Det var inte förvånande att han hade listat ut det, men det gjorde detsamma. Han var fortfarande i hennes förvar och när hon väl överlämnat honom i Celeras så var han inte längre hennes problem. Hon skulle bli rikligt belönad för sitt arbete, kanske tillräckligt för att kunna göra en resa. Det var länge sedan hon skådat sitt förra hem och kanske f…[Read more]

Om situationen var obekväm för honom så var den också så för hennes del, om än på ett helt annat vis. Hon var van vid uppdrag som slutade med att det tilltänkta målet dog, inte att hon skulle behöva spendera flera veckor med det i en instängd hytt. Trots det så var hon glad över att ha någon form av sällskap just då, även om sällskapet inte d…[Read more]

”Gott, gott. Då får du ju som du vill”, sade han med ett leende åt Saskia, men hans händer höll fortfarande om hennes armar. Hade de alltid varit så mjuka? För en liten stund blev hans blick drömmande, tills han insåg att han höll henne lite för hårt och släppte taget.

Mindras hade svept sin mantel om hennes axlar och nu kom han med Eomunds…[Read more]

Att resa till havs var inget hon gjorde ofta, men de få gånger det skett så hade det gått bra och hon hade inte upplevt något vidare stort obehag, men detta… Det var något helt nytt. Hon blev inte illamående, kanske för att hon inte hade förmågan, men hon kände sig som en instängd katt i en bur som säkerligen skulle börja sjunka vilken minut so…[Read more]

Och så fortsatte det i ett par dagar. Nervgiftet härjade i hans kropp ett bra tag, även efter det att han helt fått tillbaka känseln i kroppen.  Kanske hade det varit mer humant att hålla honom förgiftad, med tanke på den smärta som hans brutna ben måste orsaka honom, men om det var något Moira tänkte på så visade hon det inte utåt. Hon spen…[Read more]

Åt hans ord så blinkade hon bara menande, som om de delade en hemlighet som inte skulle yttras högt. Han verkade plötsligt inte lika mån om att försöka vara elak, men kanske var det bara för att maten hade gjort honom illamående, något som syntes i hans ansikte, på viset vilket han verkade kämpa för att hålla maten nere. Ett klokt drag, tänkte…[Read more]

Till skillnad från honom så höll hon sällan dörren till sitt rum låst och kanske tyckte hon att han var lite väl paranoid som gjorde det, för hon himlade med ögonen bakom hans rygg. Hon sade dock inget om det, utan trängde sig bara förbi honom in i rummet när dörren väl var öppen.

”Vänta ska du få se… Men den kanske inte passar längre, du ka…[Read more]

Om han hade illvilja i ögonen när han såg på henne nu så sken hennes upp av något annat, något mycket roat och nöjt. Hon hade uppenbarligen funnit en riktigt öm punkt, för även om han trodde att hon skulle ta illa vid sig vid hans ord så var det snarare tvärt om. Nu hade han visat att också han gick att bryta och hon visste precis vilka knappar…[Read more]

I en smidig rörelse slängde hon upp benen på sängkanten igen och lutade sig bakåt i stolen. Hon snurrade lite på kruset hon hade i handen, fortfarande med ett leende över läpparna. Han var en man som förlitade sig mycket på ord och sin förmåga att övertala andra, eller virra bort dem, men om han haft någon baktanke med sina ord så verkade det in…[Read more]

Hon hade satt sig ned på stolen igen men gjorde ingen ansats till att sträcka sig efter boken igen. Hon skulle ha koll på honom, särskilt nu när hans händer var fria. Nog skulle han inte kunna ta sig särskilt långt, men hon var en kvinna som höll sitt ord och om han skulle försöka med något dumt så skulle hon med glädje utdela det straff hon ho…[Read more]

Hans besvärade stön drog hennes blick från boken och upp på honom istället. Han såg inte särskilt pigg ut, trots att han varit utslagen så länge, men vem kunde klandra honom? Han verkade i alla fall ha sin humor i gott behåll, vilket antagligen var ett sätt för honom att hantera situationen, något som hon kunde uppskatta, även om hon inte skrattad…[Read more]

Att han var i dåligt skick var nästan en underdrift, och efter att ha betraktat hans sorgliga uppenbarelse ett tag så lämnade hon honom där.

De närmsta timmarna så hade hon sett till så att dörren var ordentligt låst, att alla vapen och andra tillhyggen var noga undanstoppade där han inte skulle kunna nå dem, och sen hade hon själv passa…[Read more]

Hon kunde se smärtan nå hans ögon och för ett kort ögonblick var det som om det fanns någon slags vriden njutning i hennes blick när hon såg på honom, som om blotta tanken på att han verkligen kände smärtan nu gjorde henne upphetsad. Men sen var det som om hon kom på sig själv och med ett litet, snett leende så dämpade hon känslan och begravde den…[Read more]

Hans grepp var hårt och när hon försökte dra sig undan igen så skakade han henne lite oförsiktigt, helt uppenbart inte van vid att behöva hantera, i hans mening, hysteriska kvinnor.

”Hör du inte vad jag säger?” Väste han tyst, bara för att bli avbruten av Míndras som dök upp från tillsynes ingenstans. Ljudet av alvens röst fick honom att slänga m…[Read more]

”Nej, men det ser ut som om något byggt ett bo däri”, sade hon med ett litet skratt och knuffade till honom med axeln medan de gick genom korridorerna som ledde bort till kungafamiljens personliga rum. Hon och hennes bror hade länge delat rum, men för ett par år sedan hade deras mor tyckt att det var dags för dem att ha egna rum, särskilt…[Read more]

Åter klickade hon med tungan och skakade lite på huvudet, ett något stelt leende över läpparna.

”Nåväl. Ni kan få en fråga, så länge som den inte har med min arbetsgivare att göra, ty det är inte mina hemligheter att förtälja”, svarade hon simpelt. Kanske hade han rätt, vad skulle han kunna göra med den informationen? Det fanns inte längre nå…[Read more]

Hans ord fick henne nästan att skratta igen, särskilt den där delen om att kyssen skulle ha varit dålig. Att han hade humor i en situation som denna var fascinerande, men hon antog att det krävdes att man hade en något speciell personlighet för att nå till platserna han nått.

Hon skrattade dock inte. Hans sista mening hade fått hennes go…[Read more]

Hon förstod varför denna man hade lyckats skaffa sig så många fiender, men hon lade inte någon direkt värdering i det. Det var helt enkelt en observation. Han skulle ge henne nog med medel för att kunna luta sig tillbaka ett tag, åtminstone till dess att det började klia i hennes fingrar igen och blodtörsten blev henne övermäkti…[Read more]

Hon klickade med tungan åt hans ord och skakade lite på huvudet där hon satt. Det var sant att framgång kunde skapa fiender, men det var heller inte hela sanningen till varför han hade så många fiender. Han råkade inte bara trampa folk på tårna, han stampade på dem; något hon fått klart för sig under den tid som hon haft honom under observation.…[Read more]

Hans ord fick ett oväntat skratt att lämna hennes läppar, ett lite hest och kraxande skratt, men det var inte helt obehagligt att lyssna till, i varje fall inte om man kunde uppskatta den genuina glädjen däri.

”Åh, Wreax Siturios, ni roar mig”, fick hon fram när skrattet slutligen klingat ut. Då reste hon på sig och började göra sig mer bekväm…[Read more]