Jezeral rynkade på sina ögonbryn skeptiskt till Eldrinns kommentar och insinuation. Drakar var myter, legender, sagor, inget mer.
‘Du kan väl inte allvarligt tro att en drake kläckts i Celeras hjärta?’ frågade han skeptiskt, och gav Triskian en blick. I andra omständigheter hade aspectorns obekvämlighet varit lite roande, men just nu var det för…[Read more]

‘Ironiskt då att jag firat det här innan dig.’ sa han med ett roat leende och såg på alla människor som pratade och skrattade, musiken som spelades här och där gav en munter stämning och alla olika dofter omkring dem fick hans mage att kurra lite. Men Arlin vände sin blick uppmärksamt till Nilla då hon berättade om hennes uppväxt, och då hon nämnd…[Read more]

Ithia kände sig lite olustig i denna del av Celeras, för det påminde henne en hel del om hennes egna barndom bland adeln i Iselem. Medan hon då funnit allt det stora och överdådiga naturligt, var det nu nästan så att hon skämdes. Trots allt hade hennes tid i Caras Idhrenin och Hannadons tempel satt saker i perspektiv, och med tiden hade hon till…[Read more]

Vänner… Det var ett steg i rätt riktning, även om hon hoppades att han i slutändan skulle komma att se henne som mycket mer än bara en vän. Sättet på vilket han blinkade mot henne när han sade det fick hennes leende att bli lite bredare och hon lutade sig tillbaka i stolen igen.

”Nå, då får ni väl ta med mig dit”, sade hon lite roat, osäker på om…[Read more]

Ayperos gjorde en avfärdande gest, som att det inte var något speciellt. Men sanningen var ju att det var en enorm sak, om det var så att han faktiskt talade sanning. För trots allt var det som låg i hjärtat av Antrophelia en hemlighet som många försökt lösa, ett av rikets stora mysterier.
‘Vad kan jag säga? Jag tycker om att skämma bort mina..…[Read more]

Det lilla skrattet som kom över hans läppar fick henne genast att känna sig något förlägen och det hettade lätt om hennes kinder. En gåva av tillit. Hon kände sig lite dum, men gjorde sitt bästa för att dölja det. Dock kunde hon inte hindra ett litet leende från att smyga sig fram över hennes läppar igen, och hennes blick mjuknade något.

”Förlå…[Read more]

Ayperos gjorde bara en lugnande gest, och ett litet skratt lämnade hans läppar över hur defensiv och hård hon plötsligt blev. Hans skratt hade en behaglig klang, en nästan övernaturlig sådan, och det verkade som en omöjlighet att han ville något ont då man hörde hans munterhet.
‘Kalla det en gåva av tillit, från mig, om det behagar, ers höghet……[Read more]

Hon log nöjt vid hans ord och snurrade vinglaset mellan sina fingrar. För en stund kände hon sig tvingad att sänka blicken en aning, rädd att han skulle se hur barnsligt förtjust det hela fick henne att känna sig.

Hans ord om vad mer människorna ville ha fick henne dock att se tillbaka upp på honom igen, hennes leende plötsligt ett minne blo…[Read more]

Åt hennes ord nickade Ayperos vetande, ja han visste hur hennes folk förföljdes och hur de var både exotiska och av många ändå oönskvärda. De ansågs trots allt inte vara mer än lågintelligenta infödingar på många håll.
‘Det verkar som om våra målsättningar inte är så långt ifrån varandra, ers höghet.’ påpekade han igen.
‘Du vill skapa en…[Read more]

Det var en helt annan atmosfär på denna sida av floden. Renare, lugnare, bredare gator, större villor och gardet hade finare uniformer. Medan de promenerade nickade Ithia vid passliga tillfällen till det Wreax berättade, och hummade lite för sig själv gällande vad som kunde vänta.
‘Det låter som en utmanande vardag för er, herr Wreax.’ kommentera…[Read more]

Arlin kände sig lite lättad då de började gå och hon tog till orda istället för att vara tyst som vissa flickor var. Hennes beröm gjorde honom något generad, en del Kaldrländare var rätt anspråkslösa medan andra var väldigt ofiltrerade med sina bragder. Han hörde till den försiktigare sorten.
‘Det jag upplevt här har varit bra, men denna kväll…[Read more]

Arlin kände sig lättad över att hon var på plats och att hon inte hade blivit förhindrad eller ännu värre, valt att inte dyka upp. Hennes komplimang förvånade honom, då de han stött på i Kaelred sällan sa vad de tyckte så klart och tydligt. Oftast kändes det som om de snarare vävde komplimanger och onda ord i flera lager så man inte visste vad…[Read more]

Hon betraktade honom under tystnad medan han talade, väl medveten om vem han var, men hon lät honom hållas. Hon ville gärna informera sina rådgivare om ärendet i Djupgraven, men de var redan på väg och till dess att de anlänt såg hon ingen anledning att fösa iväg handelsmannen. Istället lyssnade hon under tystnad och nickade lite åt hans ord, ett…[Read more]

Draegon låg i sängen i sitt rum, och även om man hade lagt fram blommor och annat som doftade härligt var det tydligt att den man som låg där i sängen var en skugga av sitt forna jag. Då de senast mötts hade han varit stark och beslutsam, och nu var han magrare än någonsin förr. Den gamle konungen vände sin blick mot Vinga, och förstod förs…[Read more]

En timme senare hade Arlin hunnit tvätta sig och byta om till något mer vardagligt. En mörkgrå tunika med hans släktvapen broderat på bröstet, passande mörka byxor och stövlar. Lite extra finess hade han lagt på att trimma skäggstubben, innan han rörde sig mot den gamla konungens staty där de skulle ses. På statyn var så klart Draegon ingen…[Read more]

Var det så uppenbart att hon var en paladin? Hon hade varken orderns märke eller sin rustning på sig, men så klart om denne Wreaz var en handelsman som han påstod hade han så klart ett observant öga och säkert noterat hennes svärd, som var nog för att ge honom en bra gissning om vad hon var för någon. Så hon gav sitt medgivande i en nickning och…[Read more]

Jezeral såg något vaksamt på sin forna mästare då hon tog hans blod, osäker på hur det kunde påverka henne eller förändra henne. Än så länge verkade hon ha kontroll över sig själv, och han släppte sitt garde något och gestikulerade åt Triskian att göra detsamma. Likväl var han ivrig att hålla konversationen kring deras mål, snarare än hennes öns…[Read more]

‘Jag vet vad han sa!’ svarade Kael lite hetsigt, och slog handen i armstödet. Han kom på sig själv med att ha höjt rösten, och såg hur Vinga halvt rusade därifrån. Han suckade djupt och följde efter henne, för att luta sig mot räcket bredvid henne.
‘Det där, det spelar ingen roll längre.’ kommenterade han, lugnare, men med vikt i orden.
‘Det…[Read more]

Arlin märkte inte av att han hållit andan medan han väntade på hennes svar, förrän hon vände sig om för att gå tillbaka till sin familj. Ett litet dumt leende dök upp på hans läppar efter det, och han satte sig ned bredvid Tirrin igen för att se på duellerna som utspelade sig där nere. Även om han borde koncentrera sig och notera motståndarnas t…[Read more]