• KindleBear changed their profile picture 9 months ago
  • Tofa ständigt ute på resande fot, letade efter det som hon inte lyckats upptäcka ännu och ryktena gick ju så hon blev exalterad, nyfiken på vad det kunde vara som rörde sig här ute. En rågblond krigare vill hon påstå sig vara! Ljuden, olyckliga ljud som färdas långt när de var få andra ljud som upptog platsen.

    Hon kom i rörelse och det var så…[Read more]

  • Joij hade inga misstankar mot de två, nej hon hade sitt sin beskärda del av den sorten att veta att det var bara dårar som försökte utge sig för att vara Tredje Ögat och inte vara det.
    Det var så länge som hon visste inget som man kom undan med, och hon hade inga planer på att förstå dem eller förståelse för det.

    Hon såg sig om när hon kände a…[Read more]

  • Joij hade då inte gjort något som för att dölja vad hon är, sällan hon behövde det förutom i arbete för att nog blev hon lätt något eller någon annan. Hon blickade på halvvätten som då var en liten varelse men det fanns mer som lurade där så klart så att hon visste bättre än att skapa någon form av bekymmer.

    Hon vrider på blicken för att syna…[Read more]

  • Joij var inte den som var den, att han försökte läsa av eventuella krafter och styrkor så var det att det inte var upp till Joij själv att bestämma det. Men akademien hade placerat runor på huden som gjorde att man kunde avskärma och gömma sitt jag när det nu behövdes och hade inte bemästrat dem helt så därför läcker ju det igenom ibland.

    Att or…[Read more]

  • Stopet skänker hon en tacksam blick, för hur kunde hon inte när hon visste att innehållet var mer än bara för vätskans skull. Det gav ju en viss glädje och njutning. Hon flinade nöjt över att höra orken kraxa om hennes fråga om flätan.
    -“Nå, inte ska ni gå utan betalning. Ni verkar flink med fingrarna.” Hon sneglade då på vad hon ändå tycks göra,…[Read more]

  • Det var alltid någon som klagade, eller gjorde sig lustig över nyinkomna där i Värdshuset. Hon brukade ofta vara någon som hörde gliringar men extremt sällan göra mer än att eventuellt skänka dem en blick och något leende.
    Det var mycket som hände där i värdshuset, att det vore ett mirakel att man ens kunde ha uppmärksamhet på mer än det som är i…[Read more]

  • Joij Fier

    En av dörrarna till platsen öppnas sakterligen. Inte till platsen som är full med liv och oljud. Oljud för den som kliver in, smakligt för många andra. Platsen i sig hade blivit som ett andra hem, det dög som sagt när Akademin inte gjorde sitt för henne. För den som klev genom dörren var just en hon. Dörren gled igen och lämnade då…[Read more]

A password will be emailed to you.