Han biter tillbaka en kommentar om ljus och mörker vilket istället blir till ett stelt leende. Han trodde nog det fanns mer mörker än ljus och något riktigt ljus hade han svårt att se i det hela just nu. Det var så mycket som inom den närmaste tiden skulle kunna komma att förändras eller försvinna för honom. Han drog ett djupt andetag vilket fick…[Read more]

Att resa ensam var någonting som Ranghildr kunde känna som en uppfriskande vindputs. Vara ensam i sina egna tankar, men på senare tid hade hon nästan föredragit att vara i någon annans sällskap. Någon som skulle kunna distrahera hennes mörka och gnagande känslor om att något mer hade gått fel med hennes ynglingar.

“Vilken tur att det finns ljus…[Read more]

Tinderstad…Hon hade nått fram. Sen om det här skulle ge något eller inte det fick tiden utvisa. 15 år gammal… eller ung, inte många levnadsår hon samlat på sig men ändå kände hon sig betydligt äldre med allt som hänt. Med en enkel vattentät säck vid fötterna innehållandes allt hon numer ägde, en böjd dolk i en sliten skida, en penningpung och…[Read more]

“Ni får ursäkta min otålighet hövdingafru. Jag förstår så väl att detta ej bör dryftas här ute. Lite spänning och trötthet gjorde mig oförsiktig.” Han ler roat och ser framemot att få komma in samt bort från vinden. Han rättar till väskorna på axeln innan gnider sig lite fundersamt över hakan vid hennes fråga. Det är både lite ilska och trötth…[Read more]

“För all del Yazefin, det är inte ett ämne att ha här.” sa hon och såg sig omkring lite vaksamt. Vem visste vem som skulle lyssna här. Nej, det var ett ämne att ha i lugn och ro i deras salar. Eller, mer Audgisil än henne. Hon fann sådant ganska tråkigt, men det skulle finnas mjöd där och det skulle genast göra det lite bättre.

Hon kastade en bl…[Read more]

“Allierade och från er familj, ja.” Han ser fortfarande lika fundersam ut medan de går. Hur långt de hade till staden var för honom svårt att avgöra men han tänkte de borde vara där innan mörkret fallit. Sen lägger han höger hand över vänster underarm och gnider över armen som om den är kall utan att riktigt tänka på det. Han slutar inte hell…[Read more]

Nöjt nickade Ranghildr åt hans ord. Mindre av Hrafns män var alltid ett gott tecken och kanske det var en välsignelse för männen också att slippa Midgård. Hon såg nästan lite längtansfullt ut över trädens täta grenar med ett snett leende för att sedan fundera lite på hans fråga.

Det var ännu en sån där fråga som hon fann löjlig. Varför skull…[Read more]

“Jag vågar säga Hrafn har fyra män mindre sen de försökte ta min häst och betalt för att släppa fram mig.” Han har slutit upp bredvid Ragnhildr och håller ganska lätt jämna steg med henne då de nu börjat röra sig genom skogen. Ja det fanns likheter där mellan mor och dotter. Vilket var vad som hade gjort att han var säker på att hon var den hon…[Read more]

Magin skymtade hon som hastigast, men hon gjorde ingen gest eller min som om hon hade sett det. Det var bra att veta om. Den tanige mannen hade magi, så därför var han väredefull för Sandor. Ett litet leende fanns på hennes läppar och hon skakade på huvudet åt det hela.

“Nej. Ännu är Frostheim orörd. Hrafns män, om man kan kalla möss män, dy…[Read more]

Förvirrad och förvånad över hur drottningen reagerade, tystnade hon först och lät blicken vara kvar på drottningens hand. Mjuk men samtidigt hårt. Det var inget mer hon ville göra än att skrika åt drottningen slå sina händer i bordet och ge sig av. Litade drottningen inte på henne längre? Trots uppdraget… trots hennes lojalitet. Fast trots det…[Read more]

Utan att vända henne ryggen tar han ett par steg bakåt och plockar upp sina sadelväskor, sen går han framåt igen med väskorna över vänster axel och höger hand fri utanför manteln.
“Det är väldigt sant att en skog kan dölja fler än två, men jag tror ni och jag kan de vad helst skogen gömmer en bra omgång. ” Han knöt långsamt sin hand och var man r…[Read more]

Av allt som Ranghildr hade trott hon skulle fått till svar, var inte hennes dotters namn något som hon hade trott skulle dyka upp. Åtminstone ingen kärlek involverad. Tänkte hon hastigt och kunde inte rå för att le lite åt den löjliga tanken för att sedan kasta en blick omkring sig.

“Nå, vi har ingen tid att spilla här mer. Ta ditt pick och pack…[Read more]

Han nickar och andas ut lite då hon sänker spjutet men han slappnade inte av helt ändå för som med så många andra så kunde nog humöret svänga ganska fort. Han sneglar lite runt om dem innan han tar ett djupt andetag och fäller ner huvan för att visa det väl ansade skägger och grånande håret som var en del av den illusion han valt för sitt mänskl…[Read more]

Det kändes som om det skulle vara så enkelt att sticka spjutet i hans kropp. Blod och död var inget hon hade något emot. Varken för andra eller för sig själv. Om det inte rörde hennes familj och han sa att han kunde hjälpa.

Blicken vandra upp över hans kropp. Han var rätt tanig, förutom att han uppenbarligen var trög. Fast en rådgivare……[Read more]

Han sänker långsamt händerna igen och man kan skymta både värjan och seaxen nu under den öppna manteln men händerna håller sig så långt i från dem de kan. Yazfein tar ett lugnt steg framåt mot spjutet med blicken riktad mot Ragnhildr.
“Jag kommer på kung Sandors förslag för att se om jag kan erbjuda någon hjälp i dessa oroliga tider. Men jag h…[Read more]

Att han inte hade något vapen i händerna och gav henne ett riktigt namn. Hon kände förstås inte igen namnet, förutom kungens namn vill säga. Fast att han var vapenlös, gjorde inte att hon lät spjutet falla till marken utan hon höll fortfarande det riktat mot honom. Lika hotfullt och på samma sätt som innan.

“Och vad gör du här, Yazefin? Du ä…[Read more]

Yazfein lyssnar och kramar lite hårdare om skaftet vid hennes hårda ord, hans kropp är helt beredd på att slåss och försvara sig tills dess att han hör hennes namn. Han stelnar till blinkar till som om han just klivit ut i starkaste solljus från en grotta. Handen släpper taget om vapnet innan han långsamt väldigt långsamt öppnar upp manteln helt…[Read more]

“Har du svårt att förstå ord?” frågade Ranghildr, hon var en kvinna som var rak på sak och hon hade inte fått svar på sin fråga. Att höra en lång utläggning om vad han gjorde och vartifrån han var. Var inget som var intressant – inte för stunden. Dessutom kunde han förhala tiden. Sällan var Turins män ensamma. 

Och om Turin hade hittat ett samar…[Read more]

Orden som kom från den äldre vampyren fick henne att fnysa och att korsa sina armar lite road över hans påstående. I de blixtrande ögonen fanns det trots och kanske en uns av nyfikenhet. Även om nyfikenheten var dold under ilskan och irritationen över hans dåraktiga påståenden.

“Okunskaper ifrån din sida. Enligt Ayperos, vår skapare, är det likt…[Read more]