Ailis svalde och stirrade på Ziaté. Krigare? Hon? Hon skulle ju bli helare! En som tar hand om de behövande! Skulle hon bli.. krigare?

Hon vågade inte riktigt säga emot den bestämda kvinnan.. hon försökte nästan dra tillbaka tårarna in i ögonvrån. Men hon såg inte vidare stark ut. Hon snörvlade och såg genast ursäktande ut för ännu en uppvisni…[Read more]

När väl Ayperos och Nenya blivit installerade i sina rum och hon åter hälsat dem välkomna till Antrophelia så styrde hon stegen därifrån, bort mot sina egna rum. Hon viskade som hastigast till en tjänare som slutit upp vid hennes sida, en blick byttes dem emellan och han nickade, uppenbarligen redan införstådd i befallningen hon gav och försvann s…[Read more]

Catea verkade inte medveten om den blick Lucas gav henne från topp till tå, utan nickade bara på ett formellt vis då han presenterade den lilla krabaten. Hon verkade inte en person som skämtade så mycket, men hon unnade sig ett litet leende åt Gorkäfts sätt att tala.

‘Jag får ta ditt ord för det. Trots allt har jag aldrig träffat en riddare i r…[Read more]

Kathrin rodnade plötsligt över Evinas förslag. Visst verkade hon nervös men inte av den anledning Evina hade trott.  Att gå från att dela sängkammaren till ett bad!

Sen frös hon till när Finn rent utav förräderi hennes hemlighet rakt ut. Hon ställde sig plötsligt upp och kände på Finns panna

“M.. Men Finn! Hur mår du? Du yrar!” Panikslagen och…[Read more]

Ailis flämtade till åt de barska instruktionerna. Gråten intensifierades.. uppoffring… det gjorde familjens död ännu mer påtaglig. Aldrig mer skulle hon få se sin mor far eller bror igen… allt hade hänt så plötsligt! Men hon kunde heller inte stå upp emot Ziatés auktoritära sätt att föra sig. Hon tog förskräckt köttet och tuggade  utan att sluta gråta.

En bit mellan några hus kunde de se en figur som var på väg mot dem med målmedvetna steg. Denna person stack ut ur mängden med hästlängder då det uppenbarligen inte var en mahadwan. Inte för att det direkt bara var kvinnans utseende som avslöjade det, men främst var det kläderna hon bar som stack ut från de vanliga gröna och bruna färgerna här…[Read more]

Sinya lyckades till och med hålla sig tyst, trots att druidens prat höll på att få henne att koka över. Medan de eskorterades genom portarna och staden som låg bakom den och ned längs med landsvägarna som skulle leda dem till staden Iserion. Men hon gav Tharalion en blick och ett litet leende åt hans kommentar, trots allt delade de samma syn på m…[Read more]

Ailis skakade på huvudet utan att sluta trycka det mot Ziyaté.

Var hon hungrig? Hon var inte säker… hon var långt ifrån är tänka på mat.. annan saknad var större än saknad av föda.

Hon snörvlande.

“De… de bara… de… Varför!?”

Hon kunde inte förstå hur de bara kunde mördat hennes familj sådär.. de hade inte skadat någon!

“KATHRIN!” fyllde Corrin in för att styra bort från Finns felsteg. Det lär väl nära nog det han sa för att verka rimligt?

“Jag heter Kathrin.” Hon log mot Evina.. men ryckte till lite.. något inom henne rördes runt… fler av de själsliga trådar magikern lösgjorts när han löste upp Corrins sanna namn.. trådarna vävdes samman med sitt nya namn.…[Read more]

Ayperos hade inte så mycket som gett Aife en blick, han förlitade sig på att Nenya skulle hålla Isras garde och eventuella hotfulla personer på avstånd om det så skulle behövas. Än en gång gav han henne en nästan hungrig blick med de mörka ögonen och böjde huvudet närstan som i en dans för henne.
‘Tack så mycket, ers höghet.’ sa han med ett behag…[Read more]

Ailis blev inte det minsta tröstad, hon tryckte sitt ansikte mot mörkeralven och grät ännu mer ljudligt.. hennes ben förlorade sin styrka och Ziyaté kunda antingen hålla upp henne, sätta sig med henne eller låta henne falla på knä.

Allt hade gått så fort. Hela hennes familj, död. Det var helt enkelt för mycket för henne och nu när de inte var…[Read more]

Att Aife hade gjort dem sällskap var kanske mer något hon förutsatte snarare än något hon faktiskt noterat, men hennes närvaro var plötsligt där och hon kände sig kanske en aning mer avslappnad. Inte för att hon fruktade något från Ayperos, vilket antagligen var dumt, men mest för att det säkerligen fanns många som skulle se hans ankomst som än…[Read more]

Ayperos gav Isra sitt mest charmiga leende, och böjde huvudet artigt för hennes givmildhet.
‘Så klart, ers höghet. Jag skulle inte fråga om det var nödvändigt. Jag är rädd att Loradon huserade ovanligt besvärliga fiender.’ sa han och viftade bort det hela med en handgest. Det var inte ett intressant samtalsämne. De gick några steg till.
‘Så v…[Read more]

Fällan som var tänkt att decimera Karms styrkor, förstås, men till vilken följd? Hon trodde sig ana att större planer satts i rullning men hon vågade inte vara så krass att hon yttrade sådana tankar högt, och särskilt inte här.

”Givetvis inte, men av allt jag har hört så skulle det ha varit en mycket vacker stad, och framförallt taktiskt belägen…[Read more]

Corrin satte sig bredvid Finn och log mot Evina. “Té blir bra, tack så mycket.”

Hon sneglade på Finn. Han måste skärpa sig.. eller kan hans skamsenhet kunna riktas om.. och se ut som något annat och inte… dåliga lögner.

Hon tog hans händer från ansiktet och lade ner dem på bordet. “Hörde du Finn? Inget kladdande, du får se till att hålla hä…[Read more]

Ailis hoppade till när Ziyaté återvände. Säkra?

Hon satt en stund och bara stirrade på handen innan hon tog den.

“V..vad..?” rösten var hes.. hon fortsatte ändå.

“”Vad hände med… m.. m…”

Hon kunde inte fortsätta meningen. Mor var förmodligen där hennes far och bror var.  Hon kunde inte få bilderna ur sitt huvud. Hon omfamnade Ziya…[Read more]

Ayperos gick mest i tystnad och betraktade allting omkring dem med en stilla nyfikenhet, men mest för att det krävdes det mesta han hade för att stå graciös just nu i sitt tillstånd. Vad han tyckte om Isra visade han inte, defakto sneglade han knappt på henne utan höll sin blick rakt framför dem. Däremot föll hans uppmärksamhet med intensitet…[Read more]

Hon tog det lugnt när de gick längs gatorna upp mot palatset, hennes hand vilandes mot hans ena arm, mer som om han ledde henne än tvärt om, och nog var synen ganska slående. Hon förde sig som en drottning och han, trots hans tillstånd, gick med rak rygg och stolta steg, en imponerande figur. Det var länge sedan hon känt sig så nöjd över ett v…[Read more]

Ayperos gav en saklig bugning, sådan som den var i hans ansträngda tillstånd.
‘Tack för er givmildhet, ers höghet.’ sa hans silkeslena röst, som trots hans smärta inte visade något av den sorten utåt.

Så han följde henne, inte så raskt som han brukade men förvånansvärt raskt för någon som fått ett svärd genom kroppen och på mer än ett sätt bli…[Read more]