Försjunken i sina tankar så hade hon antagligen inte sett honom komma om det inte var för att han skrek till några gånger innan han landade framför henne i sin falkform. Hennes ögon blev genast stora och hon spottade ut brödbiten som hon suttit och tuggat på. Ett brett leende spred sig över hennes ansikte och fick det begynnande ärret att sprick…[Read more]

Vänner… Det var ett steg i rätt riktning, även om hon hoppades att han i slutändan skulle komma att se henne som mycket mer än bara en vän. Sättet på vilket han blinkade mot henne när han sade det fick hennes leende att bli lite bredare och hon lutade sig tillbaka i stolen igen.

”Nå, då får ni väl ta med mig dit”, sade hon lite roat, osäker på om…[Read more]

Det lilla skrattet som kom över hans läppar fick henne genast att känna sig något förlägen och det hettade lätt om hennes kinder. En gåva av tillit. Hon kände sig lite dum, men gjorde sitt bästa för att dölja det. Dock kunde hon inte hindra ett litet leende från att smyga sig fram över hennes läppar igen, och hennes blick mjuknade något.

”Förlå…[Read more]

Hon log nöjt vid hans ord och snurrade vinglaset mellan sina fingrar. För en stund kände hon sig tvingad att sänka blicken en aning, rädd att han skulle se hur barnsligt förtjust det hela fick henne att känna sig.

Hans ord om vad mer människorna ville ha fick henne dock att se tillbaka upp på honom igen, hennes leende plötsligt ett minne blo…[Read more]

Hon betraktade honom under tystnad medan han talade, väl medveten om vem han var, men hon lät honom hållas. Hon ville gärna informera sina rådgivare om ärendet i Djupgraven, men de var redan på väg och till dess att de anlänt såg hon ingen anledning att fösa iväg handelsmannen. Istället lyssnade hon under tystnad och nickade lite åt hans ord, ett…[Read more]

Så tecken på sjukdomen hade inte existerat särskilt länge, men ingen kunde förstås säga exakt hur långt sjukdomen hunnit sprida sig innan första symptom upptäcktes. I värsta fall var detta något som redan hade spridit sig längre än korallodlarna själva kunde ana. Hon hoppades att så inte var fallet.

”Jag ska skicka mina skickligaste män…[Read more]

Det var inte helt lätt att sätta ord på sina ambitioner, särskilt inte när hans fick hennes att verka så själviska i jämförelse. Ändå fann hon att hon höll med om mycket av det han sade, att ge de oönskade en plats, att bygga något för framtiden som skulle hålla i generationer och kanske ännu längre. Hennes blod skulle inte längre vara lika…[Read more]

Det var sannerligen ett svar hon inte hade kunnat förvänta sig. En ny sjukdom? Den lilla rynkan mellan hennes ögonbryn djupnade och hon vände sig hastigt mot den gänglige man som presenterat henne alldeles nyss.
”Hämta min kamrer och min rådgivare. Och var kvick”, sade hon hårt, och mannen skyndade iväg samma väg som han hade kommit efter att ha…[Read more]

Hon kunde inte låta bli att höja ett ögonbryn åt Nenyas ord och hennes hastiga avsked. Hon hade trott att hon skulle bli svår att bli av med, men hon hade mer eller mindre kastat i sig maten för att kunna pipa iväg. Det var förstås möjligt att hon tog avsked bara för att kunna stryka omkring i hennes palats och snoka, eller att Ayperos redan inna…[Read more]

Hon var glad åt att han verkade acceptera hennes förslag, kanske kunde hon tvinga honom att berätta någon intressant historia om något monster han dödat när natten föll på, då skulle tomheten inte kännas lika trängande. Om inte så lät det på honom som att han tyckte att förslaget om att följa henne till Kaldrland lät bra det med, hon hade en känsl…[Read more]

Hon betraktade dem en stund under tystnad, noterade skillnaderna i deras klädsel och hållning. Att kvinnan inte var från huvudstaden var uppenbart, men Isra hade aldrig varit den som höll det mot någon, hon var allt för bekant med att inte passa in i det högre skiktet. Trots detta så var det likväl en intressant kontrast och hon kom på sig själv…[Read more]

Ända sedan Ayperos anlänt till hennes hov så hade hennes dagar varit mer fullspäckade än någonsin så hon hade till slut fått ta beslutet om att låta vissa mindre viktiga ärenden skötas av andra. Det gnagde henne då hon hela tiden väntade sig en kniv i ryggen, men det kunde inte hjälpas. Inte nog med att Ayperos tog upp en stor del av hennes tid, n…[Read more]

Hon log lite stelt när Ayperos prisade Nenya, men gjorde inget sken av att misstycka. Istället höjde hon sitt eget glas för att svara på hans skål, innan hon vände blicken mot maten som serverats. Det var sant att den vanliga maten ofta bestod av olika former av fisk, men dagen till ära så hade hon sett till att fylla palatsets skafferier med någo…[Read more]

Hon var inte helt bekväm med allting heller, men hon brydde sig kanske inte lika mycket. Istället log hon bara matt åt drottningen när hon tilltalade henne och bugade sig lätt med en hand mot bröstet. Hon behövde inte säga mer, det var tydligt att kungen och drottningen ville vara ensamma just då, och i ärlighetens namn ville hon helst av allt s…[Read more]

Hon höll sin blick fäst på honom, ovillig att vända undan den utifall han skulle få för sig att blossa upp igen. Han var stilig, bredaxlad och muskulös, kanske hade hon funnit honom attraktiv om det inte var för att han var så labil, så arrogant… Fast just för stunden verkade han inte vara helt sig själv. Han började helt plötsligt tala och hon vi…[Read more]

Hon hade förväntat sig att han skulle slå henne för det uttalandet, sluta sina händer kring hennes hals och långsamt pressa luften ur hennes lungor, och hon var redo för det. Hela kroppen var spänd som en bågsträng, men slaget kom aldrig. Handen som hotat henne var inte längre där, hon såg den falla till hans sida och kort därefter försvann ocks…[Read more]

Han kom så nära att hon kunde känna hans andetag mot sin hud, hans blick var arg, vild och kall och hon hade inget val annat än att möta den nu när han var så nära. Hon hade ställt sig upp, vilket var tur, men hon var fortfarande tvungen att böja på nacken för att kunna se upp på honom. För en sekund hade han sett nästintill tveksam ut, som om han…[Read more]

Hon såg inte upp på honom när han svarade, det behövdes inte, hon kunde känna hans blick, hur den liksom borrade in sig i hennes innersta och sökte att förstöra, riva och slita. Han var mer än arg, han klandrade henne för sin systers död och han tänkte göra något åt det, så mycket var klart. Antagligen skulle han redan ha gjort något om det in…[Read more]