“Derrain.. Mitt namn är Derrain…” sa han, lite tafatt över ännu en historia som kändes som något man kanske inte skulle berätta för en främling som han. Trots allt var det de som de var för varandra. Men nu när de båda visste varandras namn antog han att de var bekanta. Om nu Blanka var hennes riktiga namn. Nå, det skulle han väl få reda på f…[Read more]

Egentligen var han fullt medveten om att hon försökte att reta honom. Eller ja, försökte. Hon lyckades ju väldigt bra med den delen. Vilket frustrerade honom ännu mer och han var inte riktigt säker på vad för slags diplomatiskt svar han skulle ge så att hon skulle sluta. Eller den märkliga delen, om han ens ville att hon skulle sluta. Det var up…[Read more]

Historien lät lite för bra för att vara ett snabbt smide. Hur länge hade hon planerat detta. Först såg det hela ut som ett misstag och en lögn men det kändes nästan lite för bra. Lite irriterad korsade han sina armar och rörde sig lite fram och tillbaka där nere.

“Vid Athal, jag är inte förtjust i män!” Utbrast han, inte som om han riktigt visste…[Read more]

Först hade han tänkt ignorera hennes uppenbara retning men det var svårt när hon fortsatte. För att resa sig upp och precis som henne – lite mer klumpigt och inte lika högt som henne. Nöjt för att bevisa sig själv korsade han på armarna och såg på henne med ett litet leende.

“Se! Vad var det jag sa! Det är bara varken nödvändigt eller roligt!”…[Read more]

Det var knappt så att han kunde tro sina ögon när hon faktiskt förklarade hur han skulle hoppa. Förvirrat tog han sig för sin panna och drog sin hand igenom sitt röda  hår. Lite road, samtidigt som han var förvirrad över hela situationen. Om det var något som kvinnan var så var det annorlunda… Speciell.

“Jag kan hoppa! Men det är inget jag…[Read more]

Ännu en gång förvånade hon honom med sin vänlighet och värme. Något som han inte hade känt på… många år. Om ens han någonsin känt det. Lite förvånat höjde han på ögonbrynet över hennes förslag. Hoppa? Dansa? 

Så enkelt och glatt. Som om hon känt honom länge och dessutom brydde sig om hans välbefinnande. Fast säkert tänkte hon på sin egna vin…[Read more]

‘Tomat eller plommon? Snarare plommon eller persika. Som om det skulle vara så svårt!” Utbrast han, lite allvarsamt först innan han sprack upp i ett svagt leende och blinkande lite charmigt med ena ögat. För att låta blicken vandra mot handen igen som greppade tag i hans ben. Det var svårt att inte tänka på den. Tänk om den rörde sig längre upp…[Read more]

Inte social väl anpassad… Han undrade lite skrämt om vad det kunde varit. Kanske hon varit som ett djur? Tanken förvirrad honom och nästan gjorde honom obekväm. Men när hon helt plötsligt kom så nära honom drog han lätt efter andan för att försöka få bort tankarna på det. Blicken var fäst på hennes hand och harklade sig lätt.

“…[Read more]

En rysning gick igenom honom när hon talade om att de döda vandrade igen i staden. Ett minne som han hade försökt förträngt men som kändes som om det skulle kunnat varit igår. Dagen han hade stirrat sin mor i ögonen sedan nästan tio år tillbaka. Han svalde något, borta i sina mardrömmar. De som hade plågat honom nästan varje natt sedan dess för…[Read more]

Lite lättat lät han ett andetag undslippa hans läppar när hon var påklädd igen för att sedan beklämt se på henne när hon påpekade att det skulle ha med hans sexuella läggning att göra. En lite rodnad smög sig upp på hans kinder. Det var inte något som han själv var medveten om. Faktum var att det kändes lite för… distraherande att ha henne där i…[Read more]

Åt hennes prat om dammråttor skakade han lite på huvudet. Prata, det var något som hon verkade kunna göra åtminstone. Lite trött på hela situationen satte han sig ner på sängen. Den såg lite mer ren ut än det andra i alla fall, och det var inte golvet åtminstone. Att han inte skulle vilja bli räddad. Det var något som han minsann inte trodde på…[Read more]

Lite rädd såg han bakåt, för han hörde hur kedjan gick tillbaka. Var han inlåst? Han svor lite åt sin egna dumhet. Om han bara hade lagt sig och sova skulle han istället kunna njuta i hans egna sovrum. Kanske för en gångs skull få sig en liten blund. Men istället var han här i det lilla stället som inte riktigt hade mycket att ge. Nå förutom sä…[Read more]

Lite skeptiskt såg han ner mot källaren för att rynka något på näsan. Det kändes inte direkt smart att röra sig ner dit och han stannade upp för att klaga. Men det verkade som om kvinnan han träffat var bestämd för snart hade hon knuffat ner honom och det var svårt att smita förbi henne. Speciellt för en man som inte var van att springa. Han k…[Read more]

Ett litet skratt kom ifrån honom, som om han fann tanken att hon skulle ha mer än honom väldigt roande. Lte förvånat höjde han på ögonbrynet när hon verkade menade någon slags sanning. För att sedan frusta till i ett skratt till när han frågade när han senast var i de lägre kvarteren som om han ens skulle ha varit där i tidigare. Tanken var skra…[Read more]

Sättet som hon nästan förlöjligade henne gjorde honom ännu mer generad och kände sig lite motvillig att fortsätta följa henne. Men vad kunde han annat göra? Han hade inte tänkt vara tillbaka i gården ännu. För det skulle bara bli fler frågor om han var där så fort.

“Varför skulle du vilja läsa dem?” frågade han, vasst. Som om han försökte sig p…[Read more]

“Genom huvudentrén? Skulle inte tro det!” påpekade han, men kunde inte rå för att stämma in i hennes skratt för att  spärra upp ögonen något när hon talade om dokumenten. Ett kort tag hade han glömt av att det var därför de var där de var och inte på grund av något annat.

Vad skulle han säga om det? Sanningen? Knappast! Förtvivlat försök…[Read more]

“Uppenbarligen gjorde du… något!” påpekade han, fortfarande lite förvirrad över det hela och kanske mer irriterad över att hon faktiskt hade en slags poäng i det som hon sa för att fnysa lätt men höll henne ändå nära sig och lät blicken då och då röra sig till henne med en lite mer… granskande blick som fick det att hetta till i hans kinder.…[Read more]

Vad sa hon? Skulle han hittat på det hela. Det hela gjorde honom lite förvirrad – och kanske på något sätt lite ledsen. Att inte vara lika ensam hade varit skönt och han harklade sig något för att se på henne menande. Han hade trots allt menat det han sa.

“Ja… det bordar inte gott! Det spelar ingen roll hur söt och vacker du än ser ut under sm…[Read more]

Ljuga? Det var inte upp tills nu som han hade vaknat till och förstått vad som egentligen hänt och han spärrade upp sina ögon. Både av ilska, rädsla… men det fanns något mer där. En nyfikenhet han egentligen inte ville erkänna.

“Du… din… din tjuv!” väste han mellan sina tänder, även om han var lite imponerad över hennes kreativitet. D…[Read more]

Kanske det hade varit ett smart drag. Trots allt kände inte Derrian till allt för mycket vad som hände utanför gården. Men istället fnös han åt vakten, för vem kunde säga nej till en sådan dam som behövde hans hjälp? I hans ögon var hon vacker, ren och oskyldig. Så istället för att göra det vettiga knuffade han undan vakten för att greppa lite hå…[Read more]