Äntligen, tack och lov… tänkte kvinnan då hon steg in på värdshuset Slöa hammaren. Trots den tidiga morgontimman var värdshuset redan fullt av människor och nästan alla bord var fyllda av hungriga och törstig individer. Hon lät sina bärnstensfärgade ögon fastna på den ensamma personen.

Det långa vita skägget fick henne att tänka på de trol…[Read more]

Vilken annan dag som helst skulle Vesíva inte ha något emot att vänta, trots allt hade det varit många långa stunder på Bläck. Skeppet som hon mer eller mindre var uppvuxen på, och handelsgillets skepp. Dock verkade väntan idag vara olidlig. Hon var inte ens säker på hur länge de hade väntat där. Det kändes som flera timmar, nästan en evighet, men…[Read more]