Till skillnad från Zator så kunde Isra uppskatta det fina i livet och mer ofta än sällan så önskade hon sig att få en ny klänning uppsydd inför särskilda tillfällen, och hon skulle aldrig lämna sitt rum utan att först ha borstat håret… Kanske var hon lite fåfäng, eller så var det helt enkelt ett sätt att försöka passa in så bra som möjligt i bild…[Read more]

Med ett brett leende nickade han uppmanande åt Míndras, men kanske fanns det ett visst mått av oro i hans ljusa ögon. Han var kanske inte den skarpaste i alla lägen, men han var inte så dum att han trodde att hans vän skulle kunna framföra furstinnans önskan utan att själv dra på sig misstanke. Men Míndras var en klok alv, han skulle säkerligen…[Read more]

Det var kanske dumdristigt, kanske hade hon vaggats in i en falsk känsla av trygghet, kanske var hans svaghet bara spelad sådan… Men vad spelade det egentligen för roll? Hon visste med största säkerhet att båda hans ben fortfarande var brutna, hon hade själv känt och klämt på dem när han sov eller var avsvimmad. Kanske skulle han kunna göra l…[Read more]

Tanken på att han skulle vilja träffa Manfred Korp fick henne nästan att skratta. Kanske skulle han ha stått ut med magikerns svamlande bättre än hon gjort till en början, men han skulle säkerligen ha fått skavsår i öronen efter ett tag och genast ångrat sin önskan. Men… Det var troligen inget som skulle ske.

”Jag är rädd att ni fick nöja er me…[Read more]

Hon himlade med ögonen åt hans ord, men kanske såg hon lite förlägen ut, som om hon inte insett att hon stirrat och nu skämdes en aning över att ha blivit påkommen. Han verkade dessutom ha läst hennes tankar, något som hon fann aningen oroväckande. Trots det så lyssnade hon med uppenbart intresse på hans svar, och när han talat klart så satt hon t…[Read more]

Ytterligare en ljudlig smäll fyllde hytten där de satt och ljuset från den efterföljande blixten fick långa skuggor att dansa över hyttens redan mörka hörn. Moira kröp märkbart ihop där hon satt och nu syntes det hur hon spände sin käke gång på gång, som om det skulle kunna avvärja eller mildra rädslan, eller så var det bara för att hindra någ…[Read more]

Kettils ord var visa, visare än hon mindes att han hade varit när hon lämnade honom i Caras Idhrenin, men kanske var det så att döden också innebar en viss vishet.

”Du har mitt ord”, mumlade hon som svar på sin brors ord innan hon backade undan för att ge sina föräldrar och syskon plats att ta farväl.

Handen som hennes far lade på hennes axel…[Read more]

Åt hans ord så nickade hon bara, för det var trots allt sant. Att frakta någon av hans natur till sjöss var kanske inte det bästa alternativet, men att resa över land hade tagit allt för lång tid och varit allt för vanskligt för att det skulle vara klokt. Hon hade förstås sett till att säkra rummet ordentligt så att han inte skulle kunna fly. Des…[Read more]

Han hade ju rätt i det, ett faktum hon länge skämts över, men varför skulle hon bry sig om hans åsikt? Hon försökte knappast imponera på honom, försökte inte vinna någon tillit eller bygga upp något vänskapsband. På ett vis var det skönt att slippa dölja de bitarna av sig själv.

”Givetvis gör jag det. Varför skulle jag annars slå så lågt?”…[Read more]

Det var kanske tur att hon inte visste vad han tänkte, för då hade hon antagligen givit honom en snyting. Nu visste hon lyckligtvis inte det, utan betraktade honom bara när han rörde sig en aning för att kunna vända sig mot henne. Hon kunde se smärtan i hans ansikte när han gjorde det och kanske gav det henne lite tröst att veta att hon åtminston…[Read more]

Det var inte förvånande att han hade listat ut det, men det gjorde detsamma. Han var fortfarande i hennes förvar och när hon väl överlämnat honom i Celeras så var han inte längre hennes problem. Hon skulle bli rikligt belönad för sitt arbete, kanske tillräckligt för att kunna göra en resa. Det var länge sedan hon skådat sitt förra hem och kanske f…[Read more]

Om situationen var obekväm för honom så var den också så för hennes del, om än på ett helt annat vis. Hon var van vid uppdrag som slutade med att det tilltänkta målet dog, inte att hon skulle behöva spendera flera veckor med det i en instängd hytt. Trots det så var hon glad över att ha någon form av sällskap just då, även om sällskapet inte d…[Read more]

”Gott, gott. Då får du ju som du vill”, sade han med ett leende åt Saskia, men hans händer höll fortfarande om hennes armar. Hade de alltid varit så mjuka? För en liten stund blev hans blick drömmande, tills han insåg att han höll henne lite för hårt och släppte taget.

Mindras hade svept sin mantel om hennes axlar och nu kom han med Eomunds…[Read more]

Att resa till havs var inget hon gjorde ofta, men de få gånger det skett så hade det gått bra och hon hade inte upplevt något vidare stort obehag, men detta… Det var något helt nytt. Hon blev inte illamående, kanske för att hon inte hade förmågan, men hon kände sig som en instängd katt i en bur som säkerligen skulle börja sjunka vilken minut so…[Read more]

Och så fortsatte det i ett par dagar. Nervgiftet härjade i hans kropp ett bra tag, även efter det att han helt fått tillbaka känseln i kroppen.  Kanske hade det varit mer humant att hålla honom förgiftad, med tanke på den smärta som hans brutna ben måste orsaka honom, men om det var något Moira tänkte på så visade hon det inte utåt. Hon spen…[Read more]

Åt hans ord så blinkade hon bara menande, som om de delade en hemlighet som inte skulle yttras högt. Han verkade plötsligt inte lika mån om att försöka vara elak, men kanske var det bara för att maten hade gjort honom illamående, något som syntes i hans ansikte, på viset vilket han verkade kämpa för att hålla maten nere. Ett klokt drag, tänkte…[Read more]

Till skillnad från honom så höll hon sällan dörren till sitt rum låst och kanske tyckte hon att han var lite väl paranoid som gjorde det, för hon himlade med ögonen bakom hans rygg. Hon sade dock inget om det, utan trängde sig bara förbi honom in i rummet när dörren väl var öppen.

”Vänta ska du få se… Men den kanske inte passar längre, du ka…[Read more]

Om han hade illvilja i ögonen när han såg på henne nu så sken hennes upp av något annat, något mycket roat och nöjt. Hon hade uppenbarligen funnit en riktigt öm punkt, för även om han trodde att hon skulle ta illa vid sig vid hans ord så var det snarare tvärt om. Nu hade han visat att också han gick att bryta och hon visste precis vilka knappar…[Read more]

I en smidig rörelse slängde hon upp benen på sängkanten igen och lutade sig bakåt i stolen. Hon snurrade lite på kruset hon hade i handen, fortfarande med ett leende över läpparna. Han var en man som förlitade sig mycket på ord och sin förmåga att övertala andra, eller virra bort dem, men om han haft någon baktanke med sina ord så verkade det in…[Read more]