Ett skrockande kom från Eldrinns läppar. Hon fann främlingens svar roande och hon satte ner kniven gömd i sina stövlar igen för att sedan se på honom med ett roat leende och ett höjt ögonbryn.

“Och hur förväntar ni er bli mottagna när ni strövar in i en dams rum utan inbjudan? Kom inte hit och läxa upp mig med vett när två farliga män som ni stig…[Read more]

Erlinn verkade inte allt för nöjd över det faktum att det gick rykten om henne. Hon visste att det hade varit dåraktigt att hjälpa den unga flickan undan från döden. Nå, vad kunde man göra? Det var lätt att vara efterklok. Åt Jezerals fråga rynkade hon på ögonbrynen. Kunde det vara möjligt? Hon gnuggade sig i pannan.

“Kanske. Århundrade sed…[Read more]

På vägen dit, gick hon om Lucas och slog honom lätt på axeln med ett brett leende.

“Lucas! Ska du ställa upp i duellerna också, eller ska du ta en paus?” frågade hon och sedan puttade hon fram Kael med ett brett leende.

“Och du har väl mött Kael, antar jag?”

Tirrin skämdes något över sitt svar. De var väl ett team, men de senaste daga…[Read more]

Mäster Eldrinn. Orden fick henne nästan att skratta. Det kändes som en evighet, som ett annat liv. Medan hon hörde på alla de frågor som Jezeral hade satte hon sin tumme mot ena hörntanden och lutade huvudet på snedden.

“På ett uppdrag, med mörk magi, ledde det mig till en vampyr. Vi behöver inte gå in på detaljer…” började hon berätta och r…[Read more]

Många okända ord för Trond men han förstod inte helt vad som sades och kröp in i sin fars famn. Han la sina små händer omkring hans arm som han använde nästan som ett gossedjur. För att snart somna, han vaknade sedan och höll sig för pannan. Det var en huvudvärk han inte var van med. Han gav ifrån sig ett klagande för att sedan sträcka på sig…[Read more]

Trond förstod inte det roliga i situationen och såg argt på samma gång som han var orolig och ledsen upp på kvinnan som satt framför honom.

“Jag mår inte bra…” sluddrade han fram lite bestämt och hukade sig framåt igen, för det kändes som om hans mage skulle vändas ut och in igen.

Av allting så ville inte Trond vara ensam. Han gnydde till när den stora björnen försvann, men han kunde inte följa efter sin far. Dessutom hade han sagt åt honom att sitta kvar här. I ett försök att röra sig, föll han hårt i marken och slog upp både knäna och händerna med små skrapsår. Han gnydde till gen och fortsatte istället krypa närmare ide…[Read more]

Värdshus värden kastade ett öga upp, som om han inte riktigt kunde bry sig mindre. Han skrockade till och gjorde en gest omkring i värdshuset.

“Se för er själva, de flesta har ändå inget namn.” sa han och spottade i en trasa som han sedan fortsatte att torka disken med. Sedan lade han fram en bok, som såg ut att ha sett sina sista dagar. Som om p…[Read more]

Far visste trots allt bäst. Om rot brukade göra honom bättre, varför skulle det inte göra Trond bättre? Han tog tag i roten, men det dröjde inte länge förrän han spottade ut den. Han snyftade till.

“Det funkar inte far…” viskade han

Åt hans svar fnös hon. Onödiga risker? När var senast som han hade varit ute på slagfältet. Hon höll irriterat sina händer i sitt hår och skakade nätt på huvudet.

“Älskade bror, du pratar så mycket strunt. Se så. Stäng din mun nu. Du ser dum ut annars” sa hon och klappade hans kind för att slå sig ner på en stol bredvid Kael. Hon såg sig omkri…[Read more]

Handen som klappade på hans skuldror var lite tröstande men det var svårt att inte oroa sig. Han lade sig ner på marken och höll om sina knän.  Han rullade till andra sidan ocj sedan tillbaka för att ge ifrån sig ett klagande läte.

“Far…. allt snurrar…. och jag mår illa…. ugh… hick”

Vägen hem hade varit lång och Trond hade somnat till och från. Men när han väl blev nedsläppt en bit ifrån deras ide. Kunde han inte rå för att spy. Han höll för sin mun och hade tårar i ögonen.

“Far…. jag måår inte brah..ah..” sluddrade han fram och hostade ett par gånger innan han spydde ännu en gång.

Ett rå? Det var inte riktigt något som han tänkt på. Men vad skulle hon med hans röst att göra? Hade inte rået en egen röst? Tankarna förvirrade honom och han strök en hand över hans panna.

“Tack!” utbrast han till kvinnan och tog emot kläderna, han visste ju inte hur man skulle ta på sig dem men han höll dem när hans kropp i alla fall.

“Far, s…[Read more]

Dunkandet fick honom att sätta lite av mjödet i fel strupe och istället började han hosta. Åtminstone hade han fått tillbaka sin egna röst igen. Han skrattade lite lättat och såg upp på sin far.

“Det var någon som stal min röst! Hörde du far?”

Rapen fick Trond också att skratta till. Han sträckte en hand och lyckades få påfylllning av mjödet. Det smakade gott och han klunkade förtjust ner mjödet i hans mage. Hick. Hick. Han hade svårt att stilla hickandet och stirrade lite förvirrat och skräckslaget på Torbjörn. Vem hade tagit över hans strupe och röst?

Trond visste inte riktigt vad han skulle göra men drack så som människorna bad honom göra. Det smakade sött och gott. Kylan var skön på tungan men han hade fortfarande tårar i ögonen.

“Far…. Far….” viskade han mellan klunkarna som om han inte var helt säker på vad han skulle göra

“Du hade inte haft en chans! Men oroa dig inte bror, jag har inte anmält mig till duellerna eller dusterna – så du ska inte oroa dig för att förlora” sa hon med ett retsamt flin och höjde ögonbrynet över hans andra kommentar.

“Och du borde veta att graciösa strider är inte det som håller en vid liv. Inte sant, drakriddare?”frågade hon med ett än…[Read more]

Likaså hade Trond fått varm stuvning. Han tänkte förstås inte på att det var varmt och slukade de mesta i ett svep. Ett tjut kom ifrån honom och han försökte andas och blåsa på sin tunga – inte för att han lyckades väl.

“Aj far, aj! Det gör ont!” klagade han och han kunde känna sina ögon fyllas med tårar.

Ett lockrop för mat? Varför skulle de tvåbenta behöva det. Bara tanken på det var löjlig. Man visste väl när man var hungrig. Fast han ville förstås inte förolämpa dessa människor. Speciellt inte då de luktade gott. Han sniffade i luften och tog sig för magen med ett nöjt hummande.

“Brö!” utbrast han glatt, som om det var något heligt och en av…[Read more]