Kommentaren förstod inte Trond. Ingen av grenarna var hans, var det en speciell han skulle hålla fast vid?  Det hela förvirrade honom och för att vara ärlig var han glad när klockan slog och Torbjörn plockade upp honom. Han lutade sig fram med sin haka i Torbjörns hår som han brukade göra och trummade nöjt med sina ben fram och tillbaka.…[Read more]

Kvistar! Det visste han till och med vad det var för något. Trond var glad över att få göra något och började genast att leta efter kvistar och grenar. De var alla en fin längd, han valde de med omtanke. Inte för små och inte för stora. Han ville ju inte göra Torbjörn besviken. Tänk om de andra männen skulle vara arga om han inte gjorde jobbet…[Read more]

“Ack, ja, tillbaka till etikett antar jag!” Vinga skrockade till och spottade på marken framför dem för att få bort lite av blodet i hennes mun. Hon klappade Lucas på axeln och sedan sträckte hon på sig. Att bjuda på öl var väl inte riktigt något hon var allt för sugen på. Trots allt hade hon inte mycket pengar i sin penningpung, men hur kunde ho…[Read more]

Handen var nästan för stor för hans axel och Trond klappade den lätt och uppmuntrande. Han ville också hjälpa, men han var inte riktigt säker på hur han skulle kunna göra det. Han blinkade lite glatt och granskade trädet som dött av en orsak.

“Vad kan jag göra far?” frågade han lite försiktigt.

De glada tillropen gjorde Trond lite mer trygg, speciellt när de var i skogens skyddande igen. Han skrattade exalterat och vågade till och med släppa handen till Torbjörn för att gå fram till milan och lite nyfiket se på vad det var.

“Det är ett fällt träd. Varför har de skadat det, far?” frågade han lite förvirrat och gick tillbaka till Tobjörn…[Read more]

Framåt. Orden ekade i hennes öron. Adrenalinen pumpade inom henne och det fanns ett nästan galet flin på läpparna när hon slog några av bönderna. Knackandet när en arm bröts av henne var nästan som musik för henne och hon drog sin tunga över läppen som hade blivit sprucken. Blodsmaken var inget som verkade göra henne orolig. Istället verka…[Read more]

Luka, det var ett fint namn. Fast frågan var väl vilka namn som inte var fina. Dessutom hade hon mer vett än att förolämpa  någon. Det var inte så man skapade kontakter, det var åtminstone det som hennes far hade sagt åt henne.

“Din chef?” bara orden fick henne att skratta till. Det var inte riktigt hela sanningen. En dag skulle hon bli, men…[Read more]

Lite mer glad över att inte behöva vara ensam med dessa främlingar och inte i skogens skyddande träd log Trond brett och klämde hans hand lite hårdare samtidigt som han följde efter honom. Han hade ingen aning om vad kola var, men det lät kul. Trots allt var det far som föreslog det.

“Ja!” utbrast han högt och glatt.

Trond rörde sitt huvud glatt fram och tillbaka, som en lycklig hund som någon klappade. Om han hade varit i sin rävform skulle hans svans fara fram och tillbaka nu, men han stampade istället lite lätt med sin fot. Däremot såg han rädd ut när Torbjörn släppte hans hand för att röra sig till de andra männen.

“Far… lämna mig inte!” utbrast han, l…[Read more]

Sättet som han drog in hennes doft fick henne att rysa till och hon drog sig lite närmare Djan. Precis som honom, drog hon ett djupt andetag för att njuta av hans doft. Det kändes som innan de långa månaderna som varit. Hon strök en hand över hans arm, samtidigt som hon höll hårt i hans hand. Som om hon inte vågade släppa den.

“Eller en båt till…[Read more]

De honungsgula ögonen såg på mannen framför sig med en fundersam min. Det kändes för lätt. Varför skulle han hjälpa honom utan hake? Det var inte så världen fungerade. Fast å andra sidan, var denna man de som människor kallade vän?

“Det uppskattar jag” sa han med ett svagt leende och fyllde upp ett stop till och ett till sig själv. Han slog det h…[Read more]

En lättnad spred sig inom henne. Hennes fråga hade inte förstört stämningen och det verkade inte vara en dröm. Ett varmt leende fanns på Seras läppar och hon drog upp sin sjal över huvudet så att ingen skulle känna igen henne.

“Kanske vi ska ta var sin häst och rida ut i öknen…” viskade hon, nästan som om hon var rädd för att önskan skulle försvinna.

Att Torbjörn blev nöjd med blommorna gjorde Trond stolt och han höll fram blommorna glatt mot kvinnorna som pratade med Torbjörn.

“Vi plockade dessa till er – så vi kunde få brö’ och kläder!” utbrast han glatt och såg på när ena kvinnan tog blommorna och hon drog in dess sköna doft.

Trond var inte riktigt bekväm över att det var så lite träd…[Read more]

“Men det var du som talade om brö!” utbrast Trond, lite besviket och irriterat för att korsa sina armar och sträcka ut tungan åt honom. Skulle han behöva leva i ovetskap – igen? Han tyckte inte om det. Sedan skakade han av sig de tankarna när han fick syn på ett par humleblomster och förgätmigej lite längre fram på stigen och började plocka dem.…[Read more]

“Vad är brö’?” frågade han lite förvirrat. Var det en fisk, fågel? Något djur som sprang fort när man jagade de? Hans slag blev lite mer exalterat på hans huvud – även om han inte ville skada sin far det var bara svårt att hålla inne sin exalterade sätt.

“Åh! Tänk om jag får brö och kläder! Borde vi ta med något till dem? Blommor, fiskhuvuden…?”

“Mjöd, mat å kläder!” utbrast pojken glatt härmandes och trummade lite på hans huvud medan de rörde sig genom skogen. Han hade ju ingen aning om vad mjöd innebar. Men han hörde mat i den meningen och det gjorde så att hans mage röt till igen.

“Men speciellt mat! Vad äter de dära för något?” frågade han sedan lite nyfiken.

“Fisk, som vi?”

Trond hade alltid funnit det skrämmande när hans röst blev sådär mörk och det var som om han var tillbaka i något mörkt minne. Bara tanken på att något skulle skada hans far gjorde honom ilsken och hans grepp om hans hår blev lite hårdare.

“Jag är alltid din pojk!” utbrast han stolt, försökte tänka bort de där mörka orden.

Villkoren fick hans blick att mörkna. Så många villkor? För en enkel önskan. Han hade redan lovat att han skulle finna några köpare till de där runstenarna och nu blev han ännu en gång lurad på flera saker. Allt han ville var att komma hem till skogarna och slippa dessa trånga äckliga kläder. Han drogen handen irriterad genom hans hår och mötte…[Read more]

“Är det därför de är så kallhjärtade?” frågade han och lutade sig mot hans huvud så att hakan var mot hans hjässa med båda händerna som höll hårt i hans rufsiga hår. Allt för att undvika alla grenar.

“För de är så kalla utan päls?” fortsastte han, för han hade ju hört hur Torbjörn hade förklarat hur de var.

“Varför kan jag inte vara din björnunge?”

Lömska? Aldrig visa hur han egentligen såg ut? Orden förvirrade honom. Vad skulle folk göra med honom. Och varför? Han ruskade på sig och ändrade skepnad till den lilla pojken för att se missnöjd ut. Han greppade tag i Torbjörns stora hand.

“Det är kallt och långsamt på två ben!” utbrast han klagande och drog samtidigt i hans arm.