Faegrim hummade lite över Heribets ord. Det fanns så klart sanning där. De behövde inte göra det så komplicerat. En liten bit i taget, sen kunde man se.
‘Tid att packa min väska åtminstone!’ svarade han. ‘Kanske redo att resa imorgon? Eller övermorgon.’ sa han, spontant, även om tanken skrämde honom något på samma vis som det var spännande. H…[Read more]

Faegrim gav en liten axelryckning till kommentaren. Trots allt var det bra att lära sig att använda alla sina fördelar, oavsett om det kändes bekvämt eller inte.
‘Led vägen, mästare.’ sa han lite retsamt och ställde sig vid dörrkarmen för att lyssna på vad som skedde. Tur nog var han kvicktänkt då Kathryns hand plötsligt kom farandes, för…[Read more]

Salim betraktade skådespelet framför sig med avsmak, och han kunde även känna flera av de andra medlemmarna i rådet skruva på sig obekvämt. Men han visste ändå att i sanning följde de Akila, kanske mer av rädsla än lojalitet vissa av dem, men många såg hennes nya framfart i blod som något rättfärdigat, som något deras gud Sharah krävde att skulle…[Read more]

Faegrim lyssnade på Heriberts berättelse som först verkade lite disträ och rörig, men skrattade lite åt berättelsen. Det var inte helt olikt Heribert att bli fast på det viset. Då det blev uppenbart att hans väns äventyrsglöd till sist hade svämmat över och nått en punkt där han inte längre kunde stanna hemma såg han lite tankfull ut. Skul…[Read more]

Taewyn kände sig lite gladare då hennes förslag inte blev helt ratat. Och hon hade ju känd… nånting? Hon var inte helt säker om det var inbillning eller inte, men kanske denna skog faktiskt hade magi eller liv trots allt. Hon blickade lite tankfullt upp mot trädet, så som Aeriel gjorde, och lyssnade på hennes förklaring.
‘Det… låter fantastisk…[Read more]

Energin verkade gå ur Sloan över de hårda orden. Det var så klart inget han ville höra, som han var för envis att höra. I slutändan hade han tjänat Kaelred hela sitt liv, vigt hela livet åt att försvara riket och därefter skola kungabarnen. Nu var han reducerad till skuggan av sin forna heder, och sorgen för allt han förlorat hade tagit över. N…[Read more]

Arand nickade lite allvarligt över hennes ord, och hummade något djupt i bröstet. Han hade inte så mycket att säga om hennes beskrivning, annat än att det lät behagligt samtidigt som det lät förskräckligt. Men de båda visste vad som väntade, och blod var ingen nyhet för någon av dem.
‘Jag är rädd att blodet aldrig lämnar mig.’ svarade han henn…[Read more]

Ayperos gjorde en liten gest åt det som om det inte var något att oroa sig för.
‘Jag har inte än lärt mig förmågan att andas under vatten.’ fick han erkänna, och inte var han heller en skepnadsskiftare. Delvis, kanske, men väldigt begränsat.
‘Men jag ska nog hitta på något, fantastiska ting är möjliga med magi trots allt, bara man är kreativ no…[Read more]

Ithilwyn skrattade igen ett muntert klingande skratt åt hans ord. Det var oskyldigt och glatt, som något som inte blivit förstört av omvärlden. Liksom denna skog, som var den äldsta skogen kvar, skyddad från omvärlden, orörd av främlingar. Förutom han som nu stod där.
‘Det hade du kanske blivit.’ fick hon erkänna, trots allt var det en enorm sko…[Read more]

Thovna blev förvånad då hon plötsligt fick hjälp, men hon var inte helt säker på att det var en bra idé att han blandade sig i med denna farliga fiende som redan flera gånger använt magi till sin hjälp. Det var något som inte riktigt stod rätt till, och det blev mer uppenbart ju längre striden höll på.

‘Gofur, akta dig!’ ropade Thovna. Då hamm…[Read more]

Eärmelindo satte sig inte då han av respekt väntade på Vizzearys, trots allt hade den uråldriga alven en djupgående respekt för vad den uråldrige mannen framför dem representerade och vad han stod för. Intresserat nickade han svagt över vad som berättades. Han hade kunnat gissa att det var något sådant, kunnat känna att Vizzearys inte försvunni…[Read more]

Det var inte allt för ofta Salim behövde vara med på möten i huvudstaden, trots allt var han Ishaj över Harthir som var den andra största staden i Iselem. Det var allt för mycket administration över den regionen i landet, för att ödsla tid i huvudstaden, men denna gång hade han fått en personlig kallelse han inte kunde neka. Och nu stod de här…[Read more]

Sloan hade satt sig ned igen, och såg upp på Lucas och en stund verkade det som om han inte riktigt uppfattade orden som sades. Men en stund senare verkade det klarna lite, och han hötte en hand i Lucas riktning.
‘Vänta nu här… en minut!’ sa han, och reste sig något ostadigt, men nu hade han svärdsfästet i sin hand, glöd i ögonen och böjde sig…[Read more]

Ithia vaknade med ett ryck då Valindra väckte henne, trots allt var hon inte riktigt utvilad ännu efter deras långa färd och var några ögonblick förvirrad över var hon var, och ens vilken tid på dygnet det var. Men hon var i alla fall nöjd att hon för engångs skull fick tid att tvätta av sig, borsta sitt långa ljusa hår ordentligt och ta ut alla…[Read more]

Sloans blick föll på Lucas då han kallade honom förjävlig, och gjorde en gest över Lucas som sade att han eventuellt borde ta en titt på sig själv med.
‘Verkar som om du fått en del stryk, pojk…! Och vad är du för fjolla nuförtiden?’ frågade han med ett lurigt leende och grabbade tag i Lucas rustning för att ge den en skaking, ord han inte hade…[Read more]

Alienna suckade djupt, och skakade sorgset på huvudet.
‘Jag är rädd att detta blir sista gången vi ses, Sera, men jag ber till Erethil att så inte är fallet.’ sa hon sorgset och strök Seras vackra hår lite melankoliskt.
‘Så klart hoppas jag att jag har fel, och att du söker dig till Caras Idhrenin eller till mitt hem. Mina dörrar står alltid öppn…[Read more]

Sloan hittade de dock inte där Vinga lämnat honom, men en av värdshusflickorna kunde peka åt riktningen han vinglat, och några värdshus längre ned på gatan satt han på en stol på terassen och njöt av ett stort sop. Nå, njuta var kanske att ta i, men han såg i alla fall inte ut som att han led speciellt mycket. Lite lullig, frånvarande…[Read more]

Alienna hade offrat mycket av sin egna kraft för att stanna längre i Iselem för Seras skull, och nu skulle Sera kasta bort det på ett självmordsuppdrag.
‘Sera, jag ber dig, gör inte detta.’ bad hon. ‘Jag kan inte stanna, jag har en plikt till mitt folk. Kom med mig nu, annars kan jag inte hjälpa dig.’ bad hon, och la en hand på Seras kind.
‘…[Read more]

Ithia fann att hon log lite över den vänliga kvinnans utstrålning och vänlighet, och följde sedan Wreax och Ithia mot huset. Lite vaksamt betraktade hon ordväxlingen mellan Kheezai och handelsmannen, men följde dem in utan fler ord. Än en gång var de i ett nytt hus och hennes blick gick omkring på diverse objekt där inne.
‘Jag behöver nog ta av m…[Read more]