Ibland? Han skulle nog sträcka sig till rätt ofta åtminstone om han frågade sig själv. Fast en komplimang var en komplimang och han nickade glatt åt det. När hon hastigt rörde hans arm rodnade han något och harklade för att se efter hennes kvicka fötter. Han kastade en fundersam blick mot brinken när han förslog att han skulle vara utanför. Det…[Read more]

Aldrig varit på ytan? Vilket hemskt öde. Det var trots allt där som de flesta äventyr startade. Hon slog ner båda händerna igen och granskade sina kort. Nedvänt låg de, som om hon inte hade tänkt spela mer. Hon rynkade på ögonbrynen. Kanske det skulle vara en dåraktig idé men vad skulle lite sällskap göra för illa? Dessutom var det inte som om det…[Read more]

Minsann verkade han inte allt för övertygad över om hon kunde hjälpa honom. Hon kunde se det i hans tveksamma blick och för ett ögonblick önskade hon att hennes rådgivare Djan varit närvarande så han kunde måla upp en bild av vad de kunde åstakomma tillsammans. Hon var övertygad om att denna trollkarl kunde hjälpa henne i hennes mål.

“Det kr…[Read more]

Ett litet skratt kom från Vésiva. Om hon hade vetat att de skulle behöva en båt innan, hade hon tagit den vägen från början in i skogen. Trots allt hade hon ett magnifikt skepp, med ett flertals små roddbåtar till. Hon skakade på huvudet.

“Nej, jag behöver ingen båt. Något vattenlevande?” frågade kvinnan lite nyfiket och satte sig ner igen och…[Read more]

Smärtan skar igenom hennes tankar och det var nästan svårt att se klart. Tankarna var svårt att samla ihop men hon försökte att fokusera sin blick på Dastan. Vad var det han sa?  Vänner… här? Allt oljud och hurrande fick henne att tvivla på det han sa. Kanske han trots allt hade tappat allt vett? Hon spände käkarna för att försöka att kon…[Read more]

För många sekler sedan hade trollen härstammat från småtrollen, som är skogstrollen nuvarande avlägsna släkting i Vindrfellbergen, och dess för innan härstammat från de stora bergatrollen. Troll, i sig var, inget släkte som vanligtvis var ute och ströva.

Egentligen var inte skogstroll mörkrets eller nattens folk, det var ett val de hade gjort at…[Read more]

Salim betraktade skådespelet framför sig med avsmak, och han kunde även känna flera av de andra medlemmarna i rådet skruva på sig obekvämt. Men han visste ändå att i sanning följde de Akila, kanske mer av rädsla än lojalitet vissa av dem, men många såg hennes nya framfart i blod som något rättfärdigat, som något deras gud Sharah krävde att skulle…[Read more]

Fortfarande med ett hysteriskt skratt hade Akila ett hårt tag om sin dotters tunga. Långsamt skar hon av milimeter för milimeter på tungan. Vad hade prinsessan för bruk för den tungan längre? Allt som kom ifrån hennes mun var idiotiskt, naivt och vilken död person behövde tala? Mitt i att ta en bit till öppnades dörren, drottningens ögon smalna…[Read more]

Faegrim lyssnade på Heriberts berättelse som först verkade lite disträ och rörig, men skrattade lite åt berättelsen. Det var inte helt olikt Heribert att bli fast på det viset. Då det blev uppenbart att hans väns äventyrsglöd till sist hade svämmat över och nått en punkt där han inte längre kunde stanna hemma såg han lite tankfull ut. Skul…[Read more]

Taewyn kände sig lite gladare då hennes förslag inte blev helt ratat. Och hon hade ju känd… nånting? Hon var inte helt säker om det var inbillning eller inte, men kanske denna skog faktiskt hade magi eller liv trots allt. Hon blickade lite tankfullt upp mot trädet, så som Aeriel gjorde, och lyssnade på hennes förklaring.
‘Det… låter fantastisk…[Read more]

“Där är kämparandan! Precis som jag sa!” utbrast Vinga glatt, trots allt verkade det som om Sloan äntligen förstod orden och kanske han till och med skulle gå med på det hon hoppades att Lucas skulle erbjuda. Hon knuffade till Lucas lite exalterat och ögonen glimrade till.

Energin verkade gå ur Sloan över de hårda orden. Det var så klart inget han ville höra, som han var för envis att höra. I slutändan hade han tjänat Kaelred hela sitt liv, vigt hela livet åt att försvara riket och därefter skola kungabarnen. Nu var han reducerad till skuggan av sin forna heder, och sorgen för allt han förlorat hade tagit över. N…[Read more]

Orden fick hans kinder att hetta till ännu mer, men han kunde inte rå för att skratta åt hennes ord. Hon var uppfriskande ärlig, nästan brutalt. Han trodde dock aldrig han skulle bli kallat något som liknade en penis gjord av socker. Var det ens möjligt? Han skakade på huvudet åt det hela.

“Låt inte mig hindra dig” sa han, med ett litet skro…[Read more]

Arand nickade lite allvarligt över hennes ord, och hummade något djupt i bröstet. Han hade inte så mycket att säga om hennes beskrivning, annat än att det lät behagligt samtidigt som det lät förskräckligt. Men de båda visste vad som väntade, och blod var ingen nyhet för någon av dem.
‘Jag är rädd att blodet aldrig lämnar mig.’ svarade han henn…[Read more]

Ayperos gjorde en liten gest åt det som om det inte var något att oroa sig för.
‘Jag har inte än lärt mig förmågan att andas under vatten.’ fick han erkänna, och inte var han heller en skepnadsskiftare. Delvis, kanske, men väldigt begränsat.
‘Men jag ska nog hitta på något, fantastiska ting är möjliga med magi trots allt, bara man är kreativ no…[Read more]

Ithilwyn skrattade igen ett muntert klingande skratt åt hans ord. Det var oskyldigt och glatt, som något som inte blivit förstört av omvärlden. Liksom denna skog, som var den äldsta skogen kvar, skyddad från omvärlden, orörd av främlingar. Förutom han som nu stod där.
‘Det hade du kanske blivit.’ fick hon erkänna, trots allt var det en enorm sko…[Read more]

Thovna blev förvånad då hon plötsligt fick hjälp, men hon var inte helt säker på att det var en bra idé att han blandade sig i med denna farliga fiende som redan flera gånger använt magi till sin hjälp. Det var något som inte riktigt stod rätt till, och det blev mer uppenbart ju längre striden höll på.

‘Gofur, akta dig!’ ropade Thovna. Då hamm…[Read more]

Eärmelindo satte sig inte då han av respekt väntade på Vizzearys, trots allt hade den uråldriga alven en djupgående respekt för vad den uråldrige mannen framför dem representerade och vad han stod för. Intresserat nickade han svagt över vad som berättades. Han hade kunnat gissa att det var något sådant, kunnat känna att Vizzearys inte försvunni…[Read more]

Det var inte allt för ofta Salim behövde vara med på möten i huvudstaden, trots allt var han Ishaj över Harthir som var den andra största staden i Iselem. Det var allt för mycket administration över den regionen i landet, för att ödsla tid i huvudstaden, men denna gång hade han fått en personlig kallelse han inte kunde neka. Och nu stod de här…[Read more]

Tystnaden var olidlig, det var som om luften stod still. Att tiden hade stannat. Akila strök, nästan en moderlig hand över Seras hand. Om det inte vore för mörkret och ilskan i hennes blick kunde man tro att den var kärleksfull. Utan att tveka bet Sera hårt i drottningens ena finger. Ett krak hördes och det var uppenbart att ett ben hade krossats…[Read more]