Bara tanken på att få följa med in till staden gjorde Trond upprymd och han satte sig genast upp och såg sig omkring, som om kläder kunde finnas precis där de var. Han blev glad av tanken och hade svårt att stå stilla överhuvudtaget.

“Kan vi göra kläder av det här?” frågade han och tog en hel del kvistar och löv i sin famn och kastade sedan…[Read more]

“En fjäril!” utbrast han lite glatt, att han inte fångat den var ingenting som han så klart sa. För vad skulle det vara bra för? Säkert skulle Torbjörn redan veta att så var fallet. Han skulle precis säga något mer, men han hamnade på rygg och såg upp på Torbjörns buskiga ansikte.

“Inte igen” hummade han men det fanns samma flin i ansiktet och…[Read more]

Pojken såg tillbaka på mannen och ett brett flin fanns på hans läppar och täckte nästan hela hans ansikte. De mörkbruna lockarna räckte ner till hans hals och de honungsgula ögonen var stora och fyllda med glädje.

“Jag var inte långt bort Storbjörn!” utbrast han och försökte att ta sig lite ifrån honom. Han var inte allt förnöjd att bli blöt och…[Read more]

Trond kunde se vad han smet in i hans redan hemska blandning och kunde inte annat än att le lite bredare åt det hela. Han skrattade lätt och fyllde på stopet till Wreax utan att ta betalt. Sedan lutade han sig mot disken. Sättet han påpekade att han inte skulle ha koll gjorde att det smalnade något i hans ögon och leendet blev mer stramt.…[Read more]

Ett litet steg till. Han sträckte fram tassen och placerade den framför sig men lyckades komma åt ett prasslande löv som skrämde fjärilen som inte var mer än några få milimeter ifrån honom. Det hela fick honom att tappa balansen och istället göra en kullebytta fram så att han hamnade på rygg. Inte för att det gjorde honom något. Den klarblåa hi…[Read more]

Sera snyftade till och drog sin handrygg över sina kinder för att torka bort tårarna även om kinderna fortfarande glänste och visade spåren av hennes sårbarhet.

“På riktigt?” viskade Sera, för det lät för bra för att vara sant. Hon snyftade till igen och lät sin hand flätas samman med Djans. Kanske hon redan hade förstört det med hans fråga.

För att vara ärlig hade hon blivit gladare än vad hon trodde när hon såg Lucas och hon fick ett stort brett flin. Det fanns en sanning i det som han sa, även om hon gjorde det mest för att få bort sina tankar. Att vara tillbaka i Kaelred hade gjort henne allt för rastlös.

Vinga lyssnade på vad han sa och nickade lätt åt det, medan hon granskad…[Read more]

Sättet som trollkarlen lite lyste upp när hon berättade om sin familj fick henne att le. Förmodligen var han en av de få som uppskattade riktig historia. Hon sippade på vinet och gav ifrån sig en låg suck.

“Du förstår, Iselem var infekterat med demoner en lång stund och min forna släkting hade sina sätt att se vem som var demon eller inte. Drev u…[Read more]

Köpa nästa runda? Som om hon skulle förlora kort spelet. Det gjorde hon aldrig. Det såg hon till. Men hon skrattade bara varmt och ryckte på axlarna åt det hela.

Helvete, det verkade som om han kände igen henne. Så det var så. Allt för många ansikten och namn. Var fan var den gamla farsan när man behövde honom?

“Frågan är väl inte vad jag gö…[Read more]

Att stanna här och vila. Det var inte svaret hon ville ha från honom. Egentligen önskade hon att han skulle poffa dem bort från där. Fast kanske det inte var så enkelt trots allt? Och hon kunde inte riktigt stå på sina egna ben just nu.

“Det kan vara en bra idé. Om inte dessa jävla träd kommer närmare oss. Vad gör vi då?” frågade hon och kliade…[Read more]

Prisandet från Ayperos smakade bra, nästan ännu bättre när hon var medveten om hur mycket det skavde i drottnigens ögon. Hon svarade dock inte på något som de sa utan satt rakryggad där medan hon åt i tystnad. För att vara ärlig var hon rädd för att säga något olägligt eller dumt efter den lilla demonens fula trick.

Hon var medveten om att…[Read more]

Morgonmänniska som Vinga var hade hon varit tidigt uppe med solen. Egentligen hade hon inget bättre för sig än att anmäla sig till meelen. Även om hon var kvinna hade de gått med på att låta henne vara med. Trots allt så vågade de inte riktigt någon annan som vågade säga motsatsen. De hade till och med satt henne som befäl. Hon skrattade varm…[Read more]

Orden fick henne att stanna till i sina tankar. Förlåt? Hjärtat tog ett par skutt och hon hade svårt att sluta önska sig att han skulle vara hennes. Att de flydde världen tillsammans. När han drog hennes närmare sig, lade hon armarna omkring honom och lät sin hand dra igenom hans hår. Hon drog in hans doft. Bara det lugnade henne.

“…[Read more]

Orden på alviska for inte förbi Vinga och hon höll på att sätta lite av de starka i halsen. Ett bredare flin kom från henne, hon skulle precis kommentera det när Lucas presentera henne för hennes fru för att sedan försvinna.

“Vem kan klandra honom?”

Att hennes kläder gled ned något och hon kunde känna hans hy mot hans fick henne att sucka lätt av en saknad som skulle kunna vara. En önskan. En längtan. Hon slöt ögonen hårt och drog in hans doft även om hon inte riktigt visste hur hon skulle reagera.

“Det var inte det du sa.” viskade hon, nästan som om hon inte vågade yttra orden innan hon d…[Read more]

Vinga kunde inte rå för att flina lite åt Lucas sätt, det verkade som han var uppe i varv. Men vem kunde klandra honom? Det behövdes när de flesta här hade pinnar i röven. Hon ryckte lätt på axlarna som svar åt Lucas. Kaldrländare var inte hennes ämne.

Tirrin däremot såg storögt på Lucas och försökte förstå vad han sa. Hon sgå sedan mot Arlin.…[Read more]

För många personer tilltalade henne på en gång och Vinga rynkade lätt på ögonbrynen åt all uppmärksamhet och allt som hände runt omkring henne. Hon log varmt mot Lucas.

“Det är väl intressant, om något.” påpekade hon och undvek smidig alla frågor om tuneringen.

Den lilla prinsessan verkade först ha svårt att placera Lucas med skrattade varmt…[Read more]

Ögonen till Sera var som en storm på ett oroligt hav. Det var något röda efter alla tårar, fast det verkade inte finnas något kvar. Skrattet gnagde lite inom henne. Vad var det som var roligt? I den här situationen. Ett halvhjärtat leende kom från Sera. Innan hon blev mer allvarlig igen.

“Gör det.”

Säg inte så. Orden skavde i hennes öron. Vad fanns det annat för val? Sättet han nyss hade talat om allt… Tårarna skavde fortfarande och hon kunde inte rå för att snyfta till i hans famn. Hon ville inte streta emot och fann hans omfamning skön, men hon drog sig lite tillbaka och såg honom i ögonen igen.

“Du har inget val.”

Allt hade sitt egna pris. Det hade Trond lärt sig från första dagen han satte sin fot i denna stad. Han log vänligt medan de konverserade och lyssnade på hans verkliga syfte. Runstenarna. Det fanns så klart en hel del pengar att gämta där. Det fanns en lurig glimt i hans ögon medan han trummade med sina fingrar över disken och lät blicken dr…[Read more]