Av någon anledning så fick det stundande mötet henne att känna sig trött. Kanske var det på grund av tonen han haft i brevet han skickat henne, det där kravet han ställt, och det faktum att hon anade att han skulle hålla samma ton även i person. Hon hade aldrig varit mycket för att munhuggas, om det inte var på det retsamma sättet, och ända sed…[Read more]

”Vänner må så vara… Men ni är mer än så, och spelar ni era kort rätt så kan ni snart lägga till ’ers höghet’ till listan på prefix”, sade hon retsamt, hennes leende plötsligt något vassare än det varit innan, om än fortfarande behagligt.

Så lämnade de energikällan bakom sig. Dörren stängdes med ett klick och ett skrapande och när de gick til…[Read more]

Hon slöt ögonen men fnös åt hans ord, ett leende fortfarande spelandes över läpparna. Han hade väl knappast behövt någons förlåtelse tidigare, men hon var glad att han kände sig tillräckligt avslappnad för att retas med henne.

”Ja… Hem”, sade hon nästan lite drömmande. ”Det är vår där nu. Kälen går ur jorden och små, späda blommor dyker upp i de…[Read more]

Kanske var det just därför, för att han var så uråldrig, så tidlös, som hon inte tyckte att det kändes rätt att titulera honom. Dessutom… Vad för titel skulle man ge en sådan som honom? Han var ingen kung, han var en härskare, en erövrare och en förgörare. Hon log, ett behagligt leende som skvallrade om hennes beundran, hur mycket hon än försökt…[Read more]

Hon betraktade hans blick, hungrande liksom hennes, och hon lät ögonen glida ned mot hans läppar för en kort sekund. Samla dig, tänkte hon för sig själv. Hennes blick fick dock något nytt att vila på när han höjde sina händer och samlade energin kring sig. Även hon, som inte hade särskilt mycket magi i blodet, kunde känna hur han fokuserade sin…[Read more]

Hans svar gjorde henne glad, trots att det inte var alls den hjälp hon från början hade hoppats på, men saker var som saker var och just nu fick de väl ta det som erbjöds. Hon visste att Sandor skulle hålla sitt ord och skicka mer krigare om läget stabiliserades, så mycket hade hon lärt känna honom under de månader hon spenderat som hans gäst.…[Read more]

Hon tog emot skyddsglasögonen när han räckte henne dem, och hon vände och vred på dem en liten stund utan att riktigt förstå vad de var för något och vad hon skulle med dem till. Det var först när han satte på sig ett par själv som hon med en liten fnysning satte på sig dem. Det lindrade det starka ljuset, men hon valde ändå att inte se direkt…[Read more]

I ögonvrån såg hon hur han betraktade henne och hon var förvånad över att finna en något uppskattande glimt i de gula ögonen. Hon var väl medveten om att hon inte var en arketypisk skönhet, alldeles för muskulös och ärrad, men hon visste att somliga män uppskattade det. Tydligen var Arand en av dem. Tanken fick henne att flina lite.

”En tjänst…[Read more]

Jo, nog var det bäst att det fick förbli en hemlighet, men det roade henne ändå att tänka på hur snabbt deras världsbild skulle raseras om de fick reda på sanningen.

”Det är en vacker framtid. Jag ser fram emot den”, sade hon uppriktigt medan de gick där, sida vid sida på väg ned mot kryptan som höll hennes släkt.

Där under var det mörkt, men…[Read more]

Hon kikade på sin bror i ögonvrån, noterade det som hon många gånger ansett vara små ticks, hur de verkade ha blivit flera. Han hade varit så lik Asgeir en gång i tiden, men allt eftersom åren gick så blev han mer och mer lik den fågelhamn han så ofta föredrog att ta. Ändå gick det inte att ta miste på att de var syskon, hur olika de än var.

&nb…[Read more]

Hon hade förstås inte menat att förolämpa honom, men det var trots allt vad han själv sagt, att demoner byggt Antrophelia. Oavsett det så kunde hon inte hindra det lilla skratt som lämnade hennes läppar vid hans svar. Det var precis så klingande som man kunde förvänta sig och det fanns något däri som gjorde det tydligt att hennes förnöjelse v…[Read more]

När han satte sig ned så följde hon hans exempel och slog sig ned bredvid honom på stenmuren. Han lät nästan lite drömmande när han talade om det, något som skvallrade om hur länge han vandrat på denna jord och hur mycket han sett under den tiden. Det var hisnande, men hon försökte förankra sig själv i nuet och ignorera känslan av att vara så myc…[Read more]

Han såg mycket bättre ut nu än när de först anlänt till Hannadon och hon anade att det hade mycket att göra med drottningens omtanke som det hade att göra med en god natts sömn. Hon kunde inte låta bli att le åt honom när han hälsade henne, trots allt var hon glad för allt han gjort för henne. Han hade hållit henne säker från Turins lönnmördar…[Read more]

Att han inte svarade förvånade henne, men kanske ännu mer när han förväntade sig att hon skulle klättra. När hade hon senast gjort något sådant? Var det med sin bror medan de ännu varit barn, eller i Dar Zakhar? Hon såg ned på sin vackra klänning och tänkte på hur mycket tid hon lagt på att se presentabel, stark och vacker ut, hur hon alltid försö…[Read more]

Hon hummade som svar på hans ord, men slutade inte att tugga på sitt äpple. Det var sant att Vasilj såg sig själv som någon slags frälsare, hans folk gjorde det åtminstone, och hon hade ju själv sett hur han rest sig från vad som borde vara döden för att fortsätta slåss… Men det behövde inte innebära mer än att han fått hjälp, att någon av gudarna…[Read more]

Det var länge sedan hon hade känt sig både så nervös och så till freds som hon gjorde när han ledde henne genom staden. Det var en underlig blandning av känslor som dessutom fick brottas med känslan av makt och en överhöghet som nästan blev berusande. Blickarna de fick av de få som fortfarande var ute på gatorna var både skrämda och beundrande…[Read more]

För henne var han balsam för ögonen, ett bekant ansikte i en stad fylld av främmande människor med främmande ansikten och seder hon inte förstod sig på. Men nu var han där och han förde med sig goda nyheter, trots det han sade om Märhen.

”Märhens folk är… De har ett annat sätt att se på saker, men de sätter heder och ärlighet högt, och de är star…[Read more]

Det var sant att folk var försiktiga med att inte kliva henne på tårna på just det viset, särskilt inte just nu och bland dessa män som trots allt stridit tillsammans med henne i ett slag som Loradon. De respekterade henne alldeles för mycket, och de flesta av dem skulle nog ha svårt att se hennes far i ögonen efteråt, oavsett om hon var villig el…[Read more]

Hans nästan retsamma, charmiga sätt fick henne att känna sig lättare till mods och hon kunde inte låta bli att le åt svaret. Givetvis övervägde han hennes erbjudande… Hon hoppades bara att han också kunde gå med på att försegla överenskommelsen rent formellt. Vad vore arvingar om de inte var äkta? Som henne och hennes bror, tänkte hon bittert, men…[Read more]

Hans ord om att hon krossade honom fick henne att snabbt släppa taget om honom, men leendet över läpparna dog likväl inte ut, och som att för försäkra sig om att han verkligen satt där så lade hon en hand på hans ena arm.

”Äsch, det läker snart. Men ja, jag är redo att åka hem! Hur mår alla? Mor, far? Asgeir?” Hon hade oroat sig, allt annat vo…[Read more]