Åt hennes prat om dammråttor skakade han lite på huvudet. Prata, det var något som hon verkade kunna göra åtminstone. Lite trött på hela situationen satte han sig ner på sängen. Den såg lite mer ren ut än det andra i alla fall, och det var inte golvet åtminstone. Att han inte skulle vilja bli räddad. Det var något som han minsann inte trodde på…[Read more]

Lite rädd såg han bakåt, för han hörde hur kedjan gick tillbaka. Var han inlåst? Han svor lite åt sin egna dumhet. Om han bara hade lagt sig och sova skulle han istället kunna njuta i hans egna sovrum. Kanske för en gångs skull få sig en liten blund. Men istället var han här i det lilla stället som inte riktigt hade mycket att ge. Nå förutom sä…[Read more]

Lite skeptiskt såg han ner mot källaren för att rynka något på näsan. Det kändes inte direkt smart att röra sig ner dit och han stannade upp för att klaga. Men det verkade som om kvinnan han träffat var bestämd för snart hade hon knuffat ner honom och det var svårt att smita förbi henne. Speciellt för en man som inte var van att springa. Han k…[Read more]

Ett litet skratt kom ifrån honom, som om han fann tanken att hon skulle ha mer än honom väldigt roande. Lte förvånat höjde han på ögonbrynet när hon verkade menade någon slags sanning. För att sedan frusta till i ett skratt till när han frågade när han senast var i de lägre kvarteren som om han ens skulle ha varit där i tidigare. Tanken var skra…[Read more]

Sättet som hon nästan förlöjligade henne gjorde honom ännu mer generad och kände sig lite motvillig att fortsätta följa henne. Men vad kunde han annat göra? Han hade inte tänkt vara tillbaka i gården ännu. För det skulle bara bli fler frågor om han var där så fort.

“Varför skulle du vilja läsa dem?” frågade han, vasst. Som om han försökte sig p…[Read more]

“Genom huvudentrén? Skulle inte tro det!” påpekade han, men kunde inte rå för att stämma in i hennes skratt för att  spärra upp ögonen något när hon talade om dokumenten. Ett kort tag hade han glömt av att det var därför de var där de var och inte på grund av något annat.

Vad skulle han säga om det? Sanningen? Knappast! Förtvivlat försök…[Read more]

“Uppenbarligen gjorde du… något!” påpekade han, fortfarande lite förvirrad över det hela och kanske mer irriterad över att hon faktiskt hade en slags poäng i det som hon sa för att fnysa lätt men höll henne ändå nära sig och lät blicken då och då röra sig till henne med en lite mer… granskande blick som fick det att hetta till i hans kinder.…[Read more]

Vad sa hon? Skulle han hittat på det hela. Det hela gjorde honom lite förvirrad – och kanske på något sätt lite ledsen. Att inte vara lika ensam hade varit skönt och han harklade sig något för att se på henne menande. Han hade trots allt menat det han sa.

“Ja… det bordar inte gott! Det spelar ingen roll hur söt och vacker du än ser ut under sm…[Read more]

Ljuga? Det var inte upp tills nu som han hade vaknat till och förstått vad som egentligen hänt och han spärrade upp sina ögon. Både av ilska, rädsla… men det fanns något mer där. En nyfikenhet han egentligen inte ville erkänna.

“Du… din… din tjuv!” väste han mellan sina tänder, även om han var lite imponerad över hennes kreativitet. D…[Read more]

Kanske det hade varit ett smart drag. Trots allt kände inte Derrian till allt för mycket vad som hände utanför gården. Men istället fnös han åt vakten, för vem kunde säga nej till en sådan dam som behövde hans hjälp? I hans ögon var hon vacker, ren och oskyldig. Så istället för att göra det vettiga knuffade han undan vakten för att greppa lite hå…[Read more]

Förvirrat såg han på vakterna, som om han inte riktigt kunde placera händelsebeloppet själv. En kort sekund tvivlade han själv på vad som hade hänt. Fast oavsett om han inte mindes allt, kunde han inte ha råd med att låtsas vara en svag person. Lite hårdare greppade taget om Blanka och rätade på sin rygg något. För att se på båda vakterna, och fö…[Read more]

Allt hände i ett virrvarr och det var svårt för den stackars Derrian att ens följa henne med blicken. När han såg hur hon drog av sig kläderna brann det en rodnad över hans kinder och han hade tänkte protestera innan han stelnade till av rädsla när hon bet sig i fingret. När hon bröt magin, var det som om han inte helt kunde placera vad som hade…[Read more]

“Nej.. inte där!” utbrast han, lite oväntat när hon började rota runt kring de många dokumenten. En liten panikartad blick verkade finnas där hos honom och han tog de sista meterna för att ta tag i sin sabel med något darrande, men bestämda händer som han riktade mot henne.  De var hemligheter där som inte kunde komma ut och om de kom ut. Ja, då…[Read more]

Det var förstås sanningen. Hur många gånger hade han inte haft kvinnor på sitt rum. Han fnös däremot åt hennes fråga. Klart det inte skulle vara kul och lite irriterat slog han undan hennes hand för att ta upp sig själv på fötter. Varför skulle han ens behöva hennes hjälp? 

“Som om du skulle vilja dras med mig på gatan! Vad skulle du ens ha mig…[Read more]

På så nära håll skulle hon nog se hans lena, nästan porslinvita hy, med de rosenröda läpparna. Om det inte vore för skäggstubben skulle det var svårt att se skillnad ifrån en adelsdam. Om det inte vore för de mörkare påsarna under ögonen, som han försökt att dölja med någon kräm – men enkel att se igenom på så nära håll.  Nästan som man kunde säl…[Read more]

Förstås skulle hon försöka hindra honom. Men han var helt säker på att hon skulle dyka mot sabeln och inte honom. Så han hann inte direkt undvika henne och gav ifrån sig ett frustrerat läte när hon pressade hans händer mot golvet. För jävels försökte han att ta slita sig loss och slog något med sina ben för att försöka få bort henne ifrån honom.…[Read more]

Svordomar, alla som han kunde komma på gick igenom hans huvud medan han fortfarande krampaktigt höll i skärvan. Det var inte många, men några hade han snappat upp från tjänstefolket. Ett, eller två. När de trodde att han inte lyssnade. Åt hennes ord skrattade han till, ett nonchalant skratt. Men samtidigt var det något nervöst i det.

“Klar…[Read more]

Han hade nästan förvånat sig själv när hans hand hade greppat tag i tekoppskärvan och han höll den hårt i sin hand medan han reste sig upp. Förvånad över att kunna stå så pass stabilt som han gjorde. För att försöka förhindra sin hand att darra lika mycket – greppade hans andra hand tag i den som höll i skärvan och han höll den mot henne. Bestämt…[Read more]

Allt hände så snabbt, och utan förvarning var han på marken och hade tappat både nyckeln och tekoppen. Tekoppens skärvor spridde ut sig runt omkring dem och han såg att en var nära nog för att kunna greppa tag i den… Om han bara lyckades komma loss först. Fast vad han skulle göra efter att han hade fått tag i den… Det var han inte riktigt säk…[Read more]

Att det var så många som talade och fortsatte att tala med honom gjorde alven lite förvirrad. Trots allt var det sällan folk ville tala i så lugn ton med honom. Vanligtvis brukade det vara lite mer ilskna, besvikna eller rent ut sagt förbannade ord. Lite rädd vek han sig ihop när Agaroth klappade honom på axeln – men hans ögon blev något stö…[Read more]