Värmen fick som vanligt det stora, fula ärret över hennes rygg att värka en aning, en påminnelse om den gång hon kommit farligt nära döden och blivit räddad av vad hon misstänkte var samma högre makter som talat till hennes far. Det var i alla fall vad Gerda hade sagt. Hon var dock van vid det här laget, det var trots allt flera år sedan nu, så…[Read more]

Hon hann se lite förfärad ut för ett ögonblick, för även om hon skulle bära en klänning om det förväntades av henne så var det inget hon var bekväm i. Att hennes egen mor skulle ha sytt upp en sådan åt henne kändes mer som ett straff än något annat… Men hennes mor hade en tendens att retas. Hon kunde dock inte hjälpa att känna sig något lättad när…[Read more]

Hon frustade som svar på hennes retsamma ord om att hon skulle stinka. Inte för att det inte var sant, hon luktade antagligen både häst, damm och blod.

”Nå, det har du… Men jag har också lärt mig att det är väl värt den skammen för att få se far kasta iskallt vatten över dig, nu när du visat att det är accepterat beteende!” Sade hon roat, men v…[Read more]

Hon skulle just till att säga något om det där om att ändra taktik, för hon hade ju själv haft gott om tid att fundera på det, när hennes mor kastade hela hinken med vatten över henne. Det var kallt, och hon kunde inte rå för att hon tjöt till, följt av en hel tirad av svordomar.

”Mamma!” Utbrast hon med en blandning av både ilska, förvåning…[Read more]

Det kändes skönt att få höra sin mor skratta, för trots det tunga hon själv bar så ville hon inte att det skulle gå ut över någon annan, särskilt inte någon av sina föräldrar. Kanske skulle hon i framtiden kunna berätta om allt, eller inte. Kanske skulle hon inte överleva länge nog för det.  Men det var en annan dyster tanke som hon sköt undan för…[Read more]

Hon hummade lite roat åt sin mors tilltag, men gjorde ingen ansats att dra sig undan. Det var uppenbart att hennes mor behövde stunden, så hon lät sig omfamnas, som om hon inte varit mer än ett barn, vilket hon ju förstås var i sin mors ögon.

”Jag är rädd att det kanske är så illa”, sade hon med ett litet skratt. ”Men i gengäld tror jag nog att j…[Read more]

Det hade inte varit särskilt mycket att tvätta rent, men att tatueringen var skadad hade varit uppenbart, och konsekvenserna av det skulle inte undgå den som kände henne och det hon bar på. Kanske var det därför hennes mor vände sig om. Oavsett så förstod hon att hon sårat sin mor, inte enbart genom sin frånvaro under de två senaste åren, men oc…[Read more]

Hon visste bättre än att argumentera med sin mor, så hon satt snällt kvar på sängkanten och väntade på henne utan att protestera när hon började tvätta av de sår som snarare var mer ärr än något annat vid det här laget.

Det undgick henne inte att hennes mor noterade brännmärket hon hade på armen, ett fult sådant som avbröt drakens kropp där de…[Read more]

Att hon inte hade hört sin mor komma in var oroväckande, men hon kunde inte annat än att skylla på sin sinnesstämning. Det var frustrerande samtidigt som det var betryggande att veta att hennes mor fortfarande var densamma, trots allt som skett sedan de senast setts.

Ändå kunde hon inte låta bli att sucka djupt och ta handen som strök henne öv…[Read more]

Hon hade svept sitt mjöd innan hon givit Arand en något ursäktande blick och dragit sig undan. Hon hade behövt vara ensam ett tag, även om hennes mor hade sett till att hon inte var det särskilt länge. Det hade inte varit ett lätt samtal, men när kvällen kom hade hon i alla fall lyckats samla sig en aning.

Salen som de tidigare klivit in…[Read more]

Blodet rusade i hennes öron och hon hade svårt att slita blicken från honom där han stod en liten bit från de andra. En mängd känslor rasade inom henne, liksom tankar. Han hade övergivit henne, lämnat henne ensam i Hannadon utan förklaring, ett svek utan dess like. Efter slaget i Loradon hade hon nästan lyckats övertala sig själv att han var död,…[Read more]

Hon hade knappt suttit av sin häst innan hennes mor var framme vid henne och svepte upp henne i en varm och stark kram. Det hade varit så länge sedan hon sett sina föräldrar och hon skulle inte skämmas över att erkänna att hennes ögon vattnades en aning när Ragnhildr omfamnade henne. Leendet falnade dock inte från hennes läppar, utan blev bredar…[Read more]

Leendet över Vesvías läppar gjorde att hon kände sig lite bättre till mods, men hon var inte så dum att hon trodde att kvinnan skulle ha några goda nyheter, eller för den delen något annat än nyheter. Att detta skulle ha varit ett sällskapligt besök var lika otroligt som att hon skulle växa vingar och kunna flyga.

”Kom, gör mig sällskap och si…[Read more]

Flera gånger sedan den första natten de spenderat i Kaldrland hade hon känt sig iakttagen och hon hade inte fått särskilt mycket sömn. Det hade varit en tröst att ha sina bröder vid sin sida igen dock, och Arand var ett ovärderligt stöd, trots att han oftast såg bitter och sammanbiten ut inför de flesta. Det hade också visat sig att Fëani var en…[Read more]

Ismats ögon blev stora vid orden som kom utifrån korridoren, men hon lyckades hålla sig lugn, trots att hennes blick avslöjade fruktan när den mötte generalens. Ögonblicket därefter for hennes blick till Sera i en tyst varning… Förgäves.

Det ensamma lilla ordet innan prinsessan hann stoppa sig själv var nog för att rämna alla planer som Ism…[Read more]

Hans ord fick hennes leende att bli lite mer av ett flin, men hon kunde samtidigt känna hur kinderna hettade och hennes hjärta slog ett extra slag. Det var nästintill berusande på ett vis som hon inte känt sedan hon först tagit tronen.

”Om jag skulle svara ja på den frågan… Vad tänker ni föreslå?” Frågade hon lite spinnande, med en blick som gran…[Read more]

När hon lämnat Kaldrland hade hon varit mer lik sin bror, men nu kom hon på sig själv med att önska att hon hade fått vara ifred, och det skrämde henne. Hon borde vara glad för att de åter var samlade, men allt som skett sedan hon lämnat sitt hemland hade förändrat henne. Trots det så slog hon upp ögonen när Asgeir satte sig ned bredvid henne…[Read more]

Hennes hand där den låg i hans kändes plötsligt väldigt liten och ömtålig. De flesta skulle troligen ha lagt benen på ryggen och sprungit långt därifrån, men hon var inte vem som helst. Hon var Me’erisias härskarinna och drottning. En liten rysning löpte dock längs hennes ryggrad, fastän inte av obehag, och hon log. Hon kunde försvinna i hans…[Read more]

Åter hade hon fått bud om att Vesvía kommit till hennes palats, redan nästa dag. Hennes första tanke var att saker gått snett, och blotta tanken fick hennes mage att knyta sig lite. Inte för att Vesvías make betydde något för henne, men om han skulle förolyckas så skulle det onekligen gå ut över Vesvías välmående och i förlängningen oc…[Read more]