Ithia gav mannen bara en eftertänksam blick, men drog tillbaka sin hand och packade ihop de tillhörigheter de hade. Med en sista nickning till mannen och hans spjut började hon sedan följa Kheezai som hade betydligt bättre mörkerseende än henne. Veckorna som följde höll de sig dolda om dagarna och reste om natten. Då och då fick Ithia ta sig in…[Read more]

Han log blekt, och fortsatte stötta henne fast knappt någon av dem kunde gå. Det skulle nog gå bara lite till. han såg sig om hela tiden och ja kullen han sett hade kommit lite närmre. Det var dit han tänkt sig, så de skulle ha bra utsikt över området och skogen.

Xharin misstänkte hon frågade sig själv mer än honom men svarade ändå
“Om jag…[Read more]

Nu gick det snabbt, lite väl snabbt kanske.
Xar stirrade lite på hästen som läts fram till honom; han svor lite tyst för sig själv. Rida var inget han var bra på och vissa hästar brukade ha viss ovilja mot honom dessutom.
Men just nu hade han uppenbart inget val. Hans stav hängdes på något vis upp på hans rygg, för nu behövde han båda händerna…[Read more]

Ithia rynkade på ögonbrynen konfunderat åt det hela. Det måste vara en stor skuld dem två emellan för att han inte skulle rapportera om Kheezai till myndigheterna. Men av hans accent att döma kom han från Celerashållet, och då kanske han hade lite mindre fördomar mot mörkeralver än de flesta.

Ithia själv la upp sitt hår i en knut och började kl…[Read more]

“Låter trevligt”
Han kunde inte låta bli ett litet leenden han äskade bibliotek och böcker över lag, det var inte ett oävet erbjudande alls även om han visste han skulle behöva bjuda tillbaka vid tillfälle då.
“Man tackar, ers majestät.” Xarnir gillade inte alls att behöva säga såna ord; han var en mycket stolt person och ansåg sig vara lika myck…[Read more]

Xharin suckade tyst, antingen var det skogen som påverkade henne på något vis eller hans magi, han kunde inte avgöra vilket.
Men han var mycket glad åt att hon kom upp på fötterna själv även om hon nästan ramlade. Rent reflexmässigt så sträckte han ut sin andra hand åt henne som för att stödja henne.
“Kom vi går lite till” sade han vänligt.

Asgeir gav sin bror en skeptisk blick. Även om de var tvillingar var de väldigt olika, och just nu gjorde han en grimas över vad hans bror gjorde för antaganden om honom.
‘Tror du jag skulle ha makten att sälja vår syster, även om jag ville?’ frågade han med ett hest skratt.
‘Hon får göra sin bedömning själv då hon anländer. Kanske du, käre bror…[Read more]

Ithias tankar verkade röra sig långsamt som genom tjära, och hon hade svårt att fokusera. Hon hade varit säker på att jägaren var en man som var ute efter död, men nu tyckte hon sig minnas att det hade funnits ett rykte i Vargås om en jägare som spenderat tid med “Kessie”. Var detta mannen? Troligtvis med tanke på att de inte var genomborra…[Read more]

Trevligt att det verkade ha fungerat, det fanns ju ett fåtal som stod emot hans röst trotts allt, hade han tur skulle han slippa fler frågor om tärningsspel.
Xarnir följde Djan med blicken, såg på elden och suckade väldigt tyst för sig själv. Eld var verkligen inte hans element snarare tvärt om. Verkligen inte illa att kunna styra det så där pas…[Read more]

“Elementmagi, mesta dels” Svarade Xar kort, det var väl den enklaste beskrivningen på större delen av hans magi. Varför nämna mer? Han kunde lite av varje och sin besvärjande röst ville han inte avslöja, han hittills inte behövt den men det såg ut som han skulle bli tvungen.
Spela tärning va? Nog för han var bra på att fuska med magi och fingerfä…[Read more]

Ithia gav ifrån sig ett stön av smärta då den trubbiga ändan av spjutet tog henne i pannan så hon igen slog bakhuvudet i marken. Världen snurrade runt framför henne och allt försvann för henne en stund. Ett högt ljut ekade i hennes öron och blockerade ut alla ljud omkring henne. Bara smärta och yrsel existerade för henne, och hon visste inte o…[Read more]

Arand höll sig något i bakgrunden, obekväm med att vara så nära all uppmärksamhet kring konungen, trots att han försökte hålla ett neutralt anlete. Men det var tydligt för de som kände honom att han var spänd och obekväm, i detta fall Maeve som hade känt honom en längre tid. Han nickade lite frånvarande till hennes ord, och gav ifrån sig ett d…[Read more]

Asgeir insåg att han inte kunde få något mer svar av den märkliga kvinnan i hennes berguvshamn, men hon hade trots allt varnat honom om att det fanns andra i närheten. Detta var något de gissat, men inte vetat säkert… Men nu visste han. Hans hjärta slog och väntan på att få svar på sin vissling kändes olidlig. Han höll på att lyfta visslan…[Read more]

Ithia gav ifrån sig ett osmickrande tjut då marken plötsligt hoppade upp och slog henne i bakhuvudet. Världen snurrade och blixtrade framför hennes ögon, och i ögonblicket som bara varade en sekund tappade hon koncentrationen och greppen på magin inom sig, samt greppet om sitt svärd. Ljuset som hon frammanade försvann med ens, och mörkret l…[Read more]

Det fanns inte mycket monsterjägaren kunde säga åt det – trots allt hade Maeve huggit honom med sin kniv då hon tappat kontrollen.
‘Jag är glad över att du inte högg huvudet av mig i striden.’ sa han med en lite retsam glimt i ögonen, men sa det som om de talade om vädret. De behövde inte dela allt för många ord, och Arand föredrog nästan tystn…[Read more]

Arand drog ett djupt andetag och nickade bara åt dvärgens tacksamhet, som egentligen inte betydde så mycket. Det hela var ett kolossalt slöseri, då han varit så nära att äntligen fånga vampyrerna som orsakat dessa attacker under en längre period. För ett ögonblick övervägde han att neka dvärgens erbjudande, men i sanning skulle han inte få någon…[Read more]

Alverna skrattade sina klingande skratt åt dvärgens uppenbarelse och obekvämhet på hjortryggen, men skratten var inte illasinnade utan mer lekfulla, som barns förtjusning över det hela. Hjortarna sprang med hisnande snabb fart och hoppade vigt över enorma trädrötter och annan vegetation som hästar skulle ha haft svårt med i skogen. Trots det…[Read more]

Medan Ithia började bli allt mer paranoid över mörkret som omgav henne bröts tystnaden av Kheezais skrik, vilket fick Ithia att rycka till och vända sig om mot ljudet. Det kom från lägret, och hon kunde känna en sekund av lättnad över att Kheezai inte var försvunnen. Men det övergick snabbt till rädsla som i sin tur fyllde henne med beslutsamhet…[Read more]

Ithia insåg att det kanske hade varit bäst om hon varit tyst, för än en gång hade hon skapat smärta och sorg hos mörkeralven – men kanske inte panik denna gång? Det var svårt att säga, men uppenbart var att hon hade mycket sorg och trauma från sitt tidigare liv som jagade henne konstant och förföljde henne.

Tystnaden som Kheezai lämnade efte…[Read more]