Ithia betraktade Wreax skeptiskt, men kanske hennes blick mjuknade något då han talade om sin barndom. Antrophelia hade hon bara hört lösa rykten om. Det, liksom Dar Zakhar, kändes som fjärran sagoriken som inte var verkliga. Och här satt hon nu i en droska med en mörkeralv, och en som var någon blandning av vattenfolk och mörkeralv. En märklig v…[Read more]

Så klart hade Taewyn inte missat fingrarna som flätat in sig med hennes hand, men hon hade lydigt försökt hålla sina ögon slutna. Kanske det hade varit en del av processen… av vad alven försökte visa henne? Trots allt visste hon inte så mycket om alvisk kultur, kanske var de mer närgångna än människor? Men det ändrade inte faktumet att hennes ki…[Read more]

Faegrim höjde ett ögonbryn åt sin väns vulgära uttryck och skrattade ett naturligt och hjärtligt skratt, och gick fram för att hjälpa sin vän upp från den fina stenbelagda stigen som ledde till hans dörr. Det var bara en dag sedan han noggrant klippt bort allt ogräs runt kring stenplattorna.
‘Nej då!’ ljög Faegrim, trots allt var Heriberts pan…[Read more]

Nere på fältet hade man nästan fått alla förberedelser klara, och denna dag var det Kaels dag att skina. Kael var klädd i Drakriddarens rustning, en rustning med exklusiv röd färg, som var en blandning av elegans och skräckinjagande med sina delikata och skarpa linjer. Han sken verkligen där han stolt stod med den röda hjälmen under armen, med…[Read more]

Att känna av hatet som var riktat mot henne var inte svårt, och även om det tyngde Aliennas hjärta så lät hon sig inte visa det utåt. Men hennes annars glada och positiva utstrålning hade bleknat, och hennes hållning var mer regal än den varit förr. Det var verkligen som två halvor av det hela där då Alienna och Akila satt med blickarna fäs…[Read more]

Ithia gav Wreax en smutsig blick och steg in i droskan efter att en stalldräng kommit och gett hennes häst så hon kunde surra fast dess tyglar i en av droskans lampposter. Droskan knarrade och guppade lite upprörd under tyngden från Ithias rustning, och utan att bry sig om de delikata sätena satte hon sig ned tungt vid Kheezais sida.
‘Vad palad…[Read more]

Arlins leende blev lite bredare då han såg hur hon verkade ha en plan, och han nickade enkelt.
‘Jag är för det mesta en skugga här i palatset, konungen kommer inte märka om jag är borta.’ sa han lugnt.
‘Säg bara när det är dags, så dyker jag upp.’ lovade han, och kramade hennes händer lätt med sina innan han släppte dem.
‘Nilla, jag måste däremot…[Read more]

Taewyn rodnade lite då Aeriel kallade henne vis. Det var inte ett ord som någon använt på henne förr – speciellt inte Neaduin. Det var en sådan kontrast att spendera tid med denna kvinna, som var så belevad till skillnad från högljudda Neaduin som kunde vara en riktig pina ibland. Men trots Kaldrländskans brister så var ändå Taewyn och Neaduin…[Read more]

Arlin skrattade lite generat åt Nillas ord, det fyllde honom inte direkt med självförtroende i ämnet.
‘Det låter som ett klokt förslag, Nilla.’ sa han, och skippade titeln nu och talade lite mer familjärt.
‘Kanske… du kunde bjuda mig in på en middag med din familj?’ föreslog han.
‘Så kan vi tala om det, alla tillsammans?’ han visste att det n…[Read more]

Sloan viftade undan hennes kommentar med en slö gest, och tog emot stopet med en van hand för att dricka en djup klunk, följda v en till.
‘Du gjorde vad du var tvungen att göra.’ sa Sloan, som om det inte betydde något, medan de i sanning betydde allting.
‘Så… Du lämnade Kaelred och vad hände sen?’ undrade han, med blicken fäst på henne.
‘K…[Read more]

Sloan betraktade henne med en något vinglig blick, och tog en till klunk av sitt stop vilket snarare än att göra honom mera ostadig verkade göra honom lite mer stabil. Kanske var det effekten av att vara en nedsupen krigare. Lite alkohol i blodet så slutade världen snurra.

‘Lucas J’lothain?!’ frågade han, och ett skratt lämnade hans läppar,…[Read more]

Sloan tog stopet från Vinga och stod lite ostadigt vilket fick lite öl att skumma över på hans kåpa.
‘Åt… helvete med din far!’ sa han med eld i ögonen, och viftade med stopet något, innan han på rörde sig tillbaka till hörnet där han suttit och sjönk ned med en duns på sin plats, för att placera svärdet bredvid sig. Svärdet som han alltid vårda…[Read more]

Arlin kände sig något lättad då Nilla svarade hon med positiva ord snarare än att ha sprungit iväg så som Tirrin gjort några minuter innan. Han log uppmuntrande mot henne, och skrattade lite åt hennes ord. Åtminstone ett hinder ur vägen, men det svårare kvarstod så klart. Lucas var en sak, men Nillas mor var något helt annat.
‘Det glädjer mig!’…[Read more]

Arlins hjärta bultade förvånansvärt hårt, egentligen var det ju inte en konstig sak att fråga bland folk i deras status. Samtidigt var det något som förändrade hela ens liv. Lite oroligt betraktade han Nilla då hon stannade upp och blev tyst, rädd att han gjort en dåre av sig själv. Han nickade lite spänt då hon började tala, väntade nervöst…[Read more]

Ithia skyndade sig så fort hon kunde med att knäppa på sig sin rustning, trots allt var det lättare än att bära den i delar, för att sedan plocka med sig sin och Kheezais väskor med deras kläder och andra förnödenheter. Att lämna Kheezai ensam med den där Wreax fyllde henne med oro, men det hela tog ändå ett par minuter trots att hon använde ma…[Read more]

Arlin höjde ett ögonbryn åt ursäkten Alma gav. Det var ju inte direkt en smidig ursäkt, men han nickade bara åt Alma så graciöst som han förmådde, för att sedan göra en gest åt Nilla att gå med honom i parken. En liten grimas lämnade hans ansikte igen, trots allt hade Tirrin sparkat honom riktigt hårt.

‘Jag… har tänkt på vår tid igår.’ sa han…[Read more]

Arlin gav Nilla ett leende och böjde huvudet artigt, så där som man gjorde i dessa kretsar – speciellt i närvaro av andra.
‘Ja, det var väldigt trevligt, Lady Nilla… Jag… AJ!’ hans artighet övergick till en kaldrländsk svordom för att se efter Tirrin med en grimas på läpparna.
‘Jag svär, hon har mer eld i sig än krigarna nere i spelen!’ sa…[Read more]

Han hade så klart slagit huvudet på dörren som tillhörde Faegrim, en respektabel brinkeman som bodde i Brinkeby. Så klart hade han hela sitt liv varit god vän med Heribert, och de hade delat en hel del äventyr trots tveksamheten från vän och familj. Utåt var Faegrim ändå av en respektabel familj, och förhöll sig utåt på ett väldigt respekt…[Read more]

Ithia betraktade ordväxlingen med alerta ögon, men höll sig ifrån att kommentera. Trots allt var detta Kheezais val, och hennes möjlighet att bilda sitt egna liv. Det var trots allt det som varit deras mål alla dessa veckor. Under resan hade de dock bildat en vänskap, vilket hade ändrat uppdragets natur något. Klart hennes uppgift var att lämna öv…[Read more]

Faegrim behövde inte tänka två sekunder då han svarade Finn.
‘Så klart inte!’ förkunnade han. ‘Men å andra sidan har Haggabup välsignat vårt folk med håriga fötter. Ni kanske inte är lika lyckligt lottade?’ undrade han, frågande, som om det vore självklart att alla dyrkade gudinnan Haggabup. Åt Kathryns kommentar ryckte han på axlarna. Han ha…[Read more]