Här ute fanns det inget som hindrade hans kraftiga hugg och svepningar med tvåhanssvärdet. Då Feylin tar hand om den odöda han tillfälligt knuffat bakåt vände han sig om. och med hugg som själva gav ifrån sig dova swoshande läten som vinden stoppade han dem med. Men hur länge det skulle kunna fortsätta visste han inte, denna kalla vind gjorde…[Read more]

Yrsa

Klockorna. Hon hade alltid varit rädd för att de skulle ringa som de gjorde nu. Hade alltid hoppats att det inte skulle komma en dag, eller natt, när de skulle ringa. Hon hade precis lagt sig när de börjat och skräckslaget hade hon sprungit till sin far, byns slaktare, för att få veta vad som hände.  Och lika lite som hon aldrig skulle gl…[Read more]

Sova var bra. Sova betydde att hon inte behövde hantera de varma känslorna, så tillslut, med Neeana ännu i famnen, så lade sig även Ati och somnade in för natten, aningen varmare än sist…

En klar nackdel med att sova utomhus, dock, var att det inte fanns några väggar, gardiner eller något tyg som skyddade mot solens första strålar, el…[Read more]

Dammet fick Drosai att hosta, och sedan när Jasper landade på hennes bröstkorg så fick det henne att kipa efter andan, och dra in än mer dam, vilket såklart gjorde hostan värre. Ingen god gärning gick ostraffad, i hennes mening, men hur obekvämt det hela än var så var det ändock bättre än att den ungdomlige mannen skulle få sitt huvud inslaget…[Read more]

Tacket från Neeana tog bort det sista lustiga i situationen, även om skratten fortfarande ekade i Atis skalle. Nej, det var ett för seriöst tack för att bara handla om skratten, och det förvandlade hennes flin till ett varmt leende. Hon gav Neeana en kläm med sina armar, för det kändes rätt.

“Ahh… inget att tacka för.” Sade hon, med lite mindr…[Read more]

Nöjd med vikten av svärdet tillbaka till i sin hand så torkar Kaara av blodet från det på ett av liken. Trots sina inklinationer utanför stridigheter, så hade hon största respekt för sitt vapen. Med tanke på vad det just hade åstadkommit så förtjänade det att hon behandlade det med största ära hon kunde mustra i denna nya helvetets situation hon n…[Read more]

Ati kunde som sagt inte längre hålla flinet från sina läppar, och även om skrattet tillslut dämpades till några korta fnitter så var det fortfarande som klistrat på hennes läppar.  I stunden så vaggade hon dem lite från sida till sida i takt med skratten.

“Ah, bra, bra! Ja, jag vet allt hur man beter sig!” Nickade hon nöjt. Det var väl inte det…[Read more]

Det gick så klart inte förbi Gharf att dessa två kvinnor inte hade mycket respekt för honom, och för att vara ärlig gjorde det honom inte mycket. Han stod för det han gjort, på samma vis som Feylin envist och stolt marscherade förbi dem. Vad annat kunde han göra än att skaka lätt på huvudet åt ungdomens dåraktighet, men samtidigt hade han varit…[Read more]

“Tharmad. Väster om Barastar.” Förklarade hon kort. “Stort förr. Fyllt med odöda nu.” Sen tyckte Drosai förvisso att de flesta gamla ruiner såg ut som att de kom från Tharmad. Hon hade möjligtvis en aningen vinklad syn på det hela. Det betydde dock inte att hon inte var på sin vakt, och hon betraktade ‘basängen’ med yttersta varsamhet. “De kanske…[Read more]

“Aha…” Konstaterade Ati och rynkade nu lite på sina ögonbryn. “Så… Då får du inte?” Funderade hon högt. “Så du tänker försöka fly?” Utbrast hon förskräckt, och kramade om Neeana hårdare, närmare. “Men då blir det kallt igen, det kan jag inte tillåta!” Nu kunde hon dock inte hjälpa det – hon började skratta!

Det ryckte i Atis mungipor, men hon kämpade, KÄMPADE med att hålla flinet tillbaka, och lyckades tillslut till största del. Hon kisade ned på Neeana med en förundrad blick.

“Ah, tror du det?” Utbrast hon. Hon tänkte då klart inte låta sig ut retas. Bli utretad? Hur det än var med det… “Eh, behöver du se efter? Så att du, ah, vet om det är okej…[Read more]

Ati fortsatte väl, rätt så oavsiktligt, att bete sig som en ‘pojke’, genom att krama om Neeana med en omvälvande omfamning, där hennes kroppshydda skyddade henne mot kylan. Hon fnös till lite roat över den andra kvinnans ord.

“Varför inte? Är pojkar kallare?” Sade hon, men den här gången var förvirringen mest fejkad. Hon var som sagt väl medvete…[Read more]

När de odöda pressade fram mot dem så förbannade Kaara mentalt att hon inte fortfarande hade sitt svärd – trots allt var att kapa ett huvud betydligt enklare än att slå in ett, speciellt med ett vapen gjort för just detta endamål. Men det fanns inte en tanke på att be om att få svärdet tillbaka, hon hade själv tappat det, och hennes nya frände v…[Read more]

Ati höjde på först ögonbryn, sedan ett andra. Blinkade några gånger. Nog för att hon förstod skillnaden mellan pojkar och flickor, som så, men hon såg inte vad det skulle göra för skillnad när det var kallt. Och vad att hon såg ut som en pojke hade med någonting att göra. Atis förvirring över hela situationen måste ha stått klart på hennes ans…[Read more]

Rösterna som når Gharfs öron fyllde honom med lite kraft och hopp. Delvis för att det gav honom ett mål, och delvis för att de behövde alla krigare de kunde få denna dag. Då han hör fler döda komma in efter honom ger han dem bara en blick, men fortsätter framåt. Trots allt var han snabbare än dessa varelser som en gång varit människor han…[Read more]

”Jag såg… ”Upprepar hon när mannen som fyllts av ljus talar med de andra på mährens spårk, ett språk hon kunde ord på men inte förstå hela meningar och sammanhang. Hon sitter kvar p golvet, på knä, som om hennes ben inte orkar bära henne längre. Fylld av tvivel och tomhet, hon hade sett och det hon sett kunde hon inte bortse ifrån. Hon hade se…[Read more]

Det var inte direkt varmt, det var Ati tvungen att erkänna, men hon hade sen länge slutat oroa sig för sådanna bekymmer. Dagen hade värmt henne tillräckligt för att hon skulle kunna klara sig genom natten utan vidare problem. De värsta dagarna var då de regnade, och man gick och la sig inför nattens kyla redan kall. Det var… Nog inget hon borde…[Read more]

Ati hade alltid varit en lätt sovare – det var man tvungen att vara, om man brukade sova på gatorna på detta vis, de som hade lite gav sig dessvärre ofta på andra som hade mindre – och då hon hörde något klackande så spärrades hennes ögon snabbt upp och flickade från sida till sida. Grändens öppning? Ingen där. Någon skugga bakom någon möbel som…[Read more]

Kaara var övertygad om att slutet var nära. Hennes armar kändes som att hon rörde dem genom brännande gyttja, så hårt fick hon kämpa att hålla de odöda från henne. Blod täckte hela henne, och hon visste inte hur mycket, om något av det, kom från henne. Kanske var hon redan död. Kanske var hon just som de bleka bestarna framför hennes blick, o…[Read more]

Ati rynkade på ögonbrynen då hon såg Neeana lägga sig ned och börja viska. Hon hade ingen aning om vad den andra kvinnan hade varit med om, men det var förmodligen något allvarligt, med tanke på vad hon redan kommit att misstänka om hennes far. Det var sorgligt egentligen, när hon tänkte efter, hur många i Iselem som föll mellan sprickorna……[Read more]