Hon lät sig själv njuta av stunden för ett ögonblick, lät hans händer utforska hennes kropp precis som de ville. Då och då lämnade små nöjda läten hennes läppar och kanske hade hon kunnat fortsätta så, men det var en annan slags hunger som vaknat till liv inom henne igen, och till slut stod hon inte riktigt ut längre. Hon kunde känna hans krop…[Read more]

Nog ville hon stanna. Att tro att hon bara skulle kunna klä på sig och gå igen hade varit en dum tanke, även om det nog hade varit det klokaste. Men så hade hon heller aldrig varit särskilt duktig på att göra det som var klokast, en egenskap som hon var säker på vem hon ärvt den av.

Handen som lämnat hennes mage för att smyga ned längs insida…[Read more]

Utan att tänka på det så sträckte hon sig efter Vesvías ena hand med sin egen och klämde den lätt.

”Jag är glad för er skull, men jag menade vad jag sade. Ta inga onödiga risker för min skull. Ni har redan bevisat er lojalitet för mig flera gånger om”, sade hon med ett leende, även om hon inte kunde låta bli att känna en viss lättnad över att in…[Read more]

Hans ord fyllde henne med värme, men inte utan att där fanns ett visst mått av rädsla, som om orden innehöll något som hon inte visste om hon var redo att höra än. Hon visste heller inte riktigt vad hon skulle svara på det, men hans hungriga läppar fångade snart upp hennes i en kyss som hon var snabb att besvara. Det han precis avslöjat f…[Read more]

Flickans lilla tack hade fått henne att le lite för sig själv, men när hon öppnade dörren och klev in i det ny ytterst behagliga rummet så var det borta och åter var den där masken av likgiltighet som etsad i hennes ansikte. Hon såg sig om i rummet, tog in detaljerna, böckerna längs väggarna, de typiskt Iselemska mattorna, och så mannen som sa…[Read more]

Orden fick Isra att skratta igen innan hon skakade lätt på huvudet, något som fick det vita håret att dansa kort. Kanske borde hon inte fortsätta pressa Vesvía, men hon kunde inte låta bli att vara nyfiken.

”Ni vet vad jag frågar om.  Jag vill inte att ni försätter er i någon onödig fara för min skull”, sade hon lite retsamt, men hon fann unde…[Read more]

Vid det här laget kände hon Arand tillräckligt väl för att veta att han inte menade något illa med det han sade, men det sved likväl, högg liksom i bröstet. Det var hennes bror de pratade om, hennes yngre bror som hon funnit, död och illaluktande på ett golv, i en stad, i ett land, allt så främmande och ensamt. Hon drog ett djupare andetag i et…[Read more]

Det var kanske naturligt att hon inte tänkt på det när Vesvía anlände, men hon bar inte längre samma typ av kläder som hon gjort vid tidigare tillfällen, något som i och med den lilla gesten blev uppenbart. Att Vesvía rodnade något gjorde henne mer säker på sin sak, och hennes leende blev lite mjukare igen.

”Och ni, Vesvía?” Frågade hon lite retsamt.

Sig själv… Vad skulle hon med det till? Kanske skulle hon kunna lindra sitt eget fall, det vore det kloka att göra, och hon var inte skyldig denna främling något.

”Vad heter ni?” Frågade hon med en tung suck, innan hon böjde sig ned igen och tog av en sigillring som satt på den döde mannens ena hand och stuvade den i en av sina fickor. Kansk…[Read more]

Vesvías instämmande skratt värmde henne på ett underligt vis och hon kunde inte låta bli att le åt den andra kvinnans ord. De delade uppenbarligen liknande känslor rörande denna okrönta kung, även om Isra fick medge att Vesvía nog hade mer fog för sitt ogillande, så kanske var det bäst att hon fick dra i de trådarna, med Isras medgivande, fö…[Read more]

Hon skulle inte ha kallat sig själv lugn utan snarare mer lamslagen av allt som skedde just nu. Det var lättare att försöka förtrycka de mer jobbiga känslorna som bubblade till ytan, och kanske hade det att göra med att hon druckit en del under kvällen, men just nu gick det relativt bra. Hans närvaro var dessutom, som alltid, lika berusand…[Read more]

Hon svarade inte på hans första ord, för hon visste redan att det var vad han gjorde just nu, byggde upp tilliten igen. Kanske hade han det för lätt egentligen, hon borde göra det svårare för honom, men hans blotta närvaro gjorde henne svag på mer än ett sätt.

”Och det är där problemet ligger… Min far är en lugn och sansad man, han är klok och vi…[Read more]

Hon gillade Vesvías sätt att tilltala henne, men också hur hon liksom stålsatte sig och delgav henne sin plan, eller nå, den delen av planen som fanns. Det var inte helt dumt.

”Jag har hört att det är vad han kallar sig”, svarade hon med ett plötsligt och roat skratt. Kung. Jovisst.

”Ni har vänner i Tionde fingret, inte sant? Tror ni att de skul…[Read more]

Hans närhet var välkommen och hon lät sig dras bakåt en aning, in i hans omfamning. Hon lade själv en hand över hans friska arm och smekte den lite förstrött medan hon försökte smälta det han nyss avslöjat för henne.

”Du har rätt, jag hade dödat dig”, sade hon efter ett par tysta sekunder och även om det var menat att vara lite skämtsamt så l…[Read more]

Handen som han lade över hennes kändes betryggande på något vis, men den kunde ändå inte hindra vreden och fruktan som långsamt smög sig på i hennes ögon i takt med att han berättade hemligheten för henne. Hade han stannat vid den första meningen så hade hon kanske förstått. Att smyga sig in i Ranheim och ha ihjäl Hrafn kändes som något som hen…[Read more]

”Som jag sade…” Började hon, innan hon stannade till framför den andra kvinnan igen och såg från händerna som kramade om hattbrättet, vidare upp mot hennes ansikte och den uppenbara nervositeten där.

”Så var han där”, hon pekade på den döde mannen, ”värd mycket pengar för mig. Problemet är att ni har dödat honom, och oavsett om ni skulle väcka…[Read more]

Orden som lämnade hans läppar fick hennes blick att mörkna något, men det tycktes inte riktat mot honom denna gång, utan snarare mot de misstankar som började gro inom henne. Tidigare under dagen hade hennes mor försökt berätta något men då hade hon avbrutit sig själv och sen vägrat säga något mer. Hennes mor hade ju talat om att ändra strategi…[Read more]

Hans ord och det lite luriga leende han gav henne lättade hennes sinne en aning och hon kunde inte låta bli att le själv och liksom trycka sig ännu närmre. Hon begravde ansiktet vid hans hals och drog in hans bekanta doft innan hon försiktigt kysste honom där, över den tunna huden på halsen. Hon ville stanna, men det var inte läge nu, stämninge…[Read more]

Handen som smekte över hennes rygg var skön, men som alltid när någon vidrörde det stora ärret hon hade där så stelnade hon till en aning, som om beröringen väckte gamla minnen till liv inom henne, eller som om ärret fortfarande värkte. Hans hand vandrade dock vidare, tillbaka upp, och då slappnade hon av igen. Hon kände hans läppar pressas mot he…[Read more]

Både vrede och fruktan rasade inom henne och gång på gång knöt hon sina nävar i sina försök att hålla sig lugn. Hon var fullständigt övertygad om att Rune inte längre var Rune. Det var helt enkelt något underligt över honom och varför skulle han, av alla människor, vara den som fick syn på ”en osynlig spion”. Rune hade aldrig varit särskilt begåv…[Read more]