske var det dags för påfyllning? Hur frestande den tanken än var tillåt hans pengapung inga sådana ly…[Read more]

“I en by strax söder om Kungsskogen”, svarade Eldel utan att förstå den faktiska frågan. ”Och vi är fortfarande där”, tillade han betänksamt. ”Jag har tyckt mig höra bekymmerliga skjut medan jag vandrat genom Kungsskogen den senaste månaden, kanske det har någonting med detta att göra?”. Eldel började att försvinna in i sin egna tankegång samti…[Read more]

“Ja skål på er!”. Eldel hade höjt sin sejdel glatt. Ölet smakade nästan lite jordigt, precis som den gången han hade varit i Iselem.

“Vart är ni på väg egentligen?”, frågade han svävade. ”Själv är jag på väg till Nirsjön för att hämta…”, han hindrade sig själv. Han kunde ju inte berätta allt för dem, han hade trots allt bara känt dem i en kvar…[Read more]

Han var onekligen tvungen att erkänna att han faktiskt gillade dessa människor runt sig. Kanske dvärgens förslag om öl inte var så dumt?

”Ett stop öl skulle sannerligen inte sitta fel. Det kanske kan stimulera lite tankar kring besten”, sa Eldel. Det var nog den mest logiska slutsats han dragit på hela dagen. ”Jag känner till ett bra värdshus”,…[Read more]

“Eldel, jag är Eldel”, svarade mannen som uppenbarligen var någon slags trollkarl. “Jag kommer från norra Älvskogen”. Bara orden av hans forna hem fick nästan hans ålderstigna ögon att börjas tåras. Hur många av hans vänner skulle finnas kvar att möta honom? Och hans dotter? Levde hon ens? Han hade inte sett henne på två decennier… Han försökte…[Read more]

Eldel skyndade sig fram till de andra stridskämparna. Den unga kvinnan var nedspruten av mörkt, tjockt blod och dvärgen gick hade fått lite dammstänk på sig från kullerstenen, men i för övrigt verkade de oskadda. Bestens kropp låg stel framför dem. Eldel petade provokativt på det som återstod av djuret. Men den verkade inte vilja röra sig.

“…[Read more]

Eldel såg förtvivlat på medan de andra utdelade hugg efter hugg mot lindormen. Så här hjälplös hade han inte känt sig på åratal. Inte sedan den gången hans fästmö dog. Men något sådant tänkte han inte låta ske igen. Inte ens för några främlingar han träffat på ett nedgånget litet värdshus.

Dvärgen föll till marken och besten verkade göra sig r…[Read more]

Eldel var fortfarande förbluffad. Det här var inte vad han hade väntat sig av dagen. Nu skulle det säkert dröja ännu längre innan han fick sova. Mm sova. Han slöt ögonen bara för en sekund och nickade till.

”Mäster dvärg, om du kan strida föreslår jag att du gör dig redo. Det gäller dig med, trollkarl”, beodrade mannen med det vita håret. Elde va…[Read more]

Ett vrål hördes en bit bort. Troligen öster ifrån, längsmed huvudgatan. Det var ett mörkt vrål. Ursinnigt. Men också plågat. Det liknande ingenting han någonsin hade hört förr.

”Är ni oskadda?”, frågade en man med kritvit år. Eldel bara nickade till svar. Han var konfunderad. I vanliga fall hade mannen med kritvita håret väckt hans intresse…[Read more]

Eldel kastade sig upp från bordet i samma stund som två män från stadsvakten kom inrusande in i det lilla värdshuset. Båda var likbleka i ansiktet. En nästan frätande lukt av brand började leta sig i hans näsborrar och hans gamla alvöron tyckte sig höra skrik från åtsidan. Det här verkade inte bra. Inte bra alls.

“Den har återvänt!”, sk…[Read more]

Han vaknade med ett ryck. Hur länge hade han sovit? Timmar, dagar? Det hade då inte hjälpt det minsta. Den unga kvinnan hade frågat om bordet var ledigt. Naturligtvis var det ju inte det  – han satt ju här! Men innan han ens hade hunnit börja stamma fram något till svar hade hon redan slagit sig ned. Det var något speciellt med henne, något som…[Read more]

En stad. Äntligen. Det hade gått dagar sedan han senast sovit i en ordentlig säng, något som hans gamla rygg mycket ivrigt påpekade. Hans långa vita skägg var fett och ömmade i sina rötter uppe på hakan. Och huvudet. Den har resan hade varit för lång. På tok för lång.

Eldel var väl medveten om att han började bli till åren. Hans trötta, matta blå…[Read more]