Orden fick Isra att skratta igen innan hon skakade lätt på huvudet, något som fick det vita håret att dansa kort. Kanske borde hon inte fortsätta pressa Vesvía, men hon kunde inte låta bli att vara nyfiken.

”Ni vet vad jag frågar om.  Jag vill inte att ni försätter er i någon onödig fara för min skull”, sade hon lite retsamt, men hon fann unde…[Read more]

Ergott som den ena busen hette skrattade roat.
‘Visst hörde jag det, Maruld.’ sa han med ett vasst leende som blängde där i det skumma halvljuset.
‘Just det, hit med alla värdesaker nu – annars går det illa för er och då får nog trolltösen värma oss i natt!’ sa han med ett elakt skratt, och hans ögon sneglade lite hungrigt på trollet.  D…[Read more]

Vid det här laget kände hon Arand tillräckligt väl för att veta att han inte menade något illa med det han sade, men det sved likväl, högg liksom i bröstet. Det var hennes bror de pratade om, hennes yngre bror som hon funnit, död och illaluktande på ett golv, i en stad, i ett land, allt så främmande och ensamt. Hon drog ett djupare andetag i et…[Read more]

Arlin viftade bar abort hennes ursäkt, det var inget att bry sig om just då. De hade större bekymmer och utmaningar framför sig. Detta var bara början, och än så länge stod gudarna på deras sida.
‘Freja är med oss, jag kan känna det.’ sa han lite mystiskt åt henne, vilket troligen lät väldigt märkligt för en som inte vuxit upp i Kaldrland.
‘Mit…[Read more]

Ejvald går de få steg som skiljer dem åt, lägger armarna om henne i en faderlig kram, drar henne intill sig och känner styrkan som finns hos henne. Hans hjärta svällde av stolthet ju mer han höll om henne och tänkte på att hon åstakommit. “Ragnhildr, jag är så stolt över dig och allt du har gjort. Varken jag eller Sif kunde ha fått en bättre dott…[Read more]

Ithia gav ifrån sig en grimas då drottningen släppte henne, röda märken på hennes hud efter drottningens hårda grepp. Men hon hade varit med om värre då hon tränats som krigare, så hon kunde ta det. Det var inte direkt smärtan, utan snarare vem som orsakade den och på vilket vis som var sårande.

‘Ers höghet, jag menade inget illa, kan ni förlåta…[Read more]

Hans händer smekte mjukt över hennes mage i tankspridda mönster som om han mest njöt av att få känna hennes hud mot sig igen när han funderade. Han lyssnade på hennes ord och var tyst en stund, mest för att han fått hindra sig från att säga något som kanske kunde ha blivit för mycket. Istället så tar han sig lite extra tid att funder över hur…[Read more]

Flickan tog emot myntet, förvånad över att få något av denna kvinna som på alla vis inte såg ut att hysa mycket känslor för något i sin omgivning. Men hon tog myntet, inte för ivrigt, men med en säker hand. Trots allt visste alla gatubarn känslan av hur det var då fingrarna blev för kalla för att känna något, och man tappade ett dyrbart mynt i mö…[Read more]

Arands gula ögon var skarpt fästa på Rune, men han fick vända blicken till Maeve över hennes ord.
‘Det kanske var ett avslut för dig.’ sa han simpelt. ‘Men det behöver inte vara ett avslut för honom.’ förklarade han, ärligt, hårt, men det var enda sättet han fungerade. Om det var något man kunde lita på med Arand var att han inte strödde socke…[Read more]

Ejvald har börjat plocka med lite få andra saker men vid hennes fråga så stannar han upp. Låter blicken glida mot brasan som nu brann där. Under långa sekunder är han tyst, bara låter blicken vila på brasan innan han ser mot Ragnhildr med ett varmt leende.  “Jag vill inte dö här eller någon annanstans i staden. Det var flera gånger jag borde dött…[Read more]

Det var kanske naturligt att hon inte tänkt på det när Vesvía anlände, men hon bar inte längre samma typ av kläder som hon gjort vid tidigare tillfällen, något som i och med den lilla gesten blev uppenbart. Att Vesvía rodnade något gjorde henne mer säker på sin sak, och hennes leende blev lite mjukare igen.

”Och ni, Vesvía?” Frågade hon lite retsamt.

Sig själv… Vad skulle hon med det till? Kanske skulle hon kunna lindra sitt eget fall, det vore det kloka att göra, och hon var inte skyldig denna främling något.

”Vad heter ni?” Frågade hon med en tung suck, innan hon böjde sig ned igen och tog av en sigillring som satt på den döde mannens ena hand och stuvade den i en av sina fickor. Kansk…[Read more]

Vesvías instämmande skratt värmde henne på ett underligt vis och hon kunde inte låta bli att le åt den andra kvinnans ord. De delade uppenbarligen liknande känslor rörande denna okrönta kung, även om Isra fick medge att Vesvía nog hade mer fog för sitt ogillande, så kanske var det bäst att hon fick dra i de trådarna, med Isras medgivande, fö…[Read more]

Hon skulle inte ha kallat sig själv lugn utan snarare mer lamslagen av allt som skedde just nu. Det var lättare att försöka förtrycka de mer jobbiga känslorna som bubblade till ytan, och kanske hade det att göra med att hon druckit en del under kvällen, men just nu gick det relativt bra. Hans närvaro var dessutom, som alltid, lika berusand…[Read more]

Under några sekunder ser han förvånat på hennes rygg och är väldigt fundersam innan han börjar skratta, högt och ärligt. Sen skakar han på huvudet och sveper sitt mjöd han med innan han lite mödosamt ställer sig upp. “Hindra dig? Flicka lilla nu missförstår du mig. Jag tänker följa dig ut så det ser än mer äkta ut än om du var helt själv. Och nej…[Read more]

“Om du minns dem stunder, kan berätta dem historierna kommer du aldrig förlora mig det vet du.” Han böjer sig fram och ger henne en hård kram innan han rätar på sig igen och lägger huvudet lite på sne medan han betraktar henne lugnt. Det märktes att han kanske inte tyckte om hennes plan eller att den var så där jätte bra men han säger inget om det…[Read more]

Hon kanske inte visste det men bara det att hon inte skrek på honom mer eller ens försöka slå mer än den där örfilen gjorde honom nervös och gjorde ondare än om hon slagit honom gul och blå. Det hade han dock förtjänat att hon gjorde, inte att hon var så här relativt lugn med allt. “Jag förstår det, familj är ett ganska svårt ord för mig då jag in…[Read more]

Han lägger mjukt en hand på hennes och ler lätt men finns ingen sorg i hans ögon utan bara beslutsamhet. Han ser sedan ner i sitt stop och sen på henne igen. “Minns du de historier jag berättat, minns du den där gången i Nirai när du valde var vi skulle ta vägen på nästa räd?” Hans röst är lugn och stadigare än den varit på länge, nästan so…[Read more]

Hon svarade inte på hans första ord, för hon visste redan att det var vad han gjorde just nu, byggde upp tilliten igen. Kanske hade han det för lätt egentligen, hon borde göra det svårare för honom, men hans blotta närvaro gjorde henne svag på mer än ett sätt.

”Och det är där problemet ligger… Min far är en lugn och sansad man, han är klok och vi…[Read more]

Han tar tacksamt emot stopet och klappar henne mjukt på axeln innan han dricker djupt ur det. Han slutar kort att dricka innan han tar en till klunk och ser på henne innan han håller stopet i båda händerna, möter hennes blick inget mer än ett lugn och beslutsamhet där. “För det första Ragnhildr du har inget att ångra, du har tagit hand om din fam…[Read more]