En verklig sorg. Ja. Det var det.  Något som de skulle ändra. För det fanns inte riktigt något annat alternativ. De stackars människorna som levde utan ljus, utan hennes vägledning.

“En sorg och ett svek mot de stackars människorna. Jag vill göra någonting åt det. Få Sharahs ljus att nå även de mörkaste delarna av världen” påpekade Akila me…[Read more]

Oroligt lät Finn sin blick vandra mellan de mörker som fanns omkring dem. Vem visste vad som lurades där? Tänk om något skulle hoppa på dem! Vad hade de egentligen för något att kämpa med? Nog var Finn bygd för att kunna ta ner en buse, men han hade inte riktigt hjärtat eller hjärnan för den delen.

“Är det verkligen… vilt?”

En påfrestande dag, det kunde ingen motsäga. Mest av allt ville han spendera kvällen med Ieyna, men om han kände sin familj rätt skulle det bli mer drama efter att han annonserade förlovningen mellan Kael och Nilla. För att finna lite styrka drack han det sista i sitt glas. Även om det inte gav någon effekt, kunde han inte längre skjuta upp det h…[Read more]

Ett skratt föll ur kvinnans läppar, hon drack en klunk av vinet igen och placerade det nu tomma glaset på bordet framför sig. Hon kunde riktigt se hur hans tankar vandrade iväg åt alla möjliga håll. Tvivel, farscination någon slags irritation… Det var verkligen en blandad kompott. Lite i sina egna tankar drog hon sin tungspets över underläpp…[Read more]

Både de två djuren var ingen hon brukade se allt för mycket av och speciellt inte klura på vem som var snabbast eller smidigast. Lite fundersamt drog hon handen genom håret och hummade åt hans fråga som var så allvarlig.

“Säl, kanske?” sa hon, inte helt säker på sin sak men nickade sedan instämmande åt det hela.

“Ja, säl är nog det som du kom…[Read more]

En liten rodnad spred sig över hennes kinder när Herrie påpekade att hon hade gått fel från början. Det var förstås mycket möjligt och hon ryckte lite lätt på axlarna. Norr? Söder? Hon visste åtminstone inte alls vart hon kom ifrån eller var.

“Jag vet inte, faktum är att jag inte ens vet vrt jag hamnade nu” påpekade hon, lite oroat och kliad…[Read more]

“Du kunde inte gjort någonting innan. Det var dåraktigt från början…” sa hon, lite tyst som om det egentligen var tankar snarare än ett svar på det han sa.

De klarblåa ögonen granskade honom med en orolig blick. Allt blod och blåmärken talade om att han inte mådde allt för bra heller. Fast det verkade inte finnas ett sår som gjorde att han föbl…[Read more]

Blickarna verkade inte bekymra konungen – inte då i alla fall. Tjatet och skrikandet från hans fru kunde han stå ut med senare. Ett varmt och vänligt leende fanns i hans ansikte och han märkte inte att han hade hållt prästinnans hand lite längre än väntat och släppte den sedan.

“Ett löfte är ett löfte” påpekade han, men det var snarare något…[Read more]

Det var inte förrän de var ensamma i rummet som Akila drog en hand längst bordet som också var en världskarta över Talanrien. Ett litet finurligt leende fanns på hennes läppar och hon tog sin tid att besvara hennes fråga.

“Är det inte synd att så få i världen nås av Sharahs ljus?” ställde hon som en motfråga istället och lät blicken vandra mo…[Read more]

Innan de blev tilltalade kunde konungen förstå att någon var på väg emot dem för hans frus grepp blev plötsligt hårdare omkring hans arm. Som om hon vägrade att släppa sin make. Han gav till ett irriterad läte över det hela, enbart så att hon hörde för att vända blicken mot alvinnan som tilltalade dem. Hjärtat slog lite snabbare, på det sättet de…[Read more]

Frågan fick Vésiva att stanna till i sina rörelser och hon drog en hand över sin haka medan hon funderade på den. Hur svårt var det egentligen? Ärligt talat hade hon inte ens en tanke på hur man gick längre, det var en naturlig sak. Lika naturligt som att simma. Hon ryckte på sina axlar lite åt frågan till slut.

“Inte svårare än att jag har kunna…[Read more]

Det lät långt, både att vandra och med tid. Kanske de bara skulle låta Corrin vara kvar i den skepnaden. Det var väl trots allt en förbättring till vad som var innan? Han rodnade lite över Faegrims ord och harklade sig lite nervöst medan han kliade sig i nacken.

“Inte på Corrin…” erkände han lite rodnandes och försökte få sin blick på vad…[Read more]

Utmaningen som Neaduin kastade mot honom gjorde honom lite förvirrad och det tog honom en liten stund för att komma ikapp människan. Men han gjorde det med ett litet leende och knuffade till henne lite lekfullt.

“Vi kan säga att det blir jämt, så slipper du förudmjukas” retades han och lät blicken vandra framåt igen för att undvika ett par grenar.

Alla ord som vakterna sade rann av Sera, det var som om hon hade stängt av allt som skedde omkring henne. Hennes fötter rörde sig framåt men det verkade som om hon inte registrerade något som fanns omkring henne. Ilska, irritation och sorg var ingen idé. Hennes mor var död. Riket är dött. Jag kommer dö. Fanns det ens någon mening med att försöka l…[Read more]

Fortfarande var hennes klarblåa ögon på Davant och det fanns något roat i hennes blick och hennes mungipor ryckte det som hastigast i över alla de ord som föll ur mannens mun.  Fast det var nästan som hon uppskattade det än att han skulle vara tyst och vänta på order. Det fanns allt för många sådana i hennes omgivning redan. Davant var lite mer…[Read more]

Nyfikenheten som fanns hos den unga kvinnan var intressant. Ingen hade någonsin vågat ställa en sådan simpel fråga till henne och det gjorde nästan drottningen konfunderad och förvånad. Hon tystnade ett tag innan hon inte kunde rå för att skratta lite varmt åt flickans sätt att tala. Egentligen borde hon rätta till felet som den unga kvinnan gjor…[Read more]

Äntligen. Det hade varit en plåga att samtal med adelsmännen, de tycktes inte vilja ge sig i sina argument och kvävde honom nästan med sina förslag på både söner och döttrar som var ensamma nog för att kunna ta hand om hans familj. Som om de var värdiga.  För en gångs skull blev han nästan glad av att höra sin brors röst och han vände sig om me…[Read more]

Dagens händelser hade skakat om staden rejält och konungen var fortfarande något skärrad över det som hade hänt. Allt blod fick det att vända hans mage ut och in. Denna gången hade han åtminstone inte svimmat och han kunde tacka Erethil och Ieyna att hans bror var vid liv. Tanken på alvinnan fick honom nästan att rodna, men det märktes knappt unde…[Read more]

Trots att vakterna försökte hålla Vinga borta, slet hon sig in i tältet för att se hennes bror. Hon hade tagit av sig rustningen – men var inte direkt representabel i de enkla kläderna hon hade. Hon lade sina händer på var sin sida om hans kinder och såg honom rakt i ögonen.

“Jag menade aldrig att skada dig! Jag tänkte att du skulle vinna… a…[Read more]

Orden omkring henne var som en enda röra. Det var svårt att fokusera på något, även om hon försökte uppfatta vad både Djan och Dastan yttrade verkade det som om orden gick in i varandra, eller som om det var på ett annat språk. Hon rynkade på ögonbrynen när hon försökte förstå. Allt omkring henne var död och mörker. Det familiära och ljus…[Read more]