Han ler bara lite stelt vid hennes ord om ensamhet, det fanns flera sorters ensamhet så han hade egentligen inte farit med osanning när han sagt han rest ensam.  Sen hinner han inte säga mer innan hamnar på Ragnhildrs skuldra med ett förvånat läte. Hade det varit en annan situation och han inte varit skadad hade det inte varit så lätt att få ta…[Read more]

“Det är då säkert två revben som är brutna och resten lagomt blåslagna. Men kunde varit värre så klart. Jag uppskattar erbjudandet om hjälp då jag fått lägga om det själv.” Det var ingen i mörkeralvernas stad som skulle hjälpt honom och Lloths utsända hade inte brytt sig alls. Vilket hade varit väntat så klart. Han riktade blicken framåt in…[Read more]

Med ett leende betraktade hon sina bröder, glad över att de var samlade igen, även om det också påminde henne om att en av dem saknades. Tanken fick en gammal ilska att blossa upp i hennes bröst, men hon sköt undan den och riktade istället sin uppmärksamhet mot de väntande männen och kvinnorna som skickats från Frostheim för att möta upp dem. Hon…[Read more]

Monsterjägaren var inte helt övertygad trots Maeves ord, men han kunde inte neka att den friska och krispiga luften hade en speciell atmosfär i sig. Som om denna del av världen var lite mer orörd än södern. Som om det fanns kvar något av världens gamla magi kvar här. Det var uråldrigt, och något skrämmande, men likväl även spännande. Kan…[Read more]

Hans ord fick henne att se tillbaka på honom med spelad förfäran.
”Mer kvicktänkt än mig?! Ni förolämpar mig”, utbrast hon roat, men leendet som följde falnade snart, dock utan att helt försvinna.

”Men nej, det är ett dilemma. Jag har sänt ut folk för att finna henne, men ännu har hon undgått mina jägare. Om ni skulle vara mig behjälplig i den…[Read more]

Ett roat, frustande läte lämnade hennes läppar när han talade om att finna andra metoder, men hon kunde inte låta bli att känna sig lite fånigt varm i kroppen på samma gång. Hon visste att det säkert bara var för att hon var full, men den lilla ömhetsgesten från Arands sida fick henne att le lite fånigt. Det var dock inte utan ett stygn av sorg…[Read more]

Ilska blixtrade till i hennes ögon när Vesvía kläckte ur sig svaret på den fråga hon så många gånger ställt sig. Vart var Fëani? Hur länge hade hon vetat det? Hur länge hade hon hållit den hemligheten från henne?

Tystnaden som föll var obekväm, och blicken som Isra höll riktad mot den andra kvinnan var stenhård och iskall.

”Hur läng…[Read more]

Irritationen över att något så litet som en vänskaplig käftsmäll hade urartat till en duell till döden, och kanske mest det faktum att hon blivit kallad för vek, stod som ett bolmande moln kring henne. Som svar på furstens ord knyckte hon bara bistert på huvudet innan hon samlade sitt tidigare utsläppta hår i en slarvig fläta för att hålla det ur…[Read more]

Arand frustade lite roat åt hennes fråga.
‘Så långt hade jag inte tänkt, måste jag erkänna.’ sa han, med sin blick fäst på henne.
‘Trots allt är min vanliga rutin att kanske klunka en sinnesförhöjande dryck, och dräpa monstren. Men med ulven framför mig känner jag att det är andra metoder som biter bättre…’ sa han och strök undan några av he…[Read more]

Ayperos nickade lite eftertänksamt över hennes tankar. Han hade fått förklarat för sig hur krigarna ställt sig vid Isras mor Thalia i det förra kriget, även om det hade varit Thalias syster som suttit på tronen.
‘Ett komplicerat dilemma.’ konstaterade han.
‘Vilket betyder att vi, eller åtminstone du, måste finna Fëani först. Jag kanske kan h…[Read more]

Han kunde tydligt se hur Ragnhildrs blick gled över honom kort men han nickade och blickade sedan framåt.
“Min tid innan jag kom hit var inte direkt händelselös ska väl sägas och det kunde gått väldigt illa. Vilket det kan än…” Det sista mumlar han lite tyst för sig själv medan han gnider sig över sidan igen. Sen ser han mot Ragnhildr o…[Read more]

Han biter tillbaka en kommentar om ljus och mörker vilket istället blir till ett stelt leende. Han trodde nog det fanns mer mörker än ljus och något riktigt ljus hade han svårt att se i det hela just nu. Det var så mycket som inom den närmaste tiden skulle kunna komma att förändras eller försvinna för honom. Han drog ett djupt andetag vilket fick…[Read more]

Förvirringen i Vesvías blick var tydlig och Isra kunde knappast klandra henne. Inte heller sade hon något när hon plockade fram en plunta från innanför sin väst och tog en djup klunk. Det var uppenbart att kvinnan var desperat, sliten mellan lojaliteten till sin drottning och kärleken till sin make, ett val som ingen skulle behöva göra.

”…[Read more]

“Ni får ursäkta min otålighet hövdingafru. Jag förstår så väl att detta ej bör dryftas här ute. Lite spänning och trötthet gjorde mig oförsiktig.” Han ler roat och ser framemot att få komma in samt bort från vinden. Han rättar till väskorna på axeln innan gnider sig lite fundersamt över hakan vid hennes fråga. Det är både lite ilska och trötth…[Read more]

“Allierade och från er familj, ja.” Han ser fortfarande lika fundersam ut medan de går. Hur långt de hade till staden var för honom svårt att avgöra men han tänkte de borde vara där innan mörkret fallit. Sen lägger han höger hand över vänster underarm och gnider över armen som om den är kall utan att riktigt tänka på det. Han slutar inte hell…[Read more]

“Jag vågar säga Hrafn har fyra män mindre sen de försökte ta min häst och betalt för att släppa fram mig.” Han har slutit upp bredvid Ragnhildr och håller ganska lätt jämna steg med henne då de nu börjat röra sig genom skogen. Ja det fanns likheter där mellan mor och dotter. Vilket var vad som hade gjort att han var säker på att hon var den hon…[Read more]

Utan att vända henne ryggen tar han ett par steg bakåt och plockar upp sina sadelväskor, sen går han framåt igen med väskorna över vänster axel och höger hand fri utanför manteln.
“Det är väldigt sant att en skog kan dölja fler än två, men jag tror ni och jag kan de vad helst skogen gömmer en bra omgång. ” Han knöt långsamt sin hand och var man r…[Read more]