Aife fortsatte röra sig med Isra då hon gick skilda vägar från de två demoniska varelserna – självfallet, då det inte var hennes jobb att vakta dem, även om hon ogillade att kvinnan hon arbetade för hade placerat dem så nära sitt eget rum. Det gjorde bestämt hennes arbete svårare. De var båda farligare. Den kvinnliga vampyren tyckte tydligt illa…[Read more]

“Böcker är alltså roten av sanning.” Konstaterade Aearaeani, mestadels för sig själv. Det var trots allt, rent objektivt, inte tillfälle för en fortsatt diskussion, han sade det mest högt för sin egen skull. För att lägga det på minnet. Det skulle vara en bra grund för en fortsatt diskussion, speciellt då han själv inte hade så mycket till öve…[Read more]

Tjänarinna. Ordet skavde i Nenyas öron. Fast hon valde att le artigt, å andra sidan hade hon inget emot att tjäna Ayperos. Fast hon hade aldrig tyckt om etikett och vett. Speciellt inte för sådana här arslen. För många runt omkring henne som kysste marken hon gick på.

Ayperos stämma fick henne att räta på ryggen något, som om bara närvaron fick…[Read more]

Knackningarna hade fått röken att stanna upp och man kunde höra lite hostande från väskan innan den öppnades och Gormkäft tittade upp. Han blinkade några gånger för att vänja sig vid ljuset för att sedan se Lucas gestalt. Han gnuggade sig lite i pannan för att försöka få tankarna att börja. Vem var nu detta igen? Ja, juste ja! Mannen igår, en…[Read more]

Inte allt för fel lät det. Att komma bort ifrån Thel Shaen. Det var väl alltid det hon strävade efter? Fast å andra sidan kändes det som en vansinnig tanke att lämna hennes mor nu. Turen hade varit på deras sida en gång. Att de båda benådas var inte allt för säkert. Hon bet sig i underläppen och lade sina händer på Djans och strök sin tumme…[Read more]

Konversationen mellan Corrin och Evina var som bakgrunds musik, det var som om han hade satt huvudet i vattnet och det som var runt omkring honom hördes sämre och långsammare. Han lät blicken följa Evina och han trummade lätt med sina fingrar på bordsytan. Lite nervöst tuggade han på sin ena läpp. Det kändes inte alls bra detta. Antingen h…[Read more]

Orden fyllde henne med ett litet hopp. Åtminstone kändes det som trolkarlens hand. Tystnaden efter hans ord var nästan oändlig. Var det kört? Greppen om henne kom allt mer och mer, det var nästan som hon kände hur det kröp mot nacken. Snart skulle de väl kapa alla luftvägar. Sprakandet fick henne att hoppa upp – lite för hastigt och hon hoppades i…[Read more]

Som en vägg stod Ziyaté och höll upp Ailis kropp mot sin egna. Det var inte riktigt som om hon tänkte på det däremot utan fortsatte lite disträ att klappa henne i håret. Det var inte direkt något som hon var beredd på. Nog för att död var tragiskt, men människorna borde vara vana med det, deras korta liv borde vara fulla med det.

“Du måste vara h…[Read more]

Ayperos hade inte så mycket som gett Aife en blick, han förlitade sig på att Nenya skulle hålla Isras garde och eventuella hotfulla personer på avstånd om det så skulle behövas. Än en gång gav han henne en nästan hungrig blick med de mörka ögonen och böjde huvudet närstan som i en dans för henne.
‘Tack så mycket, ers höghet.’ sa han med ett behag…[Read more]

Det här var inte rätt tid för några djupa diskussioner, inte dem som druiden älskade att ägna sig åt men hon kan ändå inte låta bli att svara honom” jag var inte där så jag vet inte säkert. Men jag har läst en hel del böcker och jag vet att skogen som finns på andra sidan järnporten inte är lika vidsträckt och tålig som vår. Det är därför inte svå…[Read more]

Kvällen blev ganska lång ändå och det var som om Gormkäfts mun gick i ett. Det var roande historier, när man hörde dem första gången. Turligt nog för skogstrollet var att han hade år på nacken nog att kunna underhålla med historier någon månad utan att upprepa sig. Till slut hade de bestämt sig för att ta sin skönhetssömn, Lucas kunde behöva den.…[Read more]

“Jag har bara ett sovrum här.” Kommenterade hon. “Även om det finns fler hos min familj… men jag brukar undvika att gå dit i den mån jag kan.”

Utan att säga mer om det så luktade hon i en kanna, för att försäkra sig om att hon inte hade använt den till något annat. Efter några sniffar så nickade hon och fyllde den med vatten, och sedan plocka…[Read more]

Gormkäft filtrerade bort hans ord om hans kompanjoner. Om de inte kom tillbaka var det deras förlust. De hade haft äran att konka runt på Gormkäft allt för länge. Ögonen hamnade på Lucas armar. De tycktes starka nog att kunna bära all hans kunskap. Han var tyst länge nog att man skulle kunna börja tvivla på att skogstrollet hörde frågan. Till…[Read more]

Den matta rösten gjorde Sera nervös. Vad hade hennes mor gjort mot honom? En hastig blick över hela hans kropp för att se att han inte hade några skråmor efter tortyr. Nej. Han verkade hel, åtminstone nu. Sedan lät hon sina armar omfamna honom i en hård kram, det såg ut som om han behövde en. Vi ska ge oss av. Orden fyllde henne med en obeskrivl…[Read more]

Även om flickan inte hade avslutat meningen förstod Ziyaté vad hon menade. Frågan var inte märklig, men den var svår att besvara. Död hade blivit en vardag för mörkeralven. Varthän hon rörde sig verkade det alltid finnas omkring henne. Lite ovant lät hon sin hand stryka flickans rygg och hon klappade hennes rygg lite disträ. Hon hade sett att det…[Read more]

Precis som alla andra dagar hade den här varit lång. Sera drog en hand genom sitt hår medan hon gick igenom korridoren. Den klarblåa blicken var avvaktande på vakterna som tycktes ha ett extra vakande öga mot henne. Det var som om hennes frihet inte längre existerade. Hennes mor sa att hon var fri att röra sig som hon ville – och lämna till Car…[Read more]

Ayperos gav Isra sitt mest charmiga leende, och böjde huvudet artigt för hennes givmildhet.
‘Så klart, ers höghet. Jag skulle inte fråga om det var nödvändigt. Jag är rädd att Loradon huserade ovanligt besvärliga fiender.’ sa han och viftade bort det hela med en handgest. Det var inte ett intressant samtalsämne. De gick några steg till.
‘Så v…[Read more]

Ögonen vande sig till slut till ljuset och han lade märke till att det inte var samma skäggiga Junior och Senior som stack huvudet under bordet utan detta var en ny person. Ett svagt ögonblick tycktes han ledsen och inne i sina egna tankar. Hade de återigen lämnat honom? Det var långt ifrån första gången som han blev lämnad kvar, men alltid tyc…[Read more]

När entouraget hade stigit in i palatset så hade ännu en figur slutit sig till dem, även om hon medvetet höll sig i bakgrunden och inte drog onödig uppmärksamhet till sig – det var en speciell förmåga, hade Aife lärt sig, att röra sig som en livvakt. Att obemärkt stå vid sidan av den som höll ens kontrakt, men också att när som helst kunna sti…[Read more]