“Ghash..” nånting förstod Gork av Jo, och så såg han häpet på den grej som Jo tog fram och fick fram eld. Gork klappade med händer och skrattade och sa “Jo, fha draut (stort ljus eller gud för eld), ghash!”. Gork såg på då Jo tog den bit mat som Gork gett åt Jo, men verkade inte som om det var något för Jo. Gork såg lite nedstämd ut.

Gork reste…[Read more]

“Ghash” fortsatte Gork när Jo upprepat vad Gork sagt och pekade på elden. “Ghash!” sade Gork och pekade på elden och sedan på Jo, “Jo, lära Gork, Ghash!”. Gork såg hur Jo sökte i sina väskor efter mer orkmums, sen såg han hur Jo bröt itu det Jo hade, och gav det till Gork. “Orkmums” utbrast Gork, men så såg han hur Jo doppade biten i kitteln, oc…[Read more]

Gork såg då Jo satte sig ner, precis som Gork gjorde tidigare. Gork skrattade “Jo hungrig?”, det var Jo visst för där satt Jo och gjorde upp en.. eld? ELD? Gork hade nog för sin del sett eld i gruvorna, men aldrig hur man gjorde upp eld. Gork trodde eld framställdes av Orkguden Eichelberbog, guden för eld och smide som bara kunde framstä…[Read more]

Thelgarn kände den magiska kraften, och rörelserna i marken av de rötter den Äldre hade framskapat. Sedan kände han den knuff som kvinnan hade åstadkommit, rätt imponerande när han själv var något över 90kg. Thelgarn rullade undan till en bättre position och såg på då den vithårige krigaren hade galant klättrat upp på lindormen och spetsat lindo…[Read more]

Neyir svalde igen då han såg de båda kvinnorna gå till kammaren intill, innan han själv följde efter. Än så länge hade han inte förlorat sitt huvud. Samtidigt verkade drottningen förvånansvärt lugn och mild, samtidigt som han nästan kände att det var som att leka med eld. Om man kom för nära skulle man bränna sig, eller värre. Men han gick in, o…[Read more]

Arand hade backat då han kände trycket från den magiska energi som utövades, men då han såg rötterna som växte fram och höll i besten gjorde han ett hastigt språng. Med viga steg utan att stanna i farten klättrade han upp för rötterna, och med ett skutt var han på bestens rygg. Sammanbitet föll han ned mot bestens nacke, och la all sin tyngd på k…[Read more]

Namn: Gormaknok “Gork” Dar’Kupgugh
Kön: Man
Ålder: 43 år
Längd: 183 cm
Tyngd: 96 kg
Ögonfärg: Svart/gråa ögon
Hårfärg: Svart / lortigt / stenkross / mineraler
Födelseort: Vid Shum Zhurmat – Ett orksamhälle, vars population bestod av majoriteten gruvorker men också där människo- och dvärgfångar som lagts i gruvarbete.
Folkslag: Ork – Gruvork
Lojali…[Read more]

Gork slickade sig om läppen men märkte hur Jo rykte tillbaka på sitt förvuxna vildsvin. Kanske Jo vill ha sitt vildsvin för sig själv, så oförskämt – tänkte Gork för sig själv.. men var är nu detta, två flodda fasaner, till Gork? Jo verkade vilja att Gork skulle ta sig an fasanerna istället för det det förvuxna vildsvinet, som nu Jo tydligen var…[Read more]

Gork såg på när blekansikte, föste ut sitt hår och sedan pekade blekansikte på Gork och frågade om Gork var Gork. “Gork!”, svarade Gork och knöp ihop näven och rörde den vid bröstet. Gork såg då på blekansikte och den förvuxna vildsvinet, blekansikte pekar på sig själv.. Jo? sedan på vildsvinet, Smulan? Varför skall man behöva döpa sin målt…[Read more]

Men… Ordet som avlutade kvinnans mening innehöll mer än vad som sen kom att faktiskt lämna hennes läppar. Det fanns en outtalad rädsla där, liksom en anklagelse. De hade alla trott att Me’erisia skulle gå under när hennes mor dog, när hon tagit över tronen. Visst hade hennes metoder för att dämpa upproren inte varit de mest pacifistiska me…[Read more]

“GORK” kom det ur Gork när det förvuxna vildsvinet och dendär människan pratade med honom där han hukade sig bakom busken. Jo för att Gork hade lärt sig av sin moder att alltid vara vänliga mot sin måltid, och det förvuxnade vildsvinet verkade en riktig orkmumsbit, tänkte Gork. Han kom på sig när han väl hade uttryckt sig på ren orkmål, och vä…[Read more]

Den gamla herren må vara vis, men kanske lite magirostig – tänkte Thelgarn i stundens hetta, precis då den unga kvinnan rusade förbi honom i högsta hugg mot lindormens fötter, följd av den vithårige krigarens sving och hugg, och hmm dans? vem här denna, vandrande cirkus? en trollkarl som gillar fjärilar och en vithårig fullvuxen krigare som…[Read more]

Neyir svalde lätt, och gav sin hustru en blick och nickade vid passliga tillfällen för att visa att han stod på hennes sida och höll med om vad hon sade. Men han insåg också att han skulle bli tvungen att prata om han skulle tas seriöst i denna situation – och som ansvarig tillsammans med Vesíva för handelsgillet. Och inte minst Barastars…[Read more]

Arand hade himlat lätt med ögonen över dvärgens religiösa prat. Alla dessa religiösa fanatiker, och se så lite nytta det gjorde dem. Tvärtom gjorde det väl bara allting värre. Men om det hjälpte denna dvärg att ta ned monstret som höll på att förstöra denna lilla stad spelade det inte så stor roll, antog han. Självfallet hade han föredragit att ta…[Read more]

Gork hade vandrat från sin orkstam i dagar och nätter, han var på jakt efter svaret till de stora frågorna som de arbetande orker hade slagt  honom i skallen med. De hårt arbetande gruvorkerna hade fått nog, de ville inte mer, de orkade inte mer, de ville vara fria, ha sin rätt, bo lite mer snoffsigare än i själv uthuggna bergshålor. En del hade h…[Read more]

Det leende han gav henne och viset på vilket han klämde lätt om hennes arm mjukade upp hennes sinne en aning och hon tycktes märkbart slappna av där hon stod. Med en liten suck och ett leende så satte hon sig ned bredvid Manfred och tog hans ena hand i sin, mest för att försäkra sig om att han faktiskt var där bredvid henne.

”Nå, du är ju här, s…[Read more]

“Vid mitt skägg” – utbrast Thelgarn och tittade förstenat på besten som tittade på den lilla samlingen utanför värdshuset. Han hade läst om linormar vid Arateas bibliotek hemma i Celeras, men aldrig tänkt sig att se en i Karm, av alla ställen. Och inte verkade den snäll nog att kunna tämjas, kunde ju vart ett bra vapen mot de vättar som förstör…[Read more]

Mannen med det vita håret studerade besten med en analytisk blick, och hans ögon smalnade något över vad han såg. Men det var inte rädsla som tog över honom, rädsla som fått de flesta andra att fly eller ta några steg bakåt inför ett sådant hot. Snarare verkade han försöka fundera ut vad det var han stod emot. För om någon hade erfarenhet av mo…[Read more]

Jaa äntligen.. Thelgarn hade just fått sin mål mat, som bestod av ett krus av ett utomordentligt dåligt vin, men dvärg som han var drack han det ändå, och till vinet kom en fullspäckad måltid, potatis, kött och ännu mer kött. Thelgarn var kanske inte en så vanlig syn i den annars idylliska staden, och han hade kommit långt från sina hemtrakter…[Read more]