Hon hummade som svar på hans ord, men slutade inte att tugga på sitt äpple. Det var sant att Vasilj såg sig själv som någon slags frälsare, hans folk gjorde det åtminstone, och hon hade ju själv sett hur han rest sig från vad som borde vara döden för att fortsätta slåss… Men det behövde inte innebära mer än att han fått hjälp, att någon av gudarna…[Read more]

Det var länge sedan hon hade känt sig både så nervös och så till freds som hon gjorde när han ledde henne genom staden. Det var en underlig blandning av känslor som dessutom fick brottas med känslan av makt och en överhöghet som nästan blev berusande. Blickarna de fick av de få som fortfarande var ute på gatorna var både skrämda och beundrande…[Read more]

För henne var han balsam för ögonen, ett bekant ansikte i en stad fylld av främmande människor med främmande ansikten och seder hon inte förstod sig på. Men nu var han där och han förde med sig goda nyheter, trots det han sade om Märhen.

”Märhens folk är… De har ett annat sätt att se på saker, men de sätter heder och ärlighet högt, och de är star…[Read more]

Det var sant att folk var försiktiga med att inte kliva henne på tårna på just det viset, särskilt inte just nu och bland dessa män som trots allt stridit tillsammans med henne i ett slag som Loradon. De respekterade henne alldeles för mycket, och de flesta av dem skulle nog ha svårt att se hennes far i ögonen efteråt, oavsett om hon var villig el…[Read more]

Hans nästan retsamma, charmiga sätt fick henne att känna sig lättare till mods och hon kunde inte låta bli att le åt svaret. Givetvis övervägde han hennes erbjudande… Hon hoppades bara att han också kunde gå med på att försegla överenskommelsen rent formellt. Vad vore arvingar om de inte var äkta? Som henne och hennes bror, tänkte hon bittert, men…[Read more]

Hans ord om att hon krossade honom fick henne att snabbt släppa taget om honom, men leendet över läpparna dog likväl inte ut, och som att för försäkra sig om att han verkligen satt där så lade hon en hand på hans ena arm.

”Äsch, det läker snart. Men ja, jag är redo att åka hem! Hur mår alla? Mor, far? Asgeir?” Hon hade oroat sig, allt annat vo…[Read more]

Försjunken i sina tankar så hade hon antagligen inte sett honom komma om det inte var för att han skrek till några gånger innan han landade framför henne i sin falkform. Hennes ögon blev genast stora och hon spottade ut brödbiten som hon suttit och tuggat på. Ett brett leende spred sig över hennes ansikte och fick det begynnande ärret att sprick…[Read more]

Vänner… Det var ett steg i rätt riktning, även om hon hoppades att han i slutändan skulle komma att se henne som mycket mer än bara en vän. Sättet på vilket han blinkade mot henne när han sade det fick hennes leende att bli lite bredare och hon lutade sig tillbaka i stolen igen.

”Nå, då får ni väl ta med mig dit”, sade hon lite roat, osäker på om…[Read more]

Det lilla skrattet som kom över hans läppar fick henne genast att känna sig något förlägen och det hettade lätt om hennes kinder. En gåva av tillit. Hon kände sig lite dum, men gjorde sitt bästa för att dölja det. Dock kunde hon inte hindra ett litet leende från att smyga sig fram över hennes läppar igen, och hennes blick mjuknade något.

”Förlå…[Read more]

Hon log nöjt vid hans ord och snurrade vinglaset mellan sina fingrar. För en stund kände hon sig tvingad att sänka blicken en aning, rädd att han skulle se hur barnsligt förtjust det hela fick henne att känna sig.

Hans ord om vad mer människorna ville ha fick henne dock att se tillbaka upp på honom igen, hennes leende plötsligt ett minne blo…[Read more]

Hon betraktade honom under tystnad medan han talade, väl medveten om vem han var, men hon lät honom hållas. Hon ville gärna informera sina rådgivare om ärendet i Djupgraven, men de var redan på väg och till dess att de anlänt såg hon ingen anledning att fösa iväg handelsmannen. Istället lyssnade hon under tystnad och nickade lite åt hans ord, ett…[Read more]

Så tecken på sjukdomen hade inte existerat särskilt länge, men ingen kunde förstås säga exakt hur långt sjukdomen hunnit sprida sig innan första symptom upptäcktes. I värsta fall var detta något som redan hade spridit sig längre än korallodlarna själva kunde ana. Hon hoppades att så inte var fallet.

”Jag ska skicka mina skickligaste män…[Read more]

Det var inte helt lätt att sätta ord på sina ambitioner, särskilt inte när hans fick hennes att verka så själviska i jämförelse. Ändå fann hon att hon höll med om mycket av det han sade, att ge de oönskade en plats, att bygga något för framtiden som skulle hålla i generationer och kanske ännu längre. Hennes blod skulle inte längre vara lika…[Read more]

Det var sannerligen ett svar hon inte hade kunnat förvänta sig. En ny sjukdom? Den lilla rynkan mellan hennes ögonbryn djupnade och hon vände sig hastigt mot den gänglige man som presenterat henne alldeles nyss.
”Hämta min kamrer och min rådgivare. Och var kvick”, sade hon hårt, och mannen skyndade iväg samma väg som han hade kommit efter att ha…[Read more]

Hon kunde inte låta bli att höja ett ögonbryn åt Nenyas ord och hennes hastiga avsked. Hon hade trott att hon skulle bli svår att bli av med, men hon hade mer eller mindre kastat i sig maten för att kunna pipa iväg. Det var förstås möjligt att hon tog avsked bara för att kunna stryka omkring i hennes palats och snoka, eller att Ayperos redan inna…[Read more]

Hon var glad åt att han verkade acceptera hennes förslag, kanske kunde hon tvinga honom att berätta någon intressant historia om något monster han dödat när natten föll på, då skulle tomheten inte kännas lika trängande. Om inte så lät det på honom som att han tyckte att förslaget om att följa henne till Kaldrland lät bra det med, hon hade en känsl…[Read more]

Hon betraktade dem en stund under tystnad, noterade skillnaderna i deras klädsel och hållning. Att kvinnan inte var från huvudstaden var uppenbart, men Isra hade aldrig varit den som höll det mot någon, hon var allt för bekant med att inte passa in i det högre skiktet. Trots detta så var det likväl en intressant kontrast och hon kom på sig själv…[Read more]

Ända sedan Ayperos anlänt till hennes hov så hade hennes dagar varit mer fullspäckade än någonsin så hon hade till slut fått ta beslutet om att låta vissa mindre viktiga ärenden skötas av andra. Det gnagde henne då hon hela tiden väntade sig en kniv i ryggen, men det kunde inte hjälpas. Inte nog med att Ayperos tog upp en stor del av hennes tid, n…[Read more]