Lite förvånad över det vänliga bemötandet kastade Tussie en blick över båda två. Från huvudet ner till fötterna. Lite stora, men åtminstone stod de väl balanserat och bra? Sedan vände hon lite generat blicken upp igen och tog tag i sin svans som hon höll lite nervöst medan hon tog till orda.

“Tack för gästvänligheten!” började hon, det var väl b…[Read more]

Ayperos gav henne ett leende och en nickning som visade att han höll med henne. Tid hade de utan tvekan. Då de väl var vid palatset igen, och det var dags att gå skilda vägar för natten tog han några steg nära henne. Med en gest som inte var blyg tog han hennes händer i sina, och såg henne i ögonen med sina mörka ögon som reflekterade alla små lju…[Read more]

Arand fnös lite åt hennes förnärmade skämtsamhet, och påståendet om att vara kunglig.
‘Visst, visst.’ sa han med en avfärdande handgest.
‘Ursäkta mig, ers högvördighet.’ hummade han och böjde huvudet teatraliskt för henne, men det fanns ett leende där, och han kom på att det var länge sedan han bara kunnat slappna av med någon.
‘Druvor…[Read more]

Ithilwyn betraktade kattmannen fascinerat då han berättade om sin magi, ja det var sannerligen märkligt att höra att någon så naturligt och enkelt kunde göra det han påstod sig kunna göra. Lite skrämmande också, om hon skulle vara ärlig. Åt hans svar höjde hon på ett ögonbryn och log lite lurigt.
‘Ovisso?’ undrade hon. ‘Så för att du skulle kun…[Read more]

Vad det var för teleskop Gofur svamlade om visste hon inte, men säkert var den viktig om Gofurs far hittade den. Trots allt var manen känd för att gräva i ruiner och hitta värdefulla historiska saker. Det fanns dock inte tid att ägna det någon tanke, utan allt hon kunde tänka på var att pressa vidare mot tjuven. Vad som ens hände utanför vi…[Read more]

Faegrim hummade lite över Heribets ord. Det fanns så klart sanning där. De behövde inte göra det så komplicerat. En liten bit i taget, sen kunde man se.
‘Tid att packa min väska åtminstone!’ svarade han. ‘Kanske redo att resa imorgon? Eller övermorgon.’ sa han, spontant, även om tanken skrämde honom något på samma vis som det var spännande. H…[Read more]

Faegrim gav en liten axelryckning till kommentaren. Trots allt var det bra att lära sig att använda alla sina fördelar, oavsett om det kändes bekvämt eller inte.
‘Led vägen, mästare.’ sa han lite retsamt och ställde sig vid dörrkarmen för att lyssna på vad som skedde. Tur nog var han kvicktänkt då Kathryns hand plötsligt kom farandes, för…[Read more]

Ibland? Han skulle nog sträcka sig till rätt ofta åtminstone om han frågade sig själv. Fast en komplimang var en komplimang och han nickade glatt åt det. När hon hastigt rörde hans arm rodnade han något och harklade för att se efter hennes kvicka fötter. Han kastade en fundersam blick mot brinken när han förslog att han skulle vara utanför. Det…[Read more]

Aldrig varit på ytan? Vilket hemskt öde. Det var trots allt där som de flesta äventyr startade. Hon slog ner båda händerna igen och granskade sina kort. Nedvänt låg de, som om hon inte hade tänkt spela mer. Hon rynkade på ögonbrynen. Kanske det skulle vara en dåraktig idé men vad skulle lite sällskap göra för illa? Dessutom var det inte som om det…[Read more]

Minsann verkade han inte allt för övertygad över om hon kunde hjälpa honom. Hon kunde se det i hans tveksamma blick och för ett ögonblick önskade hon att hennes rådgivare Djan varit närvarande så han kunde måla upp en bild av vad de kunde åstakomma tillsammans. Hon var övertygad om att denna trollkarl kunde hjälpa henne i hennes mål.

“Det kr…[Read more]

Ett litet skratt kom från Vésiva. Om hon hade vetat att de skulle behöva en båt innan, hade hon tagit den vägen från början in i skogen. Trots allt hade hon ett magnifikt skepp, med ett flertals små roddbåtar till. Hon skakade på huvudet.

“Nej, jag behöver ingen båt. Något vattenlevande?” frågade kvinnan lite nyfiket och satte sig ner igen och…[Read more]

Smärtan skar igenom hennes tankar och det var nästan svårt att se klart. Tankarna var svårt att samla ihop men hon försökte att fokusera sin blick på Dastan. Vad var det han sa?  Vänner… här? Allt oljud och hurrande fick henne att tvivla på det han sa. Kanske han trots allt hade tappat allt vett? Hon spände käkarna för att försöka att kon…[Read more]

För många sekler sedan hade trollen härstammat från småtrollen, som är skogstrollen nuvarande avlägsna släkting i Vindrfellbergen, och dess för innan härstammat från de stora bergatrollen. Troll, i sig var, inget släkte som vanligtvis var ute och ströva.

Egentligen var inte skogstroll mörkrets eller nattens folk, det var ett val de hade gjort at…[Read more]

Salim betraktade skådespelet framför sig med avsmak, och han kunde även känna flera av de andra medlemmarna i rådet skruva på sig obekvämt. Men han visste ändå att i sanning följde de Akila, kanske mer av rädsla än lojalitet vissa av dem, men många såg hennes nya framfart i blod som något rättfärdigat, som något deras gud Sharah krävde att skulle…[Read more]

Fortfarande med ett hysteriskt skratt hade Akila ett hårt tag om sin dotters tunga. Långsamt skar hon av milimeter för milimeter på tungan. Vad hade prinsessan för bruk för den tungan längre? Allt som kom ifrån hennes mun var idiotiskt, naivt och vilken död person behövde tala? Mitt i att ta en bit till öppnades dörren, drottningens ögon smalna…[Read more]

Faegrim lyssnade på Heriberts berättelse som först verkade lite disträ och rörig, men skrattade lite åt berättelsen. Det var inte helt olikt Heribert att bli fast på det viset. Då det blev uppenbart att hans väns äventyrsglöd till sist hade svämmat över och nått en punkt där han inte längre kunde stanna hemma såg han lite tankfull ut. Skul…[Read more]

Taewyn kände sig lite gladare då hennes förslag inte blev helt ratat. Och hon hade ju känd… nånting? Hon var inte helt säker om det var inbillning eller inte, men kanske denna skog faktiskt hade magi eller liv trots allt. Hon blickade lite tankfullt upp mot trädet, så som Aeriel gjorde, och lyssnade på hennes förklaring.
‘Det… låter fantastisk…[Read more]

“Där är kämparandan! Precis som jag sa!” utbrast Vinga glatt, trots allt verkade det som om Sloan äntligen förstod orden och kanske han till och med skulle gå med på det hon hoppades att Lucas skulle erbjuda. Hon knuffade till Lucas lite exalterat och ögonen glimrade till.

Energin verkade gå ur Sloan över de hårda orden. Det var så klart inget han ville höra, som han var för envis att höra. I slutändan hade han tjänat Kaelred hela sitt liv, vigt hela livet åt att försvara riket och därefter skola kungabarnen. Nu var han reducerad till skuggan av sin forna heder, och sorgen för allt han förlorat hade tagit över. N…[Read more]

Orden fick hans kinder att hetta till ännu mer, men han kunde inte rå för att skratta åt hennes ord. Hon var uppfriskande ärlig, nästan brutalt. Han trodde dock aldrig han skulle bli kallat något som liknade en penis gjord av socker. Var det ens möjligt? Han skakade på huvudet åt det hela.

“Låt inte mig hindra dig” sa han, med ett litet skro…[Read more]