Vingas enorma öga, som nästan täckte halva honom betraktade honom oroligt. Hon lyfte på huvudet något och slog orolig med svansen fram och tillbaka mot ett träd som gjorde att de flesta löven föll av trädet och trädet fortsatte att skakat ill varje gång hennes svans slog till den.

“Jag hade inte tänkt avslöja min familjshemlighet. Snälla…” <…[Read more]

En djup suck lämnade hennes läppar, eller stora gap som det nu var. En liten rökplym kom ur hennes nos och hon kade ner sin nos mellan sina två armar och svansen fortfarande virad omkring henne. De bärnstensfärgade ögonen vandrade mot där flickan sprang iväg. Förbannade flicka. Hon svor för sig själv. Hon visste att Lucas skulle komma in.

Idiot.…[Read more]

Ett snett leende kom från Vinga och hon drog ett kryss över sitt egna hjärta och drog ett djupt andetag. Det var aldrig bekvämt att byta skepnad. Varje ben som byttes ut… Tanken fick henne att grimasera. Hon rufsade om hennes hår.

“Bli inte rädd” sa Vinga och ännu ett djupt andetag innan det började glöda omkring hennes hy. Under skinnet…[Read more]

Vinga suckade lätt och drog en hand igenom sitt hår. Vad skulle hon göra? Ljuga? Och på vilket sätt skulle det vara bra för? Hon sneglade upp på träden. De var tillräcklig höga för att dölja hennes skepnad. Ett svagt leende såg hon på Linnéa.

“Jag trodde jag pratade med mig själv. Jag kan visa dig min hemlighet om du svär på ditt liv att inte…[Read more]

“Som om det skulle vara den svåraste uppgiften att hålla hemligheten om att sägnen om vår draksläkt är sann. Vad skulle ske om…” hon tystnade och stelnade till när hon hörde den lilla tösen tala. Helvete… Hade hon redan hört för mycket. Hon bet sig i tungan och vände sig om för att sätta sig ner på huk med en allvarlig min.

“Hej där…[Read more]

Vinga rörde sig lite obekvämt i stolen. Det kändes som om Lucas visste något hon inte hade lust att han visste. Hon såg lite generat bort över det hela.

“Jag kanske… kan en slags eldmagi. Men bara om det forceras fram eller om jag… ja. Det var inget. Sov gott!” utbrast hon och reste sig så hastigt upp så att fåtöljen slogs mot golvet. H…[Read more]

Om Vinga hörde hans ord om försoning visade hon inte det och bara log åt hans fråga. Hon letade fram ett elddon i sina fickor för att hålla det framför honom.

“Vad tror du? Att jag på riktigt är en drake?” frågade hon, med ett litet leende och de bärnstensfärgade ögonen glimmade till av frågan. Som om hon på något sätt ville att han skulle utman…[Read more]

Festligheterna? Tanken gjorde henne först vimmelkantig. Det hela hade varit en dum idé. Fast å andra sidan kunde hon inte släppa tanken av att hon saknade sin egna familj. Framför allt Kael. Hon suckade och drog båda händerna genom sitt hår.

“Jag saknar min bror, Kael. Så jag kanske faktiskt följer med dig till festligheterna.” sa hon tyst och…[Read more]

En suck föll ur hennes läppar och hon tag i stopet och drack upp det nästan direkt. Hon slog ner stopet och skrattade lätt åt hans ord. Lika fin med rustning som utan? Hon tvivlade något på det och slog sig ner i fåtöljen. Vinga satt inte som en kvinna, utan lät sina ben var långt ifrån varandra och lutade sig bakåt. Vad spelade vett och etikett…[Read more]

Vinga gnuggade sitt huvud. Vilken värk hon plötsligt fick. Dessutom fann hon det mindre roande när Lucas introducerade henne. Prinsessa hade alltid låtit så… löjligt på någotvis. Bara ordet fick henne att vilja spy. Hon andades tungt.

Efter några minuter, hade Vinga lyckats göra sig ren. Det var väl behövligt och hon lät till och med en av tj…[Read more]

Skriken, alla människor omkring Vinga. Det gjorde henne obekväm. Stressande, som i ett stridsfält. Hon lyssnade på Lucas uppmaning till att sikta på ljumsken. Ett flin kom fram på hennes läppar och utan förvarning greppade hon tag i flickans axlar och lyfte henne rakt upp i luften för att snurra runt henne.

“Åh, men det viktigaste är ju att int…[Read more]

Vinet rann långsamt ner på kanterna när han rörde glaset i en elegant cirkulär rörelse. Han hade ett roat leende på läpparna. Det var en bra start, men han var inte en vanlig adelsman. Han strök en hand genom sitt hår och lät den stanna där ett tag, som om det såg ut som om han funderade på hennes erbjudande. För att vara ärlig, visste han reda…[Read more]

Ärligt talat hade Vinga inte trott att tösen skulle lyssna på hennes ord. Det var svårt att inte skratta åt flickan och hennes ord. Trodde hon verkligen att hon skulle tycka var hemskt? Vinga lade huvudet på snedden åt henne och skakade på huvudet åt sättet som Linnéa sprang med svärdet framför sig på det sättet. Hon skulle säkert ramla och skada…[Read more]

Om det var något som Tristian inte var, så var det dum. Han förstod hennes motiv och log lite svagt mot henne.

“Utbildning? Och vad skulle du kunna ge min dotter, eller Linnéa för den delen?” frågade Tristian med ett retsamt leende. Det var som om de var två handelsmän som talade om varor. Enkla saker.

Att det skulle vara tyst, trodde inte Vinga men det verkade vara mer högljutt än vad hon trodde. De verkade ju som om alla var vildar i hans familj. Det hela fick henne att skratta ett varmt skratt och kastade en blick åt orken och nickade menande till honom. Det skulle inte bli en lugn stund. Det var hon säker på. Speciellt inte om hon var dera…[Read more]

Hennes fråga fick Tristian att rynka på ögonbrynen. Vänner? Inte hade han haft några vänner heller under sin uppväxt. Tur nog hade han haft två syskon, men kanske Tirrin var lite ensam. Speciellt nu med ärret och… allt. Inte ens Arlins barbariska inflytande verkade få henne mer talförd.

“Nej, kanske hon borde träffa någon i sin egna ålder.…[Read more]

Vinga lät sin blick vandra omkring på den vackra omgivningen. Det var ändå fint och hemtrevligt. Hon kunde inte rå för att flina lite åt hans ord och skakade på huvudet åt det.

“Det låter som din fru är ett riktigt kap. Och en person som du behövde i ditt liv för att kunna överleva.” påpekade hon med ett litet skratt och lät blicken dras mo…[Read more]

Hans minnen och historier fick Vinga och skratta lätt åt det hela. Äpplekinder? Bondflicka och en fin en? Det var väl det bästa av två världar. Hon kunde se en blond bondtös framför sig och njöt av åsynen med ett hummande.

“Hon låter vacker. Ack, världen har i alla fall välsignat oss med vackra töser.” sa hon och tänkte själv tillbaka på en u…[Read more]

“Jag har slängt den gamla rustningen.” kommenterade hon simpelt, för att vara ärlig hade hon bytt ut den mot pengar när hon hade haft det travelt. Dock ingenting som hon talade om. Hon sträckte på sig och fortsatte i galopp bakom honom men var snart ikapp honom.

För att vara ärlig var det skönt att andas ut. Att skippa allt soldattrams. Åtminsto…[Read more]

“Du kan kalla mig, ers höghet eller min ärade prinsessa. Den sanna drakriddaren och folkets räddare går också fint.” retades Vinga med ett flin och en blinkning för att sedan sträcka på sig och slog lätt på hans axel. Tacksamt, som för att visa sin uppskattning.

Orden lät ändå  trevligt, kanske skulle det vara skönt att få vara med i en familj…[Read more]