Hon följde med i hans rörelser och satte sig upp mer igen nu när han inte längre drog ned henne över sig. I mörkret kunde hon förstås inte se något, och kanske var det därför som hon så lätt följde honom istället. Hon kunde känna hur hans händer smekte hennes nacke och när han lade sig ned igen så öppnade hon ögonen och blev nästan förvånad över…[Read more]

Hans kyssar fick det mesta av paniken att lägga sig och hon slappnade av en aning. Hans armar omkring henne kändes fortfarande mjuka och ömma och kunde till slut övertyga sig själv om att det verkligen inte var någon fara. Så hon besvarade kyssen han gav henne, och när han började röra sig under henne så var det nästan på automatik som hon mött…[Read more]

En våg av panik svepte över henne när allting plötsligt blev mörkt. Hon kunde höra sitt eget hjärta slå som en åskstorm i öronen och om det inte hade varit för att han var där så nära henne så hade hon antagligen gripits av fullständig hysteri. Hon kunde känna hur hans händer höll ett fast tag om hennes handleder och när han kysste hennes hals…[Read more]

Hans smekande händer gjorde det svårt för henne att inte ge in med detsamma, men hon var fast besluten om att inte förlora den här leken. För det var en lek, även om den kanske kunde tyckas något elak. Trots det så kunde hon inte hindra sig själv från att dra ett skälvande andetag när hans blick långsamt vandrade ned över hennes kropp för begä…[Read more]

Sättet på vilket han drog efter andan och stönade när hon bet honom fick hennes hjärta att slå några extra slag. Hon kände sig nästan elak som fann någon slags njutning i det, men hon valde att inte dröja allt för länge vid den känslan. Istället satte hon sig upp en aning så att hon kunde betrakta honom där han låg under henne, lät ett kallt mel…[Read more]

När han med ena handen höll kvar hennes huvud vid sin hals så kunde hon inte låta bli att nafsa i den tunna huden där. Hon visste att han njöt av hennes beröring, hon kunde trots allt känna det även om hon undvek att ge in för den hunger som brann i hennes bröst.

”Det börjar bli sent… Jag kanske borde gå”, viskade hon retsamt mot hans hals. Hen…[Read more]

Det var ett tillräckligt gott svar för hennes del, så hon nickade bara som svar på Vesvías ord innan hon åter smuttade på vinet i sitt glas. Saker började ordna sig till slut. Visserligen var problemen inte ur vägen än, men det fanns lösningar och planer där det tidigare inte funnits annat än frustration. I det här fallet skulle Vesvía kanske…[Read more]

Hon verkade inte ha någon lust att dra sig ur hans grepp just då, särskilt inte när han kysste henne som han gjorde och lät sina händer smeka över hennes bara hud. Hans ord fick dessutom hennes leende att bli lite bredare, kanske var det själviskt, men hon hade ingen lust att dela honom med någon.

”Bra…” Viskade hon roat mot hans läppar innan h…[Read more]

Hon borde kanske inte bli för familjär med Vesvía, trots allt var de knappast jämlikar, men det kändes bra att få dela något så normalt med en annan person att hon inte riktigt brydde sig just då. Sedan hennes bror dött hade hon inte haft ett normalt samtal med någon alls, ett faktum som nästan kändes lite sorgligt, men vad hade hon inte offrat…[Read more]

Mannen verkade inte ta illa vid sig när hon inte slog sig ned, men han hade säkert haft med hennes sort att göra förr och visste att de flesta av dem var tämligen misstänksamma. Hon själv skulle väl kanske inte högt vilja erkänna det, men hon var medveten om att det var uppenbart. Hon noterade också att han inte hade givit henne sitt namn, vilk…[Read more]

Hon lät sig själv njuta av stunden för ett ögonblick, lät hans händer utforska hennes kropp precis som de ville. Då och då lämnade små nöjda läten hennes läppar och kanske hade hon kunnat fortsätta så, men det var en annan slags hunger som vaknat till liv inom henne igen, och till slut stod hon inte riktigt ut längre. Hon kunde känna hans krop…[Read more]

Nog ville hon stanna. Att tro att hon bara skulle kunna klä på sig och gå igen hade varit en dum tanke, även om det nog hade varit det klokaste. Men så hade hon heller aldrig varit särskilt duktig på att göra det som var klokast, en egenskap som hon var säker på vem hon ärvt den av.

Handen som lämnat hennes mage för att smyga ned längs insida…[Read more]

Utan att tänka på det så sträckte hon sig efter Vesvías ena hand med sin egen och klämde den lätt.

”Jag är glad för er skull, men jag menade vad jag sade. Ta inga onödiga risker för min skull. Ni har redan bevisat er lojalitet för mig flera gånger om”, sade hon med ett leende, även om hon inte kunde låta bli att känna en viss lättnad över att in…[Read more]

Hans ord fyllde henne med värme, men inte utan att där fanns ett visst mått av rädsla, som om orden innehöll något som hon inte visste om hon var redo att höra än. Hon visste heller inte riktigt vad hon skulle svara på det, men hans hungriga läppar fångade snart upp hennes i en kyss som hon var snabb att besvara. Det han precis avslöjat f…[Read more]

Flickans lilla tack hade fått henne att le lite för sig själv, men när hon öppnade dörren och klev in i det ny ytterst behagliga rummet så var det borta och åter var den där masken av likgiltighet som etsad i hennes ansikte. Hon såg sig om i rummet, tog in detaljerna, böckerna längs väggarna, de typiskt Iselemska mattorna, och så mannen som sa…[Read more]

Orden fick Isra att skratta igen innan hon skakade lätt på huvudet, något som fick det vita håret att dansa kort. Kanske borde hon inte fortsätta pressa Vesvía, men hon kunde inte låta bli att vara nyfiken.

”Ni vet vad jag frågar om.  Jag vill inte att ni försätter er i någon onödig fara för min skull”, sade hon lite retsamt, men hon fann unde…[Read more]

Vid det här laget kände hon Arand tillräckligt väl för att veta att han inte menade något illa med det han sade, men det sved likväl, högg liksom i bröstet. Det var hennes bror de pratade om, hennes yngre bror som hon funnit, död och illaluktande på ett golv, i en stad, i ett land, allt så främmande och ensamt. Hon drog ett djupare andetag i et…[Read more]

Det var kanske naturligt att hon inte tänkt på det när Vesvía anlände, men hon bar inte längre samma typ av kläder som hon gjort vid tidigare tillfällen, något som i och med den lilla gesten blev uppenbart. Att Vesvía rodnade något gjorde henne mer säker på sin sak, och hennes leende blev lite mjukare igen.

”Och ni, Vesvía?” Frågade hon lite retsamt.

Sig själv… Vad skulle hon med det till? Kanske skulle hon kunna lindra sitt eget fall, det vore det kloka att göra, och hon var inte skyldig denna främling något.

”Vad heter ni?” Frågade hon med en tung suck, innan hon böjde sig ned igen och tog av en sigillring som satt på den döde mannens ena hand och stuvade den i en av sina fickor. Kansk…[Read more]

Vesvías instämmande skratt värmde henne på ett underligt vis och hon kunde inte låta bli att le åt den andra kvinnans ord. De delade uppenbarligen liknande känslor rörande denna okrönta kung, även om Isra fick medge att Vesvía nog hade mer fog för sitt ogillande, så kanske var det bäst att hon fick dra i de trådarna, med Isras medgivande, fö…[Read more]