Den svaga rösten var som ett knivhugg. Var det verkligen hennes starka far som låg så… besegrad där? Hon rynkade på sina ögonbryn. Inte helt säker på om hon skulle ta sig fram till honom. Men till slut svalde hon och drog ett stärkande djupare andetag för att sätta sig på huk vid sängen. Försiktigt lade hon en hand på hans arm.

“Ja far,…[Read more]

Att Torbjörn försökte undvika att svara på hans frågor var uppebart och han sjönk ner lite besviket framför älgen som de inte hade lämnat mycket av. Han strök lite disträ sin hand över pälsen till sin far och lade sig sedan ned på rygg och såg upp på grenarna.

“Far, jag är alltid din pojk. Men du döljer något”

“Vi kan ta det i olika pass. Om du sover först så vakar jag över dig” sa hon med ett svagt leende och nickade lite uppmuntrande åt sin egna idé. Åtminstone skulle de båda få energi tillbaka och kunna röra sig vidare. Fast det var fortfarande en irritation att de inte kom in i skogen och fann det som de hade pratat om så länge nu. Nog måste de v…[Read more]

Faktum var att hon inte hade räknat ut det. Så klart hade hon känt hans magiska aura och att det var något mer än vad hon hade känt innan. Nu när han sa det, något utom denna värld passade väl in på det.

“En annan värld…? Och vad är det för värld då?” frågade hon och lade sitt huvud på snedden.

“Du är full av hemligheter, Xarnir” sa hon näs…[Read more]

Draegon låg i sängen i sitt rum, och även om man hade lagt fram blommor och annat som doftade härligt var det tydligt att den man som låg där i sängen var en skugga av sitt forna jag. Då de senast mötts hade han varit stark och beslutsam, och nu var han magrare än någonsin förr. Den gamle konungen vände sin blick mot Vinga, och förstod förs…[Read more]

Hennes brors ord var inte allt för tröstande. För hon trodde inte helt på dem. Hon kramade om sin bror, för att tacka, för att sedan ta sig en promenad. Till slut hade hon bestämt sig för att möta sin far. Vakterna hade annonserat till hennes far att hon hade kommit och hon klev in i rummet. Än så länge satt han upp, vid fönstret men han såg inte…[Read more]

En timme senare hade Arlin hunnit tvätta sig och byta om till något mer vardagligt. En mörkgrå tunika med hans släktvapen broderat på bröstet, passande mörka byxor och stövlar. Lite extra finess hade han lagt på att trimma skäggstubben, innan han rörde sig mot den gamla konungens staty där de skulle ses. På statyn var så klart Draegon ingen…[Read more]

Allting verkade som vanligt här i vinterskogen. Som om tiden inte ens gått framåt. Bara tanken på det var skön, men han hade svårt att få bort en gnagande fråga och han såg lite sorgset upp på sin far.

“Det där rået kallade mig människa far. Är jag det?” frågade han och rynkade på sina ögonbryn. Var han själv det han hatade? Bara tanken gjord…[Read more]

Var det så uppenbart att hon var en paladin? Hon hade varken orderns märke eller sin rustning på sig, men så klart om denne Wreaz var en handelsman som han påstod hade han så klart ett observant öga och säkert noterat hennes svärd, som var nog för att ge honom en bra gissning om vad hon var för någon. Så hon gav sitt medgivande i en nickning och…[Read more]

Den forna prinsessan ryckte till när hon hörde Kaels röst och att han lade sin hand på hennes arm. Hon hade trott sig vara ensam, hon vände blicken upp mot honom. Som ett skyggt djur eller någon med rädsla hade hon stora ögon.

“Jag… jag vet inte…” viskade hon och greppade tag i hans hand.

“Men jag kan försöka…” fortsatte hon sedan och…[Read more]

Så smal var han väl inte? Han skrockade till och sprang efter sin far, snart i sin egna björnskepnad. Han hann ikapp Torbjörn och knuffade honom lekfullt i ena sidan, och ännu en gång. Han brummade till nöjt och snart var de framme vid älgen. Njutningsfullt åt han sig mätt innan han satte sig ner i sin människoskepnad.

“Vad har du gjort far?…[Read more]

Jezeral såg något vaksamt på sin forna mästare då hon tog hans blod, osäker på hur det kunde påverka henne eller förändra henne. Än så länge verkade hon ha kontroll över sig själv, och han släppte sitt garde något och gestikulerade åt Triskian att göra detsamma. Likväl var han ivrig att hålla konversationen kring deras mål, snarare än hennes öns…[Read more]

Gentjänster. Det lät inte allt för väl. Vad kunde det betyda? Han rynkade på sina ögonbryn, men kunde inte riktigt behålla de tankarna när han såg sin far med ett sådant brett leende. Han lade sina händer på hans händer för att sedan klappa dem mjukt.

“Så gott som ny!” instämde Trond med ett glatt skratt och hörde hur hans mage gav ifrån sig et…[Read more]

Ett bitter skratt lämnade hennes läppar. Kunde inte de acceptera hennes önskan utan att fråga vidare. Hur svårt kunde det vara? Hon gjorde en gest över sin uppenbarelse.

“För all del. Jag har redan levt länge och att en alv blir en vampyr. Bara det är fel.” svarade hon och fnös för att sedan ta fram en nål. Hon gick fram till Jezeral och gjorde…[Read more]

‘Jag vet vad han sa!’ svarade Kael lite hetsigt, och slog handen i armstödet. Han kom på sig själv med att ha höjt rösten, och såg hur Vinga halvt rusade därifrån. Han suckade djupt och följde efter henne, för att luta sig mot räcket bredvid henne.
‘Det där, det spelar ingen roll längre.’ kommenterade han, lugnare, men med vikt i orden.
‘Det…[Read more]

Rösten lugnade honom och han kunde inte rå för att i instinkt gnida sitt huvud några gånger vid hennes hand. Egentligen hade han ingen lust att byta skepnad, men vad hade han egentligen för val? Hon hade läkt honom och han skulle vara tvungen att visa tacksamhet.

Snart satt Trond på huk och de mörka lockarna föll vackert ner till hans skuldror,…[Read more]

Vid hans ord frös Vinga till. Det var därför som far inte var med vid eldens dag. Inte för att det egentligen var allt för överraskande, han var en äldre man. Lite oroligt och nervöst drog hon handen genom sitt hår.

“Jag kan inte träffa honom Kael. Du vet vad han sa till mig och gjorde mot mig senast vi sågs.” viskade hon tillbaka och det kändes…[Read more]

Människobarnet. Att bli kallad det gjorde ont i hjärtat. En människa, han? Allt det mörka som de hade gjort mot honom, mot far… Det kändes inte rätt. Bara tanken gjorde honom nedstämd. Han hade aldrig riktigt varit bekväm med den där… kvinnan… rået som tenderade att dyka upp när han mådde som värst.

Ett oroligt brummande kom ifrån honom…[Read more]

Arlin märkte inte av att han hållit andan medan han väntade på hennes svar, förrän hon vände sig om för att gå tillbaka till sin familj. Ett litet dumt leende dök upp på hans läppar efter det, och han satte sig ned bredvid Tirrin igen för att se på duellerna som utspelade sig där nere. Även om han borde koncentrera sig och notera motståndarnas t…[Read more]

Som första tanken var det att han skulle sätta sig uppe på Torbjörns axlar men sedan insåg han att han inte var en pojke längre. Han log svagt åt det hela. Fast han såg fortfarande rätt liten ut, men åtminstone nådde han lite längre upp nu som 190 cm.

“Oroa dig inte far. Det löser sig” försökte han försäkra sin far om med ett litet brummande…[Read more]