Hans ord var inte allt för tydliga för henne, som om någon mumlade till henne. Solen värmde skönt och det var som om hon inte riktigt hörde något annat än vindens sus. Att skogen var nära dem och kom närmre verkade inte alls finnas på hennes tankar. De hade ju klarat sig?

Dessutom var det svårt att hålla borta illamåendet och hon använde all s…[Read more]

Lika fort som orden lämnade hennes läppar svor hon över sin egna dumhet. Varför hade hon yttrat orden? Ilskan i Ayperos ögon var inte nådig, men hon mötte hans blick utan att vika. Hon stod sitt kast, trots allt, vad fanns det mer att göra? Hon tänkte inte gå på knän och be för förlåtelse. Det hon sa var trots allt rätt.

Egentli…[Read more]

Ett tag hade hon enbart fokus på hästen och äpplet som försvann i ett nafs. Hennes hand blev täckt av hästens spott och hon torkade bort det på hästens man med en liten suck och skrattade.

“Glupske jävel” muttrade hon för att sedan vända huvudet mot den lilla flickan. Vad var det hon hade sagt igen? Ja just det. Hon mötte blicken med flickan, ka…[Read more]

Alven torkade av sig den kladdiga saften på sina byxor och smackade lite med sina läppar. Smaken var god och ringde fortfarande i hans mun. Hans hand klamrade sig fast kring flaskan och ett tag verkade som om han inte riktitg kunde bestämma sig för om han skulle ta en klunk eller inte. Till slut tog han ett hårdare tag om flaskan och en stor klun…[Read more]

En liten gnista, om det bara hade varit en glimt av den gamla Djan kvar men när det var som om hon stirrade sig blint i mörkret. Som om hon höll på att drunkna i hans ögan. Kyssen var förbryllande, samtidigt som hon kände den bittra smaken av den mörka magin fanns det något lockande. Något som blossade upp, likt en liten gnista som satt fyr på nå…[Read more]

Allt för länge hade hon stått stilla och lyssnat. Det kliade i hennes fingrar och allt tjat som de båda pratade om. Politik. Etikett. Allt fick henne att vilja grimasera eller spy. Hon hade förstås fösökt att inte lyssna på deras ord, trots allt var det onödigt prat. Inte något som hon ville lägga sin näsa i blöt i. Dock kunde hon inte rå för a…[Read more]

Som om någon någonsin skulle säga nej till mat. Speciellt när de hade en sådan väg framför dem. Enbart en dåre skulle göra det. I för sig var väl Gormkäft lite fundersam om inte Lucas var en dåre ibland. Fast det hade han ju aldrig påpekat, inte än i alla fall. I slutändan hade han gjort det kloka valet att ta äran att bära runt honom. Det var al…[Read more]

Lämna honom? Tanken gjorde ont och det var som om hon inte kunde röra några muskler. Vart skulle hon ens röra sig? De var instängda på en båt tillsammans. Det var inte som om hon kunde dyka rakt ner i vattnet? De var förmodligen inte något land i närheten och hennes magi var stark… Men inte så stark. Smaken av blodet över hennes läppar gav…[Read more]

Som om en bitter smak hade spridit sig i Akilas mun, gjorde hon en grimars. Vad var det för pojkvasker som trodde att han hade något val efter sådana välplacerade ord. De hade delat allt för många tankar och idéer för att hon skulle kunna låta honom gå nu. Utan att behöva teckna åt vakterna hade de spärrat av utgången med sina spjut. Det fanns ing…[Read more]

Ziyaté kunde se hur tårarna skavde i den unga flickan. Tecken på svaghet, kunde hon inte lyssna? Hon ville inte lägga märke till den  ursäktande minen och strök en öm tumme över hennes kind för att lägga sin panna mot hennes. De röda ögonen var moderliga och hon log svagt.

“Lita på mig. Du är stark.” sa hon, med en lite mildare ton, det var vä…[Read more]

Lite för skönt att ligga kvar med händerna och knäna i det mjuka gräset var det. Väldigt lockande att lägga sig ner… Hon drog en djup suck och lade sig ner, för att sedan rulla över på rygg. Hon blickade upp mot skyn som inte hade ett moln att sikta. Solen stod fortfarande högt och värmde henne. Hon slöt ögonen och drog ett djupt andetag. Fort…[Read more]

Mitt i allt som skedde omkring henne. Allt mörker kändes den bekanta rösten som en värmande eld i all kyla. Orden sårade henne. Djan förlorad i Lloths spindelnät. Tanken fick henne att rysa, den oskyldiga Djan. Eller åtminstone god hjärtad. Ett skrik lämnade hennes läppar när hennes forna vän skar upp magen på Sasha. Sasha som alltid varit hans nä…[Read more]

Ett kort tag försvann den bittra smaken. Smaken av förfall. Ögonen och orden fick en lättnad att stiga inuti Sera. Allt skulle bli bra.  Djan var stark. Hon suckade lätt, det var enbart tillfälligt. Säkert den idiotiska myten som kapten hade pratat om. Det hade gått till Djans huvud. Eller ett dåligt skämt?

Ett lätt skrik av förfäran hör…[Read more]

Kniven fick henne att stelna till. Vad hade skett med Djan? Ursinnet och galenskapen var klar i hans ögon och den där bittra och smaken av bränt fyllde hennes mun. Mörk magi. Korrupt magi. Hon vågade inte riktigt svälja och hon försökte i ett desperat ögonblick att ta tag i hans hand och vrida den så han skulle släppa kniven. I den korta dist…[Read more]

Det var allt annat än okej. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra och stod helt stilla när knivens egg trycktes mot henne. Hon vågade inte göra något, inte ens svälja. Kanske det hela var en mardröm? Hastigt blundade hon för att öppna ögonen igen. Det verkade inte som det.

“Djan…. Sluta! Du skrämmer mig!” utbrast hon och hon var som fas…[Read more]

Frågan förvirrade henne. Så han frågade om Sasha. Det var något i hans blick och sättet som han frågade som fick henne att rysa och få gåshud. Lite förvirrat drog hon bort sitt täcke och reste sig upp för att ta tag i Djans axlar och skakade om henne.

“Älskade Djan, vad är det du pratar om? Vad ska du med Sasha?” frågade hon och försökte att f…[Read more]

Den forna prinsessan suckade till  i sömnen och gnydde lite när någon väckte henne. Hon var irriterad och slog bort handen. För att sedan märka vem det var som väckt henne. Varför i helvete skulle han störa hennes skönhetssömn? Han borde veta om hon behövde den, nu mer än någonsin.

“Djan…?” frågade hon lite förvirrat och satte sig upp. Vad var…[Read more]

Vin. Det var klart att det var det hon behövde. Hur kunde man tänka klart utan det? Hon kunde inte rå för att stämma in i skrattet från Djan och lade sin arm omkring hans axlar. Tacksam över att hon var lika lång, om inte lite längre än Djan.

“Vin, ja. Alltid har du de bra idéerna!” sa hon och försökte att skaka av sig känslan om att något var…[Read more]

Utan att vända blicken ifrån kartan som är målad på bordet sträckte hon sig efter sitt glas som Vendrik hade druckit ur. Tanken att han hade fräckheten att ta hennes glas gjorde att hennes leende smalnade. Nonchalant cirkulerade hon vinglaset i sin hand så att vinet virvlade upp och ett par droppar kom på Vendriks klädsel. Akila drog in doften av…[Read more]

Ett litet pip hade lämnat Sera när han tryckte på hennes hals. Det kändes obehagligt, speciellt det mörka i hans ögon och smaken av bitterhet som inte ville lämna hennes mun. Som om det var mörkmagi närvarande. Men varför skulle det vara det? Hon såg lite osäker ut och gav honom ett svagt betänkande leende. Snart försvann smaken, men det var svårt…[Read more]