Vesvías instämmande skratt värmde henne på ett underligt vis och hon kunde inte låta bli att le åt den andra kvinnans ord. De delade uppenbarligen liknande känslor rörande denna okrönta kung, även om Isra fick medge att Vesvía nog hade mer fog för sitt ogillande, så kanske var det bäst att hon fick dra i de trådarna, med Isras medgivande, fö…[Read more]

Hon skulle inte ha kallat sig själv lugn utan snarare mer lamslagen av allt som skedde just nu. Det var lättare att försöka förtrycka de mer jobbiga känslorna som bubblade till ytan, och kanske hade det att göra med att hon druckit en del under kvällen, men just nu gick det relativt bra. Hans närvaro var dessutom, som alltid, lika berusand…[Read more]

Hon svarade inte på hans första ord, för hon visste redan att det var vad han gjorde just nu, byggde upp tilliten igen. Kanske hade han det för lätt egentligen, hon borde göra det svårare för honom, men hans blotta närvaro gjorde henne svag på mer än ett sätt.

”Och det är där problemet ligger… Min far är en lugn och sansad man, han är klok och vi…[Read more]

Hon gillade Vesvías sätt att tilltala henne, men också hur hon liksom stålsatte sig och delgav henne sin plan, eller nå, den delen av planen som fanns. Det var inte helt dumt.

”Jag har hört att det är vad han kallar sig”, svarade hon med ett plötsligt och roat skratt. Kung. Jovisst.

”Ni har vänner i Tionde fingret, inte sant? Tror ni att de skul…[Read more]

Hans närhet var välkommen och hon lät sig dras bakåt en aning, in i hans omfamning. Hon lade själv en hand över hans friska arm och smekte den lite förstrött medan hon försökte smälta det han nyss avslöjat för henne.

”Du har rätt, jag hade dödat dig”, sade hon efter ett par tysta sekunder och även om det var menat att vara lite skämtsamt så l…[Read more]

Handen som han lade över hennes kändes betryggande på något vis, men den kunde ändå inte hindra vreden och fruktan som långsamt smög sig på i hennes ögon i takt med att han berättade hemligheten för henne. Hade han stannat vid den första meningen så hade hon kanske förstått. Att smyga sig in i Ranheim och ha ihjäl Hrafn kändes som något som hen…[Read more]

”Som jag sade…” Började hon, innan hon stannade till framför den andra kvinnan igen och såg från händerna som kramade om hattbrättet, vidare upp mot hennes ansikte och den uppenbara nervositeten där.

”Så var han där”, hon pekade på den döde mannen, ”värd mycket pengar för mig. Problemet är att ni har dödat honom, och oavsett om ni skulle väcka…[Read more]

Orden som lämnade hans läppar fick hennes blick att mörkna något, men det tycktes inte riktat mot honom denna gång, utan snarare mot de misstankar som började gro inom henne. Tidigare under dagen hade hennes mor försökt berätta något men då hade hon avbrutit sig själv och sen vägrat säga något mer. Hennes mor hade ju talat om att ändra strategi…[Read more]

Hans ord och det lite luriga leende han gav henne lättade hennes sinne en aning och hon kunde inte låta bli att le själv och liksom trycka sig ännu närmre. Hon begravde ansiktet vid hans hals och drog in hans bekanta doft innan hon försiktigt kysste honom där, över den tunna huden på halsen. Hon ville stanna, men det var inte läge nu, stämninge…[Read more]

Handen som smekte över hennes rygg var skön, men som alltid när någon vidrörde det stora ärret hon hade där så stelnade hon till en aning, som om beröringen väckte gamla minnen till liv inom henne, eller som om ärret fortfarande värkte. Hans hand vandrade dock vidare, tillbaka upp, och då slappnade hon av igen. Hon kände hans läppar pressas mot he…[Read more]

Både vrede och fruktan rasade inom henne och gång på gång knöt hon sina nävar i sina försök att hålla sig lugn. Hon var fullständigt övertygad om att Rune inte längre var Rune. Det var helt enkelt något underligt över honom och varför skulle han, av alla människor, vara den som fick syn på ”en osynlig spion”. Rune hade aldrig varit särskilt begåv…[Read more]

Om det inte hade varit för att hon ändå var väl bekant med Celeras gator så hade hon nog tappat bort både flickan och sig själv ett antal gånger innan de nådde fram till den övergivna innergården. Hon visste inte exakt vart hon var, men hon hade en aning om det, även om hon just då inte såg någon mening med att försöka lägga det på minnet. Om det…[Read more]

Hennes hud kändes fortfarande het, men svetten som pärlats där började nu kylas ned av luften och hon kunde inte låta bli att rysa lite och krypa om möjligt ännu närmre honom när han lade sig ned vid hennes sida. Några av hennes prydligt ordnade flätor hade lösts upp och de ljusa slingorna fastnade vid hennes nakna hud som om de var länkar spun…[Read more]

Med benen höll hon hårt fast honom medan han tömde sig i henne, hennes blick fortfarande fäst i hans som för att kunna ta in varje skiftning däri. Hennes muskler kändes trötta och hennes andning var, liksom hans, fortfarande ytlig och snabb. Hennes hjärta slog några extra slag när han ömt och fjäderlätt placerade en kyss över hennes lätt särade lä…[Read more]

Hans hand mot hennes kind var varm, och tummen som smekte över hennes läppar fick henne att sluta ögonen för en sekund. Allting kändes så tydligt, som om varje rörelse han gjorde på något vis skulle vara för evigt fastbränt i hennes minne så till den grad att hon nästan skulle kunna känna allt igen när hon tänkte tillbaka på den här stunden. Hon…[Read more]

Hennes ögon smalnade en aning medan hon betraktade den tafatta kvinnan hon hade framför sig. Hon hade uppenbarligen inte dödat mannen med flit, men hur kunde någon vara så klumpig… Och allt snack om att ”väcka” mannen igen lämnade en bitter eftersmak i hennes mun, antagligen för att den där delen av hennes sinne som tillhörde en annan visste pr…[Read more]

Sättet på vilket han drog efter andan och tryckte sig närmare henne fick hennes hjärta att hoppa över ett slag. Hon tyckte om ljuden som kom från honom, och hon tyckte kanske ännu mer om sättet på vilket han rörde sig över och i henne nu när han ökade takten. Hur hade hon klarat sig utan honom vid sin sida så länge? Hon var inte säker, liksom…[Read more]

Hon måste ha förlorat sig i hans ögon ett tag, eller åtminstone kändes det så. Hennes kropp under hans försökte möta hans rörelser, men där hon i vanliga fall föredrog att ha kontrollen så överlät hon den nu helt åt honom. Hon lät honom bestämma takten och intensiteten, även om den mer djuriska delen av hennes väsen ville något helt annat. D…[Read more]

Lyckligtvis var Eómund inte den som enkelt blev förolämpad, kanske var han för dum för det, eller så hade han nog med självdistans för att inte ta åt sig. Han var dock inte så dum att han missförstod alvens sätt att liksom sänka rösten, som för att påminna honom om vart de befann sig, något som fick hästfursten att le lite ursäktande.

”Äh,…[Read more]

Hennes andetag var ytliga och hennes hjärta slog hårt i bröstet, något som gjordes tydligt när han kysste henne över halsen där pulsen rusade. Känslan av hans kropp så nära hennes kändes så rätt och när han trängde in i henne så var det inte utan att en liten flämtning lämnade hennes läppar som matchade hans låga stön. Hon fångade upp hans läp…[Read more]