Sloan stod bara tyst och beslutsamt medan han betraktade striden. Det var inte lätt att se på då Vinga blev utklassad av Lucas, och blodet som sprutade ur hennes näsa fick honom att grimasera lätt. Han hoppades bara att det hela inte skulle gå för långt, men faktum var att det var dags för henne att börja respektera faran i en strid.
Slaget kom direkt på näsan och läppen, hon kunde känna hur blodet började sipra ner till hennes mun. Hon kände hur armarna gav lite till vika men hon vägrade säga något åt det och gav ifrån sig ett litet högre vrål och slog mot honom i en slags piruett.
Att få ett knä i ryggen så hårt, fick henne att tappa andan som hastigast. Lite förvånad var hon, men samtidigt fick det hennes ögon att glimma till lite exalterat. Hon visste förstås att hon lovat att inte hitta på sina egna trick för Sloan – men han spelade inte heller snyggt. Så varför skulle hon?
Hon steg hastigt åt sidan, snabb i fötter…[Read more]
Över ordet prinsessa grimaserade Vinga lite. Bara ordet fick henne att vilja spy. Det lät för sött och passade inte riktigt in på Vinga. Lite mer robust och pojkaktig till sinnet. Vinga som hade stått lutad mot stenmuren med svärdet riktad mot marken medan de två pratat. Reste sig upp, inte allt för snabbt och slog några slag framför sig som fö…[Read more]
Hon lyssnade inte riktigt till hennes ursäkter, för att vara ärlig så brydde hon sig inte så mycket om dem. Hon hade dessutom inte något att be om ursäkt för. Så varför skulle han höra på det? Camthalion log bara milt åt det hela. Resa? De två?
“Men vad med din kärlek, jag vill itne röva bort dig från henne” påpekade Camthalion allvarligt och la…[Read more]
Sloan drog ett djupt besviket andetag över prinsessans ord. Men hennes sätt att tala förvånade honom inte direkt länge, trots allt hade hon bara blivit värre ju närmare tonåren hon kommit. Denna läxa hade nog behövs flera år innan, men han kunde inte vara den som gjorde detta. För ifall han gav henne denna läxa skulle hon inte ta honom för ha…[Read more]
Prinsessan såg nonchalant upp på mannen. Lät sina bärnstensfärgade ögon vandra upp och ner över den robusta mannen. Eller riddare som Sloan så väl kallade honom. Ett smalt leende dök upp på hennes läppar och hon korsade sina armar där hon stod. Inte särskilt adligt eller enligt etikett spottade hon på marken precis framför denne Lucas.
“Han se…[Read more]
Lite motvilligt hade drottningen saktat ner. Hon tyckte om fart och att komma fram så fort som möjligt, men hon insåg att det skulle upplevas som oartigt. Inte för att hon egentligen brydde sig, men hon kunde känna en stor kraft i från denne man. Och vad vore inte dumt om inte en mäktig trollkarl vid hennes sida?
“Så, bäste Xarnir, börjar d…[Read more]
Sättet han talade med Sera gjorde henne ilsken. Trån synvinkel? Som om hon hade låtit sin bakgrund färga allt hon gjorde. Minsann inte. Hon kanske inte hade behövt kämpa på samma sätt… Men hon hade åtmistone talat med de som hade och förstått. Till en del i alla fall. Hennes blick mörknade något och för en stund skulle man kanske tro att hon v…[Read more]
Året var 1410 i tredje tidsåldern och Kaelreds kullar och landskap var klädda i gula fält som hörde sensommaren och början till hösten till. Rikets jordbrukare arbetade hårt under skördetiden, men det fanns en spänning i luften för snart skulle även skördefesterna äga rum.
Likväl arbetades det hårt i Kaelreds hov på konungafamiljens…[Read more]
Ithia gav mannen bara en eftertänksam blick, men drog tillbaka sin hand och packade ihop de tillhörigheter de hade. Med en sista nickning till mannen och hans spjut började hon sedan följa Kheezai som hade betydligt bättre mörkerseende än henne. Veckorna som följde höll de sig dolda om dagarna och reste om natten. Då och då fick Ithia ta sig in…[Read more]
Vésiva följde trollkarlens blick mot träden och rös till av minnet. Vad fan var det som hade hänt? Träd skulle inte röra sig så. De hade inte ens rört vi dem om mindre skada dem!
“Det får vi väl reda på tids nog.” hummade hon och tog sig för huvudet, inte för att de minskade den bultande huvudvärken överhuvudtaget.
“Vad ska vi göra nu?”
Orden som föll ur Djans munn var ingenting som Sera fann i sitt tycke. Hon visste mycket väl att det var mer till livet än svart och vitt. Men mörk magi… Bara tanken fick henne att rysa. Hon ville slita bort sin hand från hans, men hans närhet var inget hon ville gå miste om. Hon lät sin klarblåa blick fästas i hans.
“Att mörda människor…[Read more]
Den där handen genom håret, som hon saknat den. Visst fanns det andra som kunde stryka hennes hår men det var inte detsamma, aldrig detsamma som när Camthalion gjorde det. Svaret får henne häpen men samtidigt inser hon att hon och leifi kanske gått upp i varandra lite väl mycket” Förlåt… ” Säger hon efter en stunds tystnad” Men du kunde ha sagt n…[Read more]
Hur länge hade de befunnit sig där i det kompakta mörkret? Han vet inte, helt tappat greppet om tiden helt. De tunga smällarna som hörts ner till dem fast mycket dovare och smärtan som strålade ut från det djupa såret i armen hade fått honom att inte fundera på just tiden. De som befann sig i källaren var inte många.. fem.. sex kanske, inte…[Read more]
Igen så var det allt för många frågor, det var nästan för många för att kunna räkna de på fingrarna men Camthalion log bara åt sin syster och strök en lugnande hand genom hennes hår milt.
“Jag blev väl bara trött på ditt kärlekstjafs med Leifi” påpekade Camthalion lite retsamt, samtidigt som det fanns något däri. Ärligt talat så hade han svårt fö…[Read more]
”Gör inte om det! ”Bannar hon honom milt snyftande innan hon liksom honom drar in hans doft som nu kändes mer fuktig och färgad av naturen omkring dem. Men den fanns där, den där doften som alltid gjorde henne trygg och lugn”
”Du skulle bara våga… ”mumlar hon, lite lugnare nu” Men du kunde ha sagt något.. inte bara försvinna sådär utan…[Read more]
Feonns ord försvinner lite för honom, det var alldelles för många ord för att kunna fokusera och lyssna på. Han log lite för sig själv medan han borrade in sitt huvud i hennes blonda hår och drog in doften av henne. Det lugnade honom och han strök en mild hand över håret för att sedan hyscha henne lite grann. Han vågade inte riktigt säga ett ord…[Read more]
Hästen under henne kastar lätt nervöst med huvudet och hon kan inte förstå varför förrän en väldigt bekant korp landar på hennes axel. ”Sunniva! ”Utbrister hon glatt förvånat och smeker den vackra kloka korpen över fjäderdräkten innan det går upp för henne att om Sunniva var här måste hennes bror också vara det. Blicken vänds framåt och där… d…[Read more]
Alver är skogsfolk. Så varför inte ta sig till en skog? En briljant plan om man frågade vem som helst. Åtminstone om denne vem som helst var Camthalion. Alldeles för envis för att kunna erkänna att det kanske inte Harvadars djupaste djungel var den bästa platsen för honom, eller någon för den delen. Det var fuktigt och alla små kryp tycktes särs…[Read more]