Hon hade satt sig ned på stolen igen men gjorde ingen ansats till att sträcka sig efter boken igen. Hon skulle ha koll på honom, särskilt nu när hans händer var fria. Nog skulle han inte kunna ta sig särskilt långt, men hon var en kvinna som höll sitt ord och om han skulle försöka med något dumt så skulle hon med glädje utdela det straff hon ho…[Read more]

Hans besvärade stön drog hennes blick från boken och upp på honom istället. Han såg inte särskilt pigg ut, trots att han varit utslagen så länge, men vem kunde klandra honom? Han verkade i alla fall ha sin humor i gott behåll, vilket antagligen var ett sätt för honom att hantera situationen, något som hon kunde uppskatta, även om hon inte skrattad…[Read more]

Att han var i dåligt skick var nästan en underdrift, och efter att ha betraktat hans sorgliga uppenbarelse ett tag så lämnade hon honom där.

De närmsta timmarna så hade hon sett till så att dörren var ordentligt låst, att alla vapen och andra tillhyggen var noga undanstoppade där han inte skulle kunna nå dem, och sen hade hon själv passa…[Read more]

Hon kunde se smärtan nå hans ögon och för ett kort ögonblick var det som om det fanns någon slags vriden njutning i hennes blick när hon såg på honom, som om blotta tanken på att han verkligen kände smärtan nu gjorde henne upphetsad. Men sen var det som om hon kom på sig själv och med ett litet, snett leende så dämpade hon känslan och begravde den…[Read more]

Hans grepp var hårt och när hon försökte dra sig undan igen så skakade han henne lite oförsiktigt, helt uppenbart inte van vid att behöva hantera, i hans mening, hysteriska kvinnor.

”Hör du inte vad jag säger?” Väste han tyst, bara för att bli avbruten av Míndras som dök upp från tillsynes ingenstans. Ljudet av alvens röst fick honom att slänga m…[Read more]

”Nej, men det ser ut som om något byggt ett bo däri”, sade hon med ett litet skratt och knuffade till honom med axeln medan de gick genom korridorerna som ledde bort till kungafamiljens personliga rum. Hon och hennes bror hade länge delat rum, men för ett par år sedan hade deras mor tyckt att det var dags för dem att ha egna rum, särskilt…[Read more]

Åter klickade hon med tungan och skakade lite på huvudet, ett något stelt leende över läpparna.

”Nåväl. Ni kan få en fråga, så länge som den inte har med min arbetsgivare att göra, ty det är inte mina hemligheter att förtälja”, svarade hon simpelt. Kanske hade han rätt, vad skulle han kunna göra med den informationen? Det fanns inte längre nå…[Read more]

Hans ord fick henne nästan att skratta igen, särskilt den där delen om att kyssen skulle ha varit dålig. Att han hade humor i en situation som denna var fascinerande, men hon antog att det krävdes att man hade en något speciell personlighet för att nå till platserna han nått.

Hon skrattade dock inte. Hans sista mening hade fått hennes go…[Read more]

Hon förstod varför denna man hade lyckats skaffa sig så många fiender, men hon lade inte någon direkt värdering i det. Det var helt enkelt en observation. Han skulle ge henne nog med medel för att kunna luta sig tillbaka ett tag, åtminstone till dess att det började klia i hennes fingrar igen och blodtörsten blev henne övermäkti…[Read more]

Hon klickade med tungan åt hans ord och skakade lite på huvudet där hon satt. Det var sant att framgång kunde skapa fiender, men det var heller inte hela sanningen till varför han hade så många fiender. Han råkade inte bara trampa folk på tårna, han stampade på dem; något hon fått klart för sig under den tid som hon haft honom under observation.…[Read more]

Hans ord fick ett oväntat skratt att lämna hennes läppar, ett lite hest och kraxande skratt, men det var inte helt obehagligt att lyssna till, i varje fall inte om man kunde uppskatta den genuina glädjen däri.

”Åh, Wreax Siturios, ni roar mig”, fick hon fram när skrattet slutligen klingat ut. Då reste hon på sig och började göra sig mer bekväm…[Read more]

Ibland undrade hon hur hon skulle klara sig utan honom, men sanningen var att det var en tanke som skrämde henne för mycket för att hon skulle våga dröja vid den alldeles för länge. De hade varit tillsammans sedan födseln och det fanns ingen som förstod henne lika bra som han, ingen annan som kunde förstå den avsky som de båda fick utstå från…[Read more]

Hon kunde inte låta bli att himla med ögonen åt honom när han drog helt fel slutsats och började prata om ett uppdrag som hon knappast kunde ha brytt sig mindre om. Folk hade en tendens att prata alldeles för mycket, även de som egentligen skulle tjäna mest på att hålla tyst.

”Det låter snarare som att ni ville göra det själv”, kommenterade hon…[Read more]

Åt hans ord om att gömma sig i biblioteket så skakade hon bara på huvudet, innan hon gick fram till honom och slog sig ned bredvid honom. Hon tog hans ena hand mellan sina båda och tryckte den försiktigt, betryggande.

”Zator… Jag… Du vet att det inte är därför mor vill att vi klär upp oss. Det är en ren formalitet, vi måste ha en enad front. Va…[Read more]

Åt hans ord om att illusionen fungerat så kunde hon inte annat än att le. Det fungerade nästan alltid, i varje fall med män. De var så förutsägbara. Allt som behövdes var ett vackert ansikte och löftet om en kyss och vips så hade de gått rakt in i fällan. Hon hade trott att denna Wreax skulle vara annorlunda, vilket också var varför hon gått till…[Read more]

Han såg genuint fundersam ut när hon talade, och hennes skakiga ord i samband med blodet och sättet på vilket hon försökte dra sig undan från honom gjorde honom något orolig. Vad hade alverna gjort med henne?

Med en grov och kanske inte allt för försiktig hand tog han tag om hennes arm innan hon hann försvinna ur hans närhet. Han drog henne…[Read more]

Hon möttes av en blick lika grå som hennes egen och hon kunde inte låta bli att le. Givetvis gömde han sig där, i biblioteket, när han egentligen borde vara redo att ge sig av. Om hon hört irritationen i hans röst så låtsades hon inte om den.

”Vad gör du här? Du borde vara redo att ge dig av. Mor förväntar sig att vi alla tre ska vara på plats,…[Read more]

Döm om hans förvåning när personen vände sig om och lade en vass dolk mot hans hals. Kanske borde han ha tagit situationen mer på allvar och backat undan ett steg, men han gjorde sällan som man borde. Istället sprack hans ansikte upp i ett brett leende, som om kniven inte hade varit där, tryckt mot hans hals.
”Vid Erethil! Saskia Belsante!”…[Read more]

Bryta hans vilja? Vad trodde han att hon var, någon slags förhörsledare? Tanken fick hennes leende att bli lite bredare, men det försvann ganska snabbt igen och hon reste sig åter upp för att gå och hämta en stol från ett av rummets hörn. Hon drog fram den så att hon kunde sätta sig ned och betrakta honom, för hon hade inga planer på att släppa ho…[Read more]

Dagen till ära så var Isra förstås skrudad i en blå klänning, och när hon steg in i biblioteket så hade hon redan satt upp det jordgubbsblonda håret i en enkel men vacker uppsättning. Nå, kanske inte hon, men hon hade fått hjälp.

Sin bror hade hon inte sett röken av under hela dagen och nu började det närma sig för avfärd till Nennas ö, nå…[Read more]