Att resan varit dryg var en underdrift, så när de slutligen steg in på innergården som avtalat så var det med en känsla av lättnad som hon riktade blicken mot flickan som satt på en av stenbänkarna där. Hon kände igen henne som samma barn som hämtat henne på värdshuset här i Celeras för så många veckor sedan.

”Tvivlade ni någonsin på mig?” F…[Read more]

Hon hann skjuta en tacksam blick åt Yazfeins håll innan hon fortsatte att följa spåren med blicken, denna gång upplyst av den magiska elden. Att Eirik ogillade Yazfeins närvaro var uppenbart, men han hade vett nog att inte säga något om saken just för tillfället, de hade trots allt viktigare saker att oroa sig över, något som Eirik satte i ord…[Read more]

För bunden var han, hon var inte så dum att hon trodde att han skulle sköta sig så väl. Deras resa hade i största allmänhet varit tämligen händelselös och han hade inte försökt fly än, men hon skulle inte sänka sitt garde innan han var levererad.

”Seså, så dålig var den inte”, sade hon lite retsamt innan hon gav honom en liten knuff i ryggen…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt hans ord. Hon kunde tydligt se hur hans tankar snurrade, hur han bedömde hennes svar och drog sina egna slutsatser, men hon kunde knappast bry sig mindre. Om han listat ut vem som anställt henne så var det snart nog inte längre hennes problem.

”Ah, väldigt filosofiskt av er… Men jag är rädd att hon som skapade mig…[Read more]

Hans ord fick hennes leende att bli lite bredare, men hon kittlade honom inte så som han fruktade, istället lät hon sig själv bli snurrad ett varv innan hon följde honom med blicken när han gick fram till fönstret.

Hon fiskade upp en sällan använd borste från en av hyllorna i garderoben och gick fram till Zator där han stod vid fönstret.…[Read more]

Hans svar fick henne att skratta, ett inte helt otrevligt ljud, trots att det var lite hest och inte ofta använt. Trodde han verkligen att det skulle ha gjort någon skillnad? Nog för att hon lagt en fälla att lura in honom i, men bara för att hon valt att göra det så lätt som möjligt för sin egen del så betydde det inte att hon var inkapabel…[Read more]

Åt Yazfeins ord hade hon bara skakat på huvudet. Hennes mor hade knappast planerat i sådan detalj, det var något hon var säker på, och om Ejvald var med så skulle de knappast kunna hålla ett så högt tempo. Hade hon läst spåren fel? Det kändes osannolikt, särskilt som hon fortfarande kunde se dem så tydligt nu när de saktat in.

”Kan du or…[Read more]

Hon red först på vetskapen om vilken väg hennes mor borde ha tagit, men snart nog fick hon sänka blicken till marken för att leta efter spåren efter hennes och Ejvalds hästar. Till sin stora lättnad fann hon dem ganska enkelt och det verkade inte som om de ridit i lika hög fart som hon och Yazfein nu gjorde. Kanske skulle de ändå hinna ifatt dem.…[Read more]

Ingenting med denna lilla resa var förvisso genomtänkt, men hon hade åtminstone haft tid att rusta sig innan hon rusade iväg. De skulle nog få improvisera lite, men Yazfein behövde ju knappast vapen för att försvara sig om något skulle ske.

Med en liten nick åt hans ord så ledde hon ut sin häst genom stallporten. På vägen drog hon åt sig en…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt hans fråga om att låna en häst. Det fanns gott om djur för att resten av familjen skulle kunna hitta något att rida ifatt dem på, men någon, av allt att döma Sven, en av hennes fars hirdmän, skulle bli utan. Hon fick förklara det sen. För tillfället kände hon bara en oerhörd lättnad över att Yazfein ville följa med h…[Read more]

För de som står emot mig… Det var en mening som nästan fick henne att skratta igen, men allt hon gjorde var att flina roat åt det hela. Hon kände ingen rädsla inför honom, men sen ansåg hon sig heller inte vara någon som stod emot honom i den bemärkelsen, hon utförde ju trots allt bara ett jobb och hon hade ingenting emot honom i den bemärkelsen.…[Read more]

Hon såg ogenerat på när hans kropp genomgick sin underliga förvandling. Hon hade något fascinerat i blicken, för trots att hon sett både honom och andra Me’erisier förvandlas tidigare så hade hon aldrig sett det på så nära håll. Hon själv kunde förändra sitt utseende till viss del, men att växa helt nya armar var något hon inte var kapabel till.…[Read more]

Ljudet av hans röst fick henne att se upp från sadelgjorden, vilken hon var i färd med att spänna kring hästens stadiga kropp. Hon hade inte hört honom komma in, men hon borde ha känt av hans närvaro. Troligen var hennes tankar alldeles för splittrade.

”Yazfein…” Hennes röst tycktes nästan något lättad, något hon själv förvånades över.

”D…[Read more]

Ilskan och rädslan kokade inom henne, men trots det så hörde hon stegen som närmade sig hennes rum och hon vred på huvudet i tid för att se sin bror stiga in genom den öppna dörren. Han visste. Deras mor hade uppenbarligen talat med fler än Yazfein om sin plan, och att döma av blicken som Eirik gav henne så hade han också motsatt sig hela idén.…[Read more]

Till skillnad från Zator så kunde Isra uppskatta det fina i livet och mer ofta än sällan så önskade hon sig att få en ny klänning uppsydd inför särskilda tillfällen, och hon skulle aldrig lämna sitt rum utan att först ha borstat håret… Kanske var hon lite fåfäng, eller så var det helt enkelt ett sätt att försöka passa in så bra som möjligt i bild…[Read more]

Med ett brett leende nickade han uppmanande åt Míndras, men kanske fanns det ett visst mått av oro i hans ljusa ögon. Han var kanske inte den skarpaste i alla lägen, men han var inte så dum att han trodde att hans vän skulle kunna framföra furstinnans önskan utan att själv dra på sig misstanke. Men Míndras var en klok alv, han skulle säkerligen…[Read more]

Det var kanske dumdristigt, kanske hade hon vaggats in i en falsk känsla av trygghet, kanske var hans svaghet bara spelad sådan… Men vad spelade det egentligen för roll? Hon visste med största säkerhet att båda hans ben fortfarande var brutna, hon hade själv känt och klämt på dem när han sov eller var avsvimmad. Kanske skulle han kunna göra l…[Read more]

Tanken på att han skulle vilja träffa Manfred Korp fick henne nästan att skratta. Kanske skulle han ha stått ut med magikerns svamlande bättre än hon gjort till en början, men han skulle säkerligen ha fått skavsår i öronen efter ett tag och genast ångrat sin önskan. Men… Det var troligen inget som skulle ske.

”Jag är rädd att ni fick nöja er me…[Read more]

Hon himlade med ögonen åt hans ord, men kanske såg hon lite förlägen ut, som om hon inte insett att hon stirrat och nu skämdes en aning över att ha blivit påkommen. Han verkade dessutom ha läst hennes tankar, något som hon fann aningen oroväckande. Trots det så lyssnade hon med uppenbart intresse på hans svar, och när han talat klart så satt hon t…[Read more]