Vem trodde han att han var? Hans ord skulle kanske ha fått henne att skratta, men istället höjde hon bara en hand som för att tysta honom, eller för att vifta bort hans ord.

”Jag har redan ett avtal med handelsgillet som ni jobbar för. Om ni redan har övergivit tanken på era tidigare krav så är frågan åter vad ni vill ha av mig. Jag tänker inte g…[Read more]

Stora delar av natten hade hon spenderat utan någon vidare sömn, men om nervositeten hon kände var positiv eller negativ kunde hon själv inte utröna. Trots det såg hon relativt utvilad ut när hon klev upp den morgonen och förde sina steg till salen där de skulle inta sin frukost. Hon var glad att mötas av enbart Ayperos denna gång, och kunde inte…[Read more]

Äntligen en värdig motståndare, tänkte hon nöjt, och följde honom med blicken när han klev upp ur vattnet. Han var trots allt en trevlig syn, men det skulle hon aldrig säga högt, det skulle antagligen stiga honom till huvudet och göra honom olidlig.

”Fegar ur!? Jag har bättre blod än så i mina ådror!” Utbrast hon, nästan lite förolämpad över at…[Read more]

Hennes hjärta fladdrade i hennes bröst och hon fick göra sitt yttersta för att inte visa det utåt, även om hon inte kunde låta bli att le åt hans ord och hans gest. Hon såg i sanning fram emot hans sällskap, även om det kom med vissa risker…

”Det är helt och hållet mitt nöje”, sade hon mjukt, hennes hjärta högt upp i halsen när han kysste hennes…[Read more]

Hans ord fick henne att vända sig om med ett hastigt skratt, hennes blöta hår fastklistrat längs med hennes bara axlar.

”Ah, nog är ni lite stött i kanterna nu när jag tänker efter…” Retades hon.

”Men efter lite druvor och vin så kan jag nog ha överseende med det. Vid Hel, om ni klår mig i en dryckestävling så ska jag personligen mata er med…[Read more]

Hans hånfulla ton fick hennes blod att koka. Hur vågade han tala så till henne? Han visste ingenting av det som var avtalat mellan henne och Ayperos. Precis som alla andra så hade han dragit slutsatser, något hon kunde leva med, men att påstå att hon var en tjänare, även om det hade varit Ayperos tjänare…

”Ni glömmer er plats”, svarade hon kall…[Read more]

”Folk som oss?” Frågade hon och spelade plötsligt förnärmad. ”Jag råkar faktiskt vara kunglig”, tillade hon roat, men kunde inte låta bli att skratta åt sina egna ord. Värmen från badet och Arands retsamma humör hade fått henne att slappna av igen och det var nästan så att hon glömde bort alla dagar med tungt humör som låg bakom henne. Hon trivde…[Read more]

Hans ord fick henne att le tillbaka minst lika charmigt, fastän det kanske syntes i hennes ögon att det var mycket mer beundran bakom hennes känslor än vad som egentligen var passande. Hon var ung, och kanske var det särskilt tydligt just då, även om hon gjorde sitt bästa för att dölja det.

”Någon lösning skall vi nog finna, vi har trots allt ti…[Read more]

Under tystnad betraktade hon honom medan han talade, hennes händer knäppta framför henne i knät. Hon kände ilskan blixtra till inom henne när han talade öppet om Ayperos och de som var efter honom, men hon dolde det väl, hennes ansikte lika kyligt och passivt som det varit sekunden innan. Vem var han som trodde att hon och Ayperos skulle behöva…[Read more]

Hon betraktade honom under tystnad när han bugade. Hon kände till hans bakgrund, särskilt om hur han varit i Dar Zakhar under flera år. Hon och hennes bror hade i Dar Zakhar ofta blivit påminda om att de inte var de första halvbloden som satt sin fot i mörkeralvernas stad, och Wreax Situros hade flitigt använts som exempel. Typiskt Lloth att vil…[Read more]

Av någon anledning så fick det stundande mötet henne att känna sig trött. Kanske var det på grund av tonen han haft i brevet han skickat henne, det där kravet han ställt, och det faktum att hon anade att han skulle hålla samma ton även i person. Hon hade aldrig varit mycket för att munhuggas, om det inte var på det retsamma sättet, och ända sed…[Read more]

”Vänner må så vara… Men ni är mer än så, och spelar ni era kort rätt så kan ni snart lägga till ’ers höghet’ till listan på prefix”, sade hon retsamt, hennes leende plötsligt något vassare än det varit innan, om än fortfarande behagligt.

Så lämnade de energikällan bakom sig. Dörren stängdes med ett klick och ett skrapande och när de gick til…[Read more]

Hon slöt ögonen men fnös åt hans ord, ett leende fortfarande spelandes över läpparna. Han hade väl knappast behövt någons förlåtelse tidigare, men hon var glad att han kände sig tillräckligt avslappnad för att retas med henne.

”Ja… Hem”, sade hon nästan lite drömmande. ”Det är vår där nu. Kälen går ur jorden och små, späda blommor dyker upp i de…[Read more]

Kanske var det just därför, för att han var så uråldrig, så tidlös, som hon inte tyckte att det kändes rätt att titulera honom. Dessutom… Vad för titel skulle man ge en sådan som honom? Han var ingen kung, han var en härskare, en erövrare och en förgörare. Hon log, ett behagligt leende som skvallrade om hennes beundran, hur mycket hon än försökt…[Read more]

Hon betraktade hans blick, hungrande liksom hennes, och hon lät ögonen glida ned mot hans läppar för en kort sekund. Samla dig, tänkte hon för sig själv. Hennes blick fick dock något nytt att vila på när han höjde sina händer och samlade energin kring sig. Även hon, som inte hade särskilt mycket magi i blodet, kunde känna hur han fokuserade sin…[Read more]

Hans svar gjorde henne glad, trots att det inte var alls den hjälp hon från början hade hoppats på, men saker var som saker var och just nu fick de väl ta det som erbjöds. Hon visste att Sandor skulle hålla sitt ord och skicka mer krigare om läget stabiliserades, så mycket hade hon lärt känna honom under de månader hon spenderat som hans gäst.…[Read more]

Hon tog emot skyddsglasögonen när han räckte henne dem, och hon vände och vred på dem en liten stund utan att riktigt förstå vad de var för något och vad hon skulle med dem till. Det var först när han satte på sig ett par själv som hon med en liten fnysning satte på sig dem. Det lindrade det starka ljuset, men hon valde ändå att inte se direkt…[Read more]

I ögonvrån såg hon hur han betraktade henne och hon var förvånad över att finna en något uppskattande glimt i de gula ögonen. Hon var väl medveten om att hon inte var en arketypisk skönhet, alldeles för muskulös och ärrad, men hon visste att somliga män uppskattade det. Tydligen var Arand en av dem. Tanken fick henne att flina lite.

”En tjänst…[Read more]

Jo, nog var det bäst att det fick förbli en hemlighet, men det roade henne ändå att tänka på hur snabbt deras världsbild skulle raseras om de fick reda på sanningen.

”Det är en vacker framtid. Jag ser fram emot den”, sade hon uppriktigt medan de gick där, sida vid sida på väg ned mot kryptan som höll hennes släkt.

Där under var det mörkt, men…[Read more]

Hon kikade på sin bror i ögonvrån, noterade det som hon många gånger ansett vara små ticks, hur de verkade ha blivit flera. Han hade varit så lik Asgeir en gång i tiden, men allt eftersom åren gick så blev han mer och mer lik den fågelhamn han så ofta föredrog att ta. Ändå gick det inte att ta miste på att de var syskon, hur olika de än var.

&nb…[Read more]