Ayperos kunde känna att Nenya nästan kläckt ur sig någon opassande kommentar, och hon kunde säkert känna hans stränga aura över henne även om han var svag. Den pressade på henne och uppmanade henne till tålamod. Men den tyngden som pressades över Nenya försvann lika snabbt som den dykt upp. De becksvarta ögonen som helt saknade ögonvita betr…[Read more]

Corrin hade höjt rösten när Finn försökt avbryta henne, hon hade nu börjat inse hur det fungerade. Finn kunde börja prata över henne utan att ens tänka på det, så hade det aldrig varit när hon varit man.

Hon hoppades att Evina skulle lyssna mer på henne än på Finns förvirrade pladder, förhoppningsvis hade hon missat att Finn kallat henne för…[Read more]

Kvithera nickade och hummade lätt åt det som sades. Strid påverkade alla olika, själv hade hon hittat någon slags inre best i gatustriderna hon hamnat i då hon bodde i Celeras. Något rått som endast gick på instinkt, något man antingen hade eller inte. Men det var inte något hon tänkte dela med de andra.
‘Man behöver inte vara i stridens het…[Read more]

Uppriktigheten och sakligheten var en frisk fläkt i hennes hov och hon nickade nöjt som svar på den andra kvinnans ord. Hon verkade inte ha något att säga om hennes metoder, eller hennes inte så diskreta hot om död heller. Det var allt goda egenskaper som hon kunde uppskatta hos en livvakt.

”Nå, dåså. Då har vi en överenskommelse. Jag skall tal…[Read more]

Hon visste att han var på väg, hade hört det via rykten och viskningar först innan slutligen meddelandet officiellt nått henne. Loradon hade fallit, demonen Ayperos hade flytt, skadad men vid liv, och sedan dess hade hon väntat på att få höra något mer, ett meddelande, vad som helst, om att hans ankomst närmade sig. Men det var alltså inte förens…[Read more]

Corrin hade mycket riktigt varit nära att springa därifrån tills hon insett att Evina faktiskt inte kände igen henne. Hon drog en lättnads suck och var för första gången tacksam över sin kvinnliga form. Hon log ursäktande mot Evina tills Finns började pladdra. Helvete! Skulle han BERÄTTA vem hon var!? Det fick absolut inte hända, inte bara skulle…[Read more]

Corrin stirrade argt på Finn.

Hörde han ens vad hon sa.. varför lyssnade han inte?

“Finn! Lyssna på mig, vad är det med dig, var är v…”

Hon såg sig omkring..

Åh nej!

Sällskapets yngsta medlem Sinya var en ung alv, även för alviska mått. Knappt mer än en ung tonåring. Den officiella förklaringen var att hon var diplomatens assistent, men i sanning var hon där för att hålla ögonen och öronen öppna för allt som kunde vara värdefullt för alverna. Och allt som kunde vara värdefullt för gruppen. Hon hade mycket a…[Read more]

Smärtan pulserade hårt i Gharfs arm, men han ignorerade det och gav hastigt en blick på Feylin och hennes oväntade komplimang. Inte för att han behövde den, men han nickade lätt till henne och hade en allvarlig och bestämd uppsyn. Så de pressade vidare, och då portarna och facklorna äntligen kom i åsyn kände han en strimla hopp. Det var kaos, oc…[Read more]

Corrin stirrade på Finn. Visserligen hade han aldrig varit begåvad men det här var korkat även med Finns mått.

Innan hon hunnit svara var de på väg igen.

“Vad pratar du ens om, Finn? Sover? Varför skulle sömn fixa det här? Det här är inte en lätt förkylning, titta på mig!! Hela kroppen är.. är…!!”

Hon var för upptagen med att förbryllas av…[Read more]

Sandor lyssnade noggrant på vad Vasilij hade att säga, och även om de religiösa anspelningarna gav honom en lätt känsla av obehag visade han det inte utåt. Men han visste att det så enkelt kunde spåra ut då saker skedde i namnet på den ena gudomligheten eller den andra. Och talet om blod och heder hade sällan mycket att göra med rationalitet…[Read more]

Några dagar passerade, och till sist hade drottning Nearena bestämt att det var dags att ta emot diplomaten som anlänt till staden. Saryenna gick med honom längs med den enorma esplanaden som täcktes av löv och trädrötter till den centrala delen av staden där det enorma trädet som var drottningens palats stod beläget.
‘Lycka till.’ sa hon då de…[Read more]

Neeana kved till och täckte sin mun med en hand när hon såg chansen att återse sin far tyna bort med rebellernas chanser. Men vad kunde hon göra? Om beväpnade rebeller var såhär chanslösa mot vakterna skulle hon inte vara någon som helst nytta! Hon tog tag i Atis arm för stöd.

Smicker i all ära, men det var ärligheten som lockade fram ännu ett leende från hennes läppar. Det var en frisk vind i ett annars så försiktigt klimat, visserligen av hennes egen hand skapat sådant, men likväl.

”En opportunist, allt annat vore förstås dumt”, sade hon tyst, nästan för sig själv, men hennes blick var fäst på Aife när hon sade d…[Read more]

Neeana kröp ihop bakom Ati – inte sånt här igen!

Stilla som en staty stirrade hon på händelseförloppet, hon hoppades rebellerna skulle klara sig men kunde inte förmå sig att röra en fena – hur skulle hon kunna hjälpa dem? Det fanns ingenting hon kunde göra utom att be. Hennes läppar rörde sig tyst och hon bad om Sharahs nåd att detta inte sk…[Read more]

Sandor betraktade Araniel något bekymrat då hon fick eskort, och skakade långsamt på huvudet. Saker var uppenbarligen inte som de skulle, och i denna kris hade Karm inte råd med en religiös kris med om det visade sig Araniel inte längre var passande för att leda – vad än nu hänt henne. Eller i värsta fall, om hon fått något för sig här på slagfä…[Read more]

Även Kvithera med sina analytiska ögon kunde se att det var något med Saga, men kunde heller inte riktigt lägga fingret på vad det var. Så hon avfärdade det i folkvimlet och nickade bara lite åt hennes berättelse. Det sade väldigt mycket om en person som i stort sett skämtade bort en möjlighet att presentera sig själv, men hon tyckte ändå det var…[Read more]

Neena skrek till när hon plötsligt blev bortdragen men var snart med på noterna och sprang med i takt med Ati.

förhoppningsvis hade skriken från branden maskerat hennes egna skrik. När hn börjat springa höll hon tyst, hon måste hitta var rebellerna håller till, om far lever så är det hennes enda chans att finna honom!

Neeana tog händerna för munnen och flämtade till. Vad var det för byggnad? Det var väl inga familjer där? hon såg sig omkring… hon kan inte stanna kvar och hjälpa, vakter skulle snart dyka upp.

“Kan vi följa dem?” viksade hon till Ati.

Hemsket på hemsket på hemsket, men allt hade varit för intet om det här inte ledde till att återförenas med far!