Kael hummade lite nyfiket över det, och gav henne ett charmigt leende. Hon hade en positiv utstrålning och ett fint ansikte, annat kunde man ju inte säga. Men att Tristian igen försökte para ihop honom med någon som var nästan tio år yngre än han själv… Nå det var som det var. Hon var förvånansvärt lång, det kunde man åtminstone påpeka.

‘Det l…[Read more]

Hennes fråga fick Tristian att rynka på ögonbrynen. Vänner? Inte hade han haft några vänner heller under sin uppväxt. Tur nog hade han haft två syskon, men kanske Tirrin var lite ensam. Speciellt nu med ärret och… allt. Inte ens Arlins barbariska inflytande verkade få henne mer talförd.

“Nej, kanske hon borde träffa någon i sin egna ålder.…[Read more]

Vinga lät sin blick vandra omkring på den vackra omgivningen. Det var ändå fint och hemtrevligt. Hon kunde inte rå för att flina lite åt hans ord och skakade på huvudet åt det.

“Det låter som din fru är ett riktigt kap. Och en person som du behövde i ditt liv för att kunna överleva.” påpekade hon med ett litet skratt och lät blicken dras mo…[Read more]

Kael himlade lätt med ögonen åt Nillas ord. Alla dessa formaliteter, men ja det var väl en ära. Hur många andra hade inte sagt det åt honom, gång på gång på gång? Så fantasilöst att han storknade. Men han skulle väl försöka ge den unga flickan en chans att visa att hon hade en personlighet, till skillnad från alla andra unga flickor i hennes…[Read more]

Hans minnen och historier fick Vinga och skratta lätt åt det hela. Äpplekinder? Bondflicka och en fin en? Det var väl det bästa av två världar. Hon kunde se en blond bondtös framför sig och njöt av åsynen med ett hummande.

“Hon låter vacker. Ack, världen har i alla fall välsignat oss med vackra töser.” sa hon och tänkte själv tillbaka på en u…[Read more]

“Jag har slängt den gamla rustningen.” kommenterade hon simpelt, för att vara ärlig hade hon bytt ut den mot pengar när hon hade haft det travelt. Dock ingenting som hon talade om. Hon sträckte på sig och fortsatte i galopp bakom honom men var snart ikapp honom.

För att vara ärlig var det skönt att andas ut. Att skippa allt soldattrams. Åtminsto…[Read more]

“Du kan kalla mig, ers höghet eller min ärade prinsessa. Den sanna drakriddaren och folkets räddare går också fint.” retades Vinga med ett flin och en blinkning för att sedan sträcka på sig och slog lätt på hans axel. Tacksamt, som för att visa sin uppskattning.

Orden lät ändå  trevligt, kanske skulle det vara skönt att få vara med i en familj…[Read more]

Det fanns väl i för sig en sanning i det. Men tanken på barn som avgudade henne fick henne att göra en min och hon stannade med hästen med en liten suck och drog en hand genom sitt hår.

“Jag vet inte om det gör mig allt för bekväm, för att vara ärlig. Jag är inte van med att vara en hjälte. I de flesta adelns ögon är jag en förrädare som…[Read more]

Tristian förstod Katarina och drog en hand genom sitt hår. Hon hade nog sina egna tankar om att gifta bort sina döttrar och Kael skulle vara ett utmärkt val. Dessutom hade han ingenting emot att hjälpa sin vän – om man nu skulle kalla Lucas det.

“Min dotter?” frågade han, lite disträ som om han inte ens var säker på att han hade en. Sedan lät…[Read more]

“Hans tanke var att jag skulle styra riket. Bakom en man förstås. Så inte folket skulle få för sig att en kvinna skulle kunna tänka självständigt. För då skulle helvetet bryta lös.” sa hon med ett skratt och det fanns en viss rodnad på hennes kinder. Hon gömde sig genom att titta åt ett annat håll. Hon? Hjälte?

Tanken var lite skrämmande att…[Read more]

Ett bubblande skratt kom från Vinga och hon skakade på huvudet åt det hela. Hon skakade nätt på huvudet så att hennes hår flög omkring henne. För att vara ärligt var det skönt att det hade växt ut lite grann. Lite mer som gamla tider, när det inte var så komplicerat.

“Min kropp är full av märken med.” hummade hon och drog upp ena armen för att v…[Read more]

‘Åh inget behov av att vara så formell, min dam, en natt som denna är det bara Kael. Jag gör bara min plikt, min dam, inget att tacka för…’ sa han enkelt, lite nonchalant. Kael gav flickorna ett charmigt leende, och hade precis tänkt fråga vilken dans Katarina föredrog då hans bror avbröt honom. Drakriddaren gav sin bror en blick, och hans leen…[Read more]

Återigen höll Kael på att charma kvinnorna med ett enkelt leende, som om han vore oskyldig. Tristian himlade med ögonen något för sig själv. Att han alltid skulle leka, kanske han någon gång skulle ta hans ansvar att föra släkten vidare på allvar. Han strök en hand genom sitt hår.

“Låter som en utmärkt idé. Kael, bjud upp Nilla på dans. Det är…[Read more]

Vinga flinade lite lätt åt hans svar. Förstod deras kallenamn? Inte helt, förmodligen. Hon skakade nätt på huvudet åt det hela.

“De retas, jag sökte skydd hos dem en kort stund. För att kunna tänka klart. Deras prästinnan Ledya och hennes nyfödda son…” sa hon lite hummandes. Funderade på hur de två hade det. Trots allt var hennes son Tristians…[Read more]

“Ja. De flesta tycker att de är visa och ståtliga men de är retsamma arlsen de flesta av dem!” sa hon, lite högre och hon fnös lite lätt. Även om det fanns ett roat leende där på hennes läppar. Det var inte bara med hat och ilska utan även med lite kärlek till dem.

“Det är inget att lägga mer tanke på, min general.” sa hon med ett svagt leende o…[Read more]

Kael struntade i sin brors pikar, som vanligt, och klappade honom bara på ryggen.
‘Åh men du skiner ikväll, bror, klart jag måste ge dig beröm!’ påpekade han skämtsamt, för att sedan vända sig till de adelsdamer han talat om. Det var först då som han märkte Katarina och hennes döttrar, men de var inga han kände igen eller kom ihåg vilka de var.…[Read more]

Sättet som Lucas talade perfekt alviska, utan någon accent fick Vinga att rodna lite och hon kunde inte annat än att medge att sångarna i Alidea inte hade varit allt för dumt. Hon strök handen genom sitt hår som hade blivit längre under ritten.

Hon hörde orden som förtäljde om de tre drakar som vandrat från Kaelred och hjälpt alvernas str…[Read more]

Trots att Tristian var de mindre av dem, verkade han inte så bekymrad av det och skakade på huvudet åt Kaels ord om hans utseende och skrattade åt honom.

“Kael, det är inte mig du ska ge beröm och det är våra vackra adelsdamer. Har du inte lärt dig etikett än?” frågade han, med betoning på den sista frågan. Som om han egentligen ville säga a…[Read more]

Ritten var lång. Även om Vinga var van med sådana långa ritter… kändes den här olidlig. Kanske det var för att de var nära Kaelred. Alideas högresta träd var på ena sidan om dem. Hon log lite lätt åt sitt minne av sin första strid med sina bröder. De hade börjat oskyldigt, för att sträcka ut en allierande hand till dem men sedan behövde de…[Read more]

Ithia såg att hon började bli lite obekväm, och med tanke på att hon troligen såg mer folk nu på bara några minuter än vad hon gjort på ett helt år så var det inte så förvånande.
‘Det här ser väl bra ut?’ frågade hon, med blicken på det första bästa hon såg. De hade kommit lite längre in i staden och här verkade det vara något mer av ett hande…[Read more]