Vad nu? Det var ett svar hon inte hade väntat sig. Den unga kvinnan nedanför henne, trodde att hon hade något att säga till om. Som om hon var bättre än drottningen, Sharahs utvalde. Lite uppfriskande var det. Samtidigt som det kunde bli farligt. Fast å andra sidan verkade hon hängiven både Akila och Sharah. Om hon skulle motsätta sig… Var…[Read more]

Förstås var han orolig. En vanlig känsla och det märkte att han trodde att hans ord hade varit för direkta. Ett tag lät hon tystnaden omfamna dem medan hon sippade ännu en gång. Elegant höll hon sin dryck, inte alls det sättet som man kunde tro att ett monster som hon drack. Ett litet leende fanns på läpparna medan hon betraktade Davant fram…[Read more]

Vackra detaljer överallt och frågan var om det var något som inte glänste i denna sal. Allt verkade väl putsat och skimrande, till och med människorna. Egentligen skulle han väl inte vara så förvånad – de var i en kejsares sal trots allt. Lite disträ sökte hans ena hand efter ågot i hans ficka och han fick upp en slags godisbit. Gjord av honung oc…[Read more]

Vad hade han stampat in i nu?  Det var inte första gången han hade försatt sig själv i obekväma situationer, men detta var förstås inget han hade funnit bekvämt ens i sina vildaste drömmar. En främling vid hans arm, det skulle han kanske till och med vara lugn med men just tanken på att spela ett giftpar gjorde honom mer än obekvämt. Äve…[Read more]

Vänja sig vid att ljuga? Bara tanken gjorde att magen vred och tvistade inom honom. Det gick emot allt han själv trodde på. Han skakade nätt på huvudet åt det. Trolovade? Varför skulle någon ens försöka sig på Corrin…? Tänkte han som hastigast och lät blicken vandra mot Corrins bröstkorg och återigen blev han påmind att de såg lite bättre ut.…[Read more]

Ett rent hjärta. Orden var möjligtvis lite överdrivet, men det var ett sätt att få henne närmare. Trots allt var det en av de saker som Tal’il-Sharah nämnde som en av de saker man skulle sträva efter.  Hennes ord fick henne inte att tveka att hon var Sharah trogen och ett, nästan varmt och moderligt, leende dök upp på drottningens läppar.

“A…[Read more]

Hjärtslagen till Davant slog hastigt och hon slog med sitt ena finger på armstödet i takt till dem. Kanske det var rädsla, eller upprymdhet. Det var svårt att avgöra – han var trots allt skicklig med sina ord. Ett litet leende dök upp på hennes läppar. Det var enbart ord. Varför skulle han, eller någon, bry sig om hennes välmående?…[Read more]

Heirbert och Faegrim. Heribert och Feagrim? Namn var svårt att minnas, men hon valde att inte lägga allt för mycket tid på det. Kanske hon skulle klara sig att samtala med dem utan namn. Hon hade inget emot att lämnas ensam ett litet tag och såg lite fundersamt på kartan som den ena av dem vecklade ut.

“Till dvärgarna!” påpekade hon, lite glatt…[Read more]

Alldelles utmärkt, det var inte så svårt att övertala främlingen trots allt. Hon slog honom vänskapligt i ryggen och reste sig upp för att sträcka på sina armar och enkelt få ner sina kort i hennes bröstficka igen. Sedan började hon röra sig mot dörren i all hast och sneglade bakåt.

“Ska vi?” frågade hon otåligt

Det var tydligt att hon hade sin lojalitet åt Sharah och henne. Inte för att hon hade trott något annat, men det var alltid en trevlig överraskning när det stämde. Ett svagt leende fanns på hennes leende och hon lyssnade på alla de ord som föll ur kvinnans mun. Lite förvånad över hur hon placerade dem. De var uppfriskande hur rak på sak hon var.…[Read more]

‘Ers nåd, ni måste göra ett uttalande.’  orden från rådgivaren verkade inte Tristian höra. Han höll ett krampaktigt tag om Ieyna, hans ungdoms kärlek. Ett tag vägrade han att släppa prästinnan och det tog ett flertals gånger för rådgivaren att upprepa hans titel. Tumultet runt omkring honom började klarna och han  lade Ieyna i en av alvernas arma…[Read more]

En försiktig knackning hördes på dörren till Davants arbetsrum och efter en liten stund stack en tjänare in sitt huvud. Han böjde sitt huvud så långt ner så enbart hans smutsblonda kalufs syntes när han talade till sin herre. En hand höll fortfarande ett hårt tag om dörren, att stanna var ingenting han hade på tankarna.

“Min herre, Ni har en dam…[Read more]

Lansen slog hårt mot Vingas bröstplåt. Hårt nog för henne att tappa balasen och falla till marken. Smärtan bultade i huvudet och kroppen. Ett litet skratt kom ur hennes läppar över smärtan och situationen. Verkligheten kom inte tillbaka förrän hon hörde tumultet omkring sig. Långsamt började hon förstå vad som hänt och hon stelnade till fö…[Read more]

Finn var mer än glad att Corrin drog dem genom andra kvarter än deras gäng brukade hålla till i. Han lufsade bakom Corrin och nickade lite åt Faegrims fråga.

“Som vår familj, vi var båda hemlösa och de tog hand om oss. På det enda sättet de visste om” hummade Finn, det var inte direkt en lögn. Han visste inte riktigt vad han skulle säga mer me…[Read more]

Svaret tyckte behaga Akila och hon satt kvar avslappnat i sin tron med ett varmt leende på läpparna. Blicken var intensiv och det var många som fann blick igenomträngande som om drottnigen visste mer.  Hon gjorde en gest mot den unga kvinnan som stod framför henne.

“Och nu är du här.” avslutade Akila hennes berättelse och ett litet skratt f…[Read more]

Såg på mig igår. Orden fick rodnaden att stanna kvar, men varför skulle han låta en människa ta luften ur honom? Uppenbarligen gjorde hon det för att reta honom… eller testa. Vilket som, skulle han inte tillåta att det fortsätte på sammavis. Ett svagt leende fanns på alvens läppar och han ryckte lätt på axlarna där han sprang vid Neaduins sida.…[Read more]

Kaels lans slog harmlöst mot axelplåten, det var inte vad hon hade väntat på. Att ett bråk hade uppstått vid härolden var ingenting som Vinga hade sitt fokus på. Det var tungt nog med rustningen som var alldelles för stor för henne. För att vara ärlig hade hon inte heller alla regler memorerade. Hur var det nu igen?  

Faktum var att hon inners…[Read more]

Orden från Dastan gav henne en annan klarhet och hon försökte intala sig själv ett lugn medan hon mötte hans ögon. Samtidigt lät hans löften inte som om de skulle kunna klara sig. Allt var mörkt omkring dem, det fanns inte ett tecken på varken Sharah eller någon utav asagudarna, inte ens Loke. Hon svalde hårt och försökte att fram någon magi, d…[Read more]

Fanfaren ljöd och hon tog hans frustrerande suck som ett tecken på att utmaningen var vunnen av henne. Ett litet längre tag var hon nära honom, för det var som hennes hjärta rusade iväg på något märkligt vis. Hon kunde känna hur hennes kinder hettade till och till slut harklade hon sig och reste sig upp.

“Jag vann!” utbrast hon glatt, men hon dr…[Read more]

“Om jag vill?” frågade hon med ett höjt leende och kände en rodnad sprida sig över hennes kinder när hon höll ner hans hand sådär. Lite prövande strök hon milt sin tumrygg över låret, inte som om hon tänkte på att det skulle ge någon reaktion. Hastigt mötte hon hans ögon med ett retsamt leende.

“Är det en utmaning?” frågade hon rakt på sak och lä…[Read more]