“Efter krig tenderar det att vara den bästa tiden att sluta nya avtal, det vet du väl?” frågade Vésiva och tog sin bok in i sin innerficka igen. Hon drog efter andan för att försöka komma på något bättre svar – men hon kom inte på något och mötte hans blick med en ilsken en.

“Sanningen är vad det är, ta det, eller lämna det!” sa hon, nästan väs…[Read more]

Febrilt skakade hon på huvudet åt det hela för att ta upp sitt block, som hon alltid hade i innerfickan och slängde den åt Wreax. Han skulle se att det tydligt var instämplat Kung Sandors emblem som visade att hon hade överlämnat något i sin tjänst som handelskvinna till hans tjänstefolk. Ett datum var stämplat på samma vis vid dess emblem. Ett…[Read more]

Det var inte svårt att se hur stämningen ändrades av att hon verkade så nervös och hon svor för sig själv över hennes agerande. Vanligtvis var hon mer professionell än så här. Involvera ingen i detta. Hon skakade nätt på huvudet. Inte kunde hon vara tyst om det här. Inte för att hon skulle lägga något hopp i att Isra skulle agera, men på någo…[Read more]

Hon såg något orolig ut, som om hon inte alls ville säga det och rörde sig obekvämt på sin stol innan hon tog en klunk av den barbariska spriten igen. Den fyllde henne med en värme och ett lite mer lugn.

“Drottningen hade affärer med konungen i Karm, jag lämnade ett brev åt kung Sandor. Mer vet jag inte. Jag är en ärlig handelskvinna som inte lä…[Read more]

När väl de tre männen öppnade dörren, lät Vésiva blicken vandra mellan dem och lät den inte stanna på någon av de allt för länge. Även om hon ville se mer på Neyir. Levde han? Hade han en puls. Åtminstone såg han fridfull ut där han nästan såg ut att sova.

“Wreax” hälsade hon kort och hälsade inte på den andra magikern. För att vara ärlig fann…[Read more]

Tanken på vin och mat satt gott, även om hon var lite disträ i sina tankar. Mötet innan med Wreax hade inte gått som hon hade tänkt sig och hon hade svårt att inte tänka på vad som skulle kunna ha hänt hennes make. Hur länge hade han varit borta? Vad hade hänt med Bläck?

“Utan några större problem, min drottning. Jag har fler nyheter” sa ho…[Read more]

“I sådana fall vill jag se min make först innan vi talar vidare om detta.” sa Vésiva enkelt och mötte hans blick med ett sammanbitet leende. Hon nickade åt uret på väggen med en smalare blick. Dessutom hade hon ingen lust att tala om det här. Alldelles för många öron för hennes smak.

Hon lade ner ett kort med tio framför sig och sedan plocka…[Read more]

Hennes ögon smalnade när hon såg på smycket som han höll i sin hand. Det breda leendet smalnade av, även om det fortfarande fanns en del där. Om det var något ingen fick röra, var det hennes familj. Hon höjde ett ögonbryn åt hans fråga.

“Åh, det finns flera sätt att ta hand om sin make. Och tro mig, jag har flera än ett sätt.” sa hon med ett lite…[Read more]

Precis när hon hörde sin drottning röra sig mot henne reste hon sig upp och böjde på huvudet vördnadsfullt med ett svagt leende för att hålla sin blick nere en stund för att visa sin respekt innan hon lät blicken vandra in i hennes med ett mjukt, nästan varmt leende.

“Min drottning, ditt välkomnande värmer” sa hon och det verkade finnas något…[Read more]

Ett litet leende fick henne att höja på ögonbrynet och hon slog ut sina armar med ett stort leende.

“Du har rätt Wreax, jag visste att det var tolv och försökte lura dig.” sa hon med ett litet knackande på bordet. Uppenbarligen road över situationen och hon såg ner på sina kort för att sedan göra en gest mot honom.

“Se så, börja rundan då!” u…[Read more]

Kael styvnade något då Lucas talade till honom, trots allt var det Lucas han skulle mött i den sista dunsten. Istället hade hans dåraktiga syster på något vis fått tag i hans rustning och häst, och på något vis misstänkte han att Lucas var skyldig till vad som skett. Men han kunde heller inte öppet förolämpa sin blivande hustrus far med anklagelse…[Read more]

“Man ska ta hand om sina äldre, på sättet de tog hand om dig som liten.” sa hon med ett svagt leende, det fanns något ärligt där och trots allt saknade hon sin gamle far som inte längre var vid liv. Hon suckade och fiskade upp fjäderpennan som en gång varit hennes fars. Lite nostalgiskt drog hon den under sin nästipp och det kittlade skönt.

H…[Read more]

Som om de talade om ingenting såg hon ner på korten och räknade snabbt ihop till fem. Hon sneglade på tvåan som på någotvis hade tagit sig upp i hennes hand igen. Hon kunde inte rå för att le lite över det hela. Men hon kunde inte vinna på samma sätt det skulle vara… lite för lägligt och avslöja att hon fuskade. Hon log bara lite lätt och så…[Read more]

Ayperos skrattade ett nöjt skratt över hennes kommentar om skönhet, ett klingande smittsamt skratt. Men så var det med honom, hans känsloutbrott var ofta genuina och ofiltrerade, som hur ett barn skrattade utan att bry sig om det var för högt eller störde andra.

‘De vore blinda om de inte uppskattade er skönhet, så jag antar du har rätt.’ sa…[Read more]

Arand höjde ett ögonbryn förvånat då hon inte drog sig undan. Trots allt var han ju bara en enkel monsterjägare, medan hon var en prinsessa. Men hon betedde sig inte direkt som de prinsessor han mött, och till hans försvar så hade han faktiskt träffat åtminstone två under sin livstid. Hennes ord fick honom att le bredare igen.

‘Under detta hårda…[Read more]

Vésiva skrattade åt hans fråga, som om det var ett skämt dem emellan och hon tog ännu en klunk av ölen för att hastigt räkna ihop korten som var på bordet. Sex. Hon spanade ner på sina kort som verkade vara tre igen även om hon egentligen inte plockat upp ett kort. Skickligt fuskat var det, för trots allt hade hon inte långa ärmar utan de var up…[Read more]

Asgeir tyckte inte riktigt om vart detta var på väg, och undrade stillsamt varför Vasilij inte bara lät det gå utan pressade saken vidare. Men de var i Märehn, och var väl tvungna att följa Märehns seder. Likväl visste han bättre än att argumentera emot sin syster då hon beslutat sig för något, men han såg rätt sammanbiten ut och gav sin tvilling…[Read more]

Ett litet slugt leende fanns på hennes läppar och hon kunde inte rå för att skratta ett bubblande och glatt skratt. Hennes ögon var något mer allvarliga och det fanns en nästan mörk och nästan lurig glimt i ögonen.

“Åh ja, men å andra sidan måste det betyda att du är den enda som rör sig i svarta marknaden, hm?” sa hon som om det var något anna…[Read more]

Dryaden tycktes inte märka av Axels inre monolog, förutom att hon gav honom ett litet frågande leende innan han vände sig upp för att se på vad hon visat åt honom. Ett gladare och nöjt leende över hans reaktion fick henne att sedan skratta. Nu då han var medveten om deras hem kunde han även se små älvor fladdra omkring, och se att många av trä…[Read more]