För Sandor var det tydligt att Vasilij inte hade återhämtat sig från striden än med tanke på vad han såg framför sig nu, och likaså hade striden påverkat översteprästinnan på något vis. Hade hon haft en vision? Han hade dock inte tid att ge det mycket mer tanke just då. Men trots det kunde han inte neka de märkliga saker han sett i staden. De märk…[Read more]

Här ute fanns det inget som hindrade hans kraftiga hugg och svepningar med tvåhanssvärdet. Då Feylin tar hand om den odöda han tillfälligt knuffat bakåt vände han sig om. och med hugg som själva gav ifrån sig dova swoshande läten som vinden stoppade han dem med. Men hur länge det skulle kunna fortsätta visste han inte, denna kalla vind gjorde…[Read more]

Neeana var svårväckt. Gårdagens panik och hänsynslösa bombarering av livsförändrande trauman hade sugit ut alla energireserver. Hon höll fortfarande hårt m Ati och dreglade något på hennes panna. ansiktet vreds instinktivt mot solen för att suga åt värmen. Ögonen ryckte lite av ljuset men det väckte henne inte än.

Neeana svarade med att klämma kramen lite hårdare en sekund.

Det var visst något att tacka för. Det var stort. Hon andades lugnt och för första gången sedan allt det här började känns det som om det kanske fanns en framtid. En skrämmande och svår framtid.. med med någon att dela den med kanske den kunde bli uthärdig.

Med värmen och det nya be…[Read more]

Neenas skratt lugnar sig också och hon slappnar av.

Hon ler varmt av komplimangen. Det känns som om har en vän.. det var länge sedan det kändes så… ett bra tag hade det bara varit hon och far. “Tack…” viskar hon. Det var inte bara för komplimangen… för allt…sällskapet, värmen, maten.. att hon brytt sig… hon hade inte klarat sig ensam…[Read more]

Det gick så klart inte förbi Gharf att dessa två kvinnor inte hade mycket respekt för honom, och för att vara ärlig gjorde det honom inte mycket. Han stod för det han gjort, på samma vis som Feylin envist och stolt marscherade förbi dem. Vad annat kunde han göra än att skaka lätt på huvudet åt ungdomens dåraktighet, men samtidigt hade han varit…[Read more]

Neeana, all sorg till trots började också skratta. “Nåväl.” fick hon fram mellan skrattanfall. “… om det är min säkerhet du oroar dig över får det väl gå.” Hon skrattar lite mer. “Det gör dig ju nästan till en riktig gentleman!”

Neeana rodnar ännu mer men tänker inte ofta värmen genom att släppa. Hon var rätt säker på att Ati var en flicka. En pojke skulle förmodligen blivit arg över att ha kallats flicka.

“Nej det behövs inte. Nu är jag rätt säker på att du är pojke, så som du talar. ” hon räckte ut tungan retsamt men log faktiskt lite nu.

“Va? Nej inte kallare men..” oj… om vuxit upp på gatan… visste hon ingenting om… men det fanns ju pojkar på gatan också…

“Vi kan inte låta pojkar hålla på och ta i oss förrän vi är trolovade! När umm.. pojkar.. och flickor… uhh..” till slut insåg hon den retsamma tonen i Atis fråga. Hon suckade, men inte en irriterad suck. Den förstäl…[Read more]

“Ja naturligtvis!”

Det kanske var den kyrkliga uppfostran, eller vikten att imponera med sin dygd inför sin fästmans familj, men att ligga och kramas med pojke hon inte var gift eller ens trolovad med var det mest oanständiga hon kunde tänka sig!

Neeana rodnade när de omfamnades. Ati var fortfarande både klädd och.. smutsig som en pojke.. och in…[Read more]

Rösterna som når Gharfs öron fyllde honom med lite kraft och hopp. Delvis för att det gav honom ett mål, och delvis för att de behövde alla krigare de kunde få denna dag. Då han hör fler döda komma in efter honom ger han dem bara en blick, men fortsätter framåt. Trots allt var han snabbare än dessa varelser som en gång varit människor han…[Read more]

Neena skruvade lite på sig. Det här lät inte passande… att dela kroppsvärme var ju inte helt ovanligt men något gnagde i bakhuvudet. Hon insåg att detta kan ha varit förolämpande, som om hon inte ville vidröra Ati av någon elitisk anledning. “Umm.. förlåt.. jag.. det är inte..” Hon suckade. “Förlåt. När du först dök upp.. dina.. umm.. kläd…[Read more]

Neena såg oförstående på Ati. hur skulle hon kunna hjälpa om hon inte ens har en filt till sig själv?

“F…f. fryser inte d.. d… du?” får hon fram mellan klackande tänder.

Solen hade varit uppe när Neeana somnat. När hon slog upp ögonen var det kolsvart och iskallt. Hon huttrade och satte sig upp. Revan i klänningen hjälpte ju inte heller. Hon kramade om sina ben och gungade fram och tillbaka för att försöka generera värme.

Hon såg på Ati som låg ihopkurad och verkade sova gott… stackars flicka som blivit van…[Read more]

Ailis spände sig, skulle hon rida själv!?

Hon viftade försiktigt med tyglarna, men som tur var satt hon på en van och klok häst som förstod vad hon ville och travade in i den dolda grottöppningen. Ailis såg sig över axeln… vart tog kvinnan vägen? Vad skulle hon göra här alldeles själv?

“…hallå?” viskade hon försiktigt.. som om hon fortfarand…[Read more]

Barastars ledare Gharf var en man som började närma sig sextio år. I sin ungdom hade han varit deras främsta kämpe, och det hade gett honom positionen han hade idag. Under årtionden han suttit på Styrkans säte hade ingen lyckats besegra honom i tvekamp, och senast hade varit bara några veckor sedan. Han skulle inte erkänna det eller visa det offen…[Read more]

Utanför höll resterna av Karms armé på att samla sig, hjälpa och rädda de de kunde, samla ihop kropparna på de som var kvar. Så snart de kunde skulle de mobilisera sig och återvända till Hannadon, men Sandor hade en del diplomatiska ärenden att avsluta först.  Det enda som höll igång honom just nu var ren beslutsamhet och viljestyrka. S…[Read more]

Hon såg på marken… Hon trodde hennes tunna halmmadrass hade varit obekväm. Marken. Utomhus. Detta var hennes liv nu.

Tårarna började rinna igen. Hon var trött… Det var ännu tidigt på dagen men så mycket hade hänt, så mycket hade förlorats, så många tårar gråtits…Det var väl bara att vänja sig. Marken i en gränd var hennes säng nu. Det var n…[Read more]

Neeana bara stirrar. Ati hade alltså varit utstött så länge hon kunde minnas.

Men det är såklart.. vilka chanser fanns det att klättra när det inte fanns något att börja med.

Hon sjönk ihop. När du väl når botten är du tydligen där för att stanna.

“Så… här är vi… alla våra sommrar.” sa hon med en besegrad suck.

“Hur.. sover d.. vi?”