Ayperos hummade lite roat, ett lurigt leende och en farlig glimt i hans ögon då han såg hennes reaktion på hans ord.
‘Hade du tänkt på drottning Isra, hade du inte kommit hit.’ kontrade han simpelt tillbaka, som två spelare på ett schackbräde. En stund satt han bara där och betraktade henne med sina mörka ögon.
‘En mörkeralv utan Lloth, det k…[Read more]

Som en reaktion till att han lättade trycket på hennes punkterade lunga drog hon efter andan – även om hon snart svor över sin egen dumhet. Hon visste bättre än så. Hon grimaserade över smärtan, men gav inte ifrån sig något mer ljud än det djupa andetaget som var lite mer rosslande.

Ziyatés blick var lite tom. Som om hon inte ville lyssna på ha…[Read more]

Ayperos gjorde bara en elegant viftning med handen i Ziyatés riktning som för att tysta hennes kommentar medan han lyssnade på vad Isra hade att säga. Han log ett vasst leende, lite sarkastiskt, innan han vände blicken tillbaka mot mörkeralven.
‘Som om det vore något nytt. En tom varning.’ konstaterade han och rörde sig så hans hår och kläder sv…[Read more]

Rösten var på något sätt nästan… lockande och hon kände hur hon rös lite över den. Fast hon gjorde ingen annan reaktion än det. Lät sin blick, som var genomträngande nu, trots hennes skador. Vandrade emellan Isra och denna nya man… som förmodligen var en demon.

Hon försökte att räta på sig något, men smärtat i bröstet skar igenom henne igen…[Read more]

Ayperos studerade Ziyáte noga med sina mörka ögon, mest nyfiken egentligen, och log ett litet roat leende över Ziyatés trotsighet.
‘Så stolt… Så envis…’ nästan spann han, fann det roande att analysera vad han hade framför sig. Hans blick gick från Ziyaté till Isra och han tog ett steg från Ziyaté.
‘Inte helt olik dig, antar jag.’ sa han lite…[Read more]

Yazfein är kanske halvvägs klar med de förberedelser han behöver göra, stannar upp med blicken mot Eirik och Mave. Han är osäker på om han kommer hinna klart med allt innan den gamles liv rann ut. Sen möter han Maeves blick, ser ner mot marken och skakar på huvudet innan han menande nickar mot Ejvald. Sen fortsätter han mer bestämt med sina runor…[Read more]

Ett litet tag hade hon somnat till där, i hörnet. Lite mer blod hade hon hostat upp och sjunkit ner lite. Hennes ögon öppnades inte ens när hon hörde stegen till Isra och Ayperos. Inte förrän hon kände den vassa nageln under hennes haka. Ännu en smärta. Även fast hon inte ville visa det för denna främling. Det var något liknande, men ändå… in…[Read more]

Ayperos höjde ett frågande ögonbryn, som samtidigt var nyfiket.
‘Åh, minsan?’ frågade han och gav henne ett litet finurligt leende då hon nämnde besök i sängkammaren, som om han nästan hade sett emot en inbjudan till hennes säng med henne och en oväntad gäst.
‘Det låter som om det går våldsamt till i era sängkammare här i Me’erisia, hm?’ f…[Read more]

Han vet att han skulle komma att stå i skuld till Yazfein efter det här men det fick vara så. Han ser inte mot Yazfein, kommenterar inte dennes suck, ser inte vad mannen, nej, mörkeralven gör utan håller blicken stadigt på sin morfar. Frustrationen och förtvivlan inom honom när han märker hur morfadern vinglar till där han sitter. Det fanns inte…[Read more]

Det var inte svårt att höra ilskan i hennes röst och se att hon inte var lika bekväm över situationen som hon hade varit förra gången. Kungen strök sin ena tumme över sitt pekfinger för att fortfarande hålla blicken på henne. Allvarlig, fast det fanns ett irriterande lugn där.  Han hade ett litet höjt ögonbryn över hennes sätt att tilltala hono…[Read more]

Den bleka skepnaden med hår som en lång skugga nästan gled genom palatsets korridorer, lite uttråkad kanske, men Ayperos hade en förmåga att kunna underhålla sig själv och sniffa fram händelsernas centrum. För det mesta hade han hållit sig borta ur Isras väg, trots allt var det hennes rike och han hennes gäst. Vilket passade honom utmärkt, han…[Read more]

Blicken, som förra gången de hade möts hade varit nyfiken och nästan beundrande, var nu istället hårda och allvarliga. Hans ögon var lite röda och mörkt under ögonen vittnade om att han inte hade sovit gott de senaste dagarna.

“Katarina” hälsade han simpelt och nickade åt henne för att göra en gest mot en av fåtöljerna i salen. Trots allt skul…[Read more]

Oavsett om den unge mannen var redo eller inte närmade sig Hannadons höga vita murar och glittrande torn i horisonten. En dag som denna då solen stod högt på en klar himmel var Hannadon i sitt esse. Den såg majestätisk ut, med sina många höga vakktorn, murar, byggnader i sten, Athals Tempel som tornade högt men inte lika högt som Hannadons…[Read more]

Att han genast gick till attack var dåraktigt. Däremot inte särskilt förvånande, en suck undslapp mörkeralvinnan och parerade det enkelt. När hans träsvärd mötte hennes svärd skulle han känna hur det stack till i smärta i hans handleder innan träsvärdet föll en bit ifrån honom på marken.

Ziyaté höll sin fot över träsvärdet, hårt nog så att han in…[Read more]

“Låt honom inte in i landet. Det kan bli den död.” sa hon hastigt, orden bara föll ur henne, som om det var något som hon hade velat säga länge. Som om det var en av orsakerna hon var där. Alla andra ord… kändes meningslösa. Hon hade trots allt levt ett långt liv att ta slut på det skulle nästan vara skönt.

Självfallet lyssnade hon på hennes…[Read more]

Järnsmaken i munnen var bekant, fast ändå hade hon aldrig funnit den behaglig. Hon spottade ut blodet på golvet, det hade blivit lite för mycket för att hon skulle ignorera det. Och hon var trots allt redan smutsig, så vad spelade ännu lite smuts för roll?

Åt hennes ord med Izotar smalnade hennes ögon. Så klart. Vad hade hon trott? …[Read more]

Tyngden som vilade över henne kändes som om den skulle krossa henne och hon kan inte bli kvitt hopplösheten som vilar över henne. Wreax gick inte att lita på, nej det förstod hon men samtidigt var han just nu hennes bästa och enda chans att nå det mål hon satt upp för sig själv. Hon låter stegen falla in i hans, de hade inte bråttom någonstans o…[Read more]

Yazfein suckar lätt och ser från Maeve till Eirik innan han ställer sig upp, efter en kort blick på dem båda går han bort till spjutet han sett i trädet. Plockar bort brevet från det och räcker det samt biten av rött hår till Maeve och Eirik. Sen kör han ner spjutets ände i marken vid dem. Om han skulle göra det skulle det krävas lite förberede…[Read more]

Eiriks gula ögon så fyllda av sorg och rädsla möter sin morfars blick tillbaka. Den enda av de äldre han känt att han alltid kunnat lita på, gå till och som förstått honom på riktigt. Greppet om sin morfars hand är fast, vill inte släppa taget medan han lyssnar till orden rinner tårarna nedför hans smala kinder. ” Hon skulle aldrig ha rest……[Read more]